Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Den introvertas guide till kontorslandskapet

När boken "De introvertas betydelse i ett samhälle där alla hörs och syns" av Susan Cain kom ut på svenska i våras blev den genast en snackis. Var tredje person är introvert, hävdar Cain. Här ger hon sina bästa tips till introverta, hur att överleva ett arbetsliv i kontorslandskap.
Petra Rendik Publicerad
Centraldesken TT

Susan som själv klassar sig som en introvert person, trots att hon ofta står på en scen och föreläser i ämnet inför hundratals människor, menar att åtminstone en tredjedel av oss hellre lyssnar än pratar, hellre jobbar ensamma än brainstormar i grupp och hellre läser en god bok än festar loss.

Men ett samhälle som premierar dem som vågar ta för sig, gillar visa upp sig och gärna vädrar sina starka åsikter är risken stor att vi underskattar de introverta och det är något vi alla förlorar på menar Susan Cain. Många framgångsrika ledare pekar inte med hela handen och skriker ut sina åsikter utan deras styrka ligger i de är bättre på att lyssna än att prata. En rätt ny svensk avhandling vid Lunds universitet visar också att introverta elever får högre betyg än de som är mer utåtriktade.

Att vara introvert är nödvändigtvis inte synonymt med blyghet utan Susan Cain menar att det snarare handlar om hur vi svarar på stimulans.

En extrovert person behöver stimulans utifrån i mängder, genom att till exempel träffa och prata med andra människor, för att få energi och inte gå under av leda. Introverta laddar däremot inte batterierna av att socialisera sig med andra. Hon eller han får snarare energi av att dra sig undan och reflektera i ensamhet eller ha djupa samtal på tu man hand med någon.  

Det här ställer förstås till det för inåtvända personer i arbetslivet där kontorslandskapen brer ut sig och det mesta ska stötas och blötas i grupparbeten och projektgrupper. Det är en arbetsmiljö som passar många men långt ifrån alla.

I The Huffington Post ger Susan Cain fem råd till hur introverta personer ska överleva på jobbet och framför allt om man tvingas sitta i ett kontorslandskap.

1.  Hitta en lugn plats på kontoret där du kan sitta och arbeta för dig själv. En bullrig och dynamisk miljö funkar fint för en extrovert person men stressar oftast den inåtvända. Det finns inte en kontorslösning som passar alla säger Susan Cain, det enda rätta borde vara att skapa ett kontor med flera olika möjligheter och lösningar. Är det stört omöjligt att hitta en egen vrå, prata med chefen om att få jobba hemma någon gång i veckan.

2. Många introverta tenderar att sätta sig vid skrivboret och ge sig hän åt jobbet utan att märka av omgivningen. Susans tips är att avsätta en tid varje dag då man är social och gå ett varv på jobbet och småprata med kollegorna. Många introverta tycker att småprat är bortkastad tid men på sikt vinner man på att vara social med kollegorna åtminstone en stund varje dag.

3. Introverta tänker inte lika bra på möten, så undvik möten om det är möjligt. Smarta arbetsgivare har lagom många möten och ser till att det finns möjlighet för den som inte vill jobba i grupp att sitta ensam och lösa uppgifter. Men det betyder inte att introverta aldrig ska behöva jobba i grupp. En studie visar att extroverta visserligen upplevs som mer engagerade i grupparbeten, men på längre sikt vinner den tystlåtna tänkaren som uppfattas mer fokuserad och produktiv.

4. Våga ta på dig ledarrollen. Enligt en undersökning från Harvard är introverta ledare bra lyssnare och de tar ofta bättre till sig sina medarbetares idéer. Introverta är inte så intresserade av framhävda sig själva utan lyfter hellre fram andras styrkor.

5. Ta pauser och vila. Det är viktigt för alla men ännu viktigare för introverta personer som lättare blir slutkörda och i värsta fall utbrända i en miljö med ständigt högt tempo, många intryck och IT-stress.

