Stressforskaren Töres Theorell tycker att de tyska och franska exemplen på hur man försöker begränsa arbetslivet är intressanta och lovvärda men är ändå tveksam till om något liknande i Sverige skulle få avsedd effekt.
- Det handlar ändå om att ta eget ansvar, säger han.
- Visst är det lovvärt att man uppmärksammar det här problemet på det här sättet. Men hur reglerna exakt ska utformas så att man uppställer ett rimligt regelverk som fungerar i praktiken är en svår fråga, som man verkligen noga måste tänka igenom, säger Töres Theorell, professor emeritus på Stressforskningsinstitutet.
Att vi inte ska vara uppkopplade hela tiden handlar i grunden om attityder hos oss alla där en del arbetsgivare har ett osunt förhållningssätt och inte respekterar människors fritid. Men det har också att göra med den moderna informationstekniken där det går att få tag på folk var de än är och att man inte har satt upp några etikettregler för det. Och att anställda ställer upp på det när de borde ta ett eget ansvar, påpekar Töres Theorell.
Han framhåller också att om man inför lagar som man inte kan implementera så är det meningslöst att göra det.
- Med en lag som ska begränsa arbetslivet så följer ju också en övervakning av att folk följer lagen. Med de attityder som finns hos många i dag kan jag se framför mig att det kommer att manipuleras med det här så att folk jobbar på fritiden via sina privata mobiler och e-mejladresser. Så även om det tyska och franska exemplet är ett sätt att tvinga fram att man besinnar sig och faktiskt allvarligt försöker förstå vad man håller på med så måste man jobba på flera plan med det här problemet.
Sveriges mest udda yrke? Johan är tunnbindarmästare
På högstadiet nekades Johan Thorslund att göra en tunna i träslöjden – det var alldeles för svårt. I dag är han Sveriges enda tunnbindarmästare och exporterar hantverkstunnor till dryckesförädling.
Johan Thorslund är tunnbindarmästare på Thorslundkagge som gör ektunnor till dryckesförädling. Ett tidskrävande hantverk med lång historia. Foto: Fredrik Stehn
Johan Thorslund, hur hamnade du i detta 2 500 år gamla yrke?
– I träslöjden i nian skulle vi få göra ett valfritt projekt under en termin. Jag ville göra något som ingen annan gjorde och valde en trätunna. Men läraren sa nej, det var för svårt. Det triggade något i mig, så senare läste jag på om tunnbinderi och hittade en 80-årig mästare på Gotland. Efter det praktiserade jag på ett ölbryggeri i Storbritannien och besökte binderier i Europa. I gymnasiet skapade en skola i Norrköping en skräddarsydd utbildning i ämnet, med mig som enda elev.
Har du konkurrenter i Sverige?
– Det finns ett till tunnbinderi, men där görs främst trädgårdstunnor, inte tunnor för drycker som är min specialitet. Jag är den första i Sverige som har fått mästarbrev i det på 50 år.
Vad är det bästa med yrket?
– Komplexiteten. Att allt man gör hänger ihop. En glipa på en halv millimeter kan göra en tunna obrukbar.
Johan Thorslund, tunnbindarmästare Thorslundkagge. Foto: Fredrik Stehn
Får du fortfarande nya utmaningar?
– Min vision, som jag funderat på i 25 år, var länge att vi skulle lyckas få en dubbelt oval tunna – som var mitt gesällprov – i produktion. För några år sedan lyckades jag anpassa våra maskiner för det.
Hur ser processen från ekstock till färdig tunna ut?
– Den optimala eken är 150 år och växer rak och hög i granskog. Jag betalar ibland upp till fyra gånger mer än andra uppköpare, eftersom kvaliteten är så avgörande. Ändå är utbytet bara 25 procent – resten går till att värma fabriken. Ekarna kapas på längden och klyvs till tårtbitsform. Sedan sågas de till stavämnen, som får ligga utomhus i två–tre år, för att mogna och laka ur bitterämnen, innan de tas de in i fabriken.
– Efter det ska de bearbetas så att de är bredast på mitten och har rätt vinkel på sidorna. Nu läggs ämnena ihop till på millimetern exakt rätt bredd, reses till en spretande tunna, dras ihop med en vajer och värms upp över eld,för att kunna böjas. Spåret där botten ska sitta tätas med en deg av rågmjöl och vatten. När metallband runt tunnan är på plats provtrycks den. Det tar runt en dag för en person att få till en tunna.
Vad är det som är så speciellt med just ek som träslag?
– Det har aromegenskaper som gör att det lämpar sig för att förädla drycker.
Vad kostar en tunna?
– Från 3 000 till 12 000 kronor, beroende på storlek. Finns från 3 till 225 liter.
Hur ofta händer det att en tunna inte håller måttet?
– Det händer, då får man gå tillbaka och göra om.
Vilka kunder har ni?
– Främst dryckesproducenter, men även privatpersoner som till exempel vill hälla köpt whisky i en mindre tunna för att förändra dryckens karaktär. På senare år har vi alltmer visningar, rundturer och provningar, exempelvis av whisky och rom. Man pratar nästan enbart om hur länge en dryck har lagrats på tunna, mer sällan om vilken sorts tunna. En och samma whisky smakar helt olika beroende på tunnan.
OM THORSLUNDKAGGE
VAR: I Högsjö, 1,5 mil från Vingåker.
ANSTÄLLDA: Sju, inklusive Johan Thorslund.
PRODUKTION: 500–1 000 tunnor per år. Thorslundkagge tillverkar ektunnor för dryckesförädling. Plus en del trädgårdstunnor för vatten eller växter. Dessa tillverkas bland annat av begagnade vinfat.
EXPORT: Till 14 länder runt om i världen.
De största tunnorna är på 225 liter och väger runt 50 kilo. De minsta är på fem liter och säljs till privatpersoner. Det tar drygt tre år från träd till tunna.
Få exemplar av ekar lämpar sig för att bli tunnor. Ändå kan man bara använda 25 procent av den ek som köps in. Men resten används för att värma fabriken.
Ek kan innehålla upp till 400 arom- och smakämnen av olika karaktär som under lagring bidrar till dryckens smak och bouquet. Svensk ek ger annan karaktär än fransk och amerikansk.
Den äldsta maskinen i Thorslunds tunnbinderi har runt 100 år på nacken. Maskinerna är inköpta runt om i Europa.