Lyssna på Susan Cains föredrag om att vara introvert.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Våga fråga om självmordstankar

Vi måste våga prata om självmord och psykisk ohälsa för att minska stigmat. Våga fråga varandra om hur vi mår. Alternativet är tystnad – och den kan vara livsfarlig. Det menar psykologen Anna Lagerblad.
Petra Rendik Publicerad 10 september 2025, kl 15:00
Psykologen Anna Lagerblad
Många som har självmordstankar eller har försökt ta sitt liv är i arbetsför ålder och går till jobbet trots sitt mående. Därför kan arbetsplatsen vara en viktig arena för att fånga upp medarbetare som inte mår bra, anser psykologen Anna Lagerblad. Foto: Privat /Stina Stjernkvist/TT

Varje år avslutar cirka 1 500 personer sina liv. Ungefär lika många försöker begå självmord men överlever. Många fler tänker tanken. Psykisk sjukdom, depression, ångest och kritiska livshändelser som skilsmässa, uppsägning, ekonomiska svårigheter eller sjukdom ökar risken för suicid.

För den som aldrig drabbats av psykisk ohälsa kan det vara svårt att förstå hur någon självmant vill dö. Önskan att överleva är stark hos oss människor, det krävs mycket för att gå emot den kraften, förklarar Anna Lagerblad, psykolog på Capio Ångest och Depression i Stockholm.

– Men när någon mår så pass dåligt kan självmord uppfattas som en lösning på problemen. Det är den deprimerade hjärnans logik, men det är också en permanent lösning på temporära problem, säger Anna Lagerblad.

Inom psykiatrin pratar man ibland om den suicidala krisens tre O:n. Den psykiska smärtan är så pass outhärdlig att man helt enkelt inte står ut längre.

– Det andra är att problemen känns ofrånkomliga, du ser ingen lösning. Det tredje är att lidandet känns oändligt, du tappar hoppet och ser ingen ljusning i tunneln, säger Anna Lagerblad.

Självmordstankar i arbetsför ålder

Många som har självmordstankar eller har försökt ta sitt liv är i arbetsför ålder. Långt ifrån alla är sjukskrivna, utan man går till jobbet trots sitt mående. Därför kan arbetsplatsen vara en viktig arena för att fånga upp medarbetare som inte mår bra.

– Kollegor följer varandra över tid och kan upptäcka förändringar i beteendet. Vid en depression är det också vanligt att isolera sig. Kanske är arbetskamraterna de enda man faktiskt träffar, säger Anna Lagerblad.

Självmordstankar syns inte på utsidan men det finns tecken att vara uppmärksam på. Kollegan kanske börjar dra sig undan fikaraster, har svårare att klara av sitt arbete, har humörsvängningar och mycket korttidsfrånvaro.

Vad kan man som kollega göra då?

– Fråga: ”Hur mår du? Jag saknade dig på fikat i dag.” Var modig och fortsätt fråga om magkänslan säger att det är något som inte stämmer. Ta dig också tid att lyssna utan att döma eller komma med lösningar, säger Anna Lagerblad.

Rädsla att prata om självmord

Det finns en rädsla att det skulle kunna vara farligt att prata om självmord för att det skulle trigga personen att ta sitt liv. Men det är i själva verket tvärtom, studier visar att det i stället kan förebygga självmord.

– Är man deprimerad smalnar perspektivet av. Att då få sätta ord på sitt mående och formulera sig inför någon utomstående kan ge större perspektiv och distans.

Ska jag fråga om kollegan funderar på att ta sitt liv?

– Det kan vara lite svårt att göra om man inte står varandra nära. Huvudansvaret för det ligger på vården. Har man tankar på att ta sitt liv är det ett tecken på allvarlig psykisk ohälsa som kräver professionell behandling, säger Anna Lagerblad.

Som kollega och ännu mer som chef kan du däremot hjälpa personen att söka vård eftersom det kan vara jobbigt att ta det första steget. Och som chef har du ett ansvar både för att förebygga psykisk ohälsa och för att stötta medarbetare som likt Malin i artikeln här intill återvänder till jobbet efter självmordsförsök och längre sjukskrivning.

Tystnad på jobbet kan vara livsfarlig

Som chef kan du också tänka på vilket klimat som ska råda på arbetsplatsen, tycker Anna Lagerblad. En trygg miljö signalerar att vi är här för att göra vårt jobb, men vi är också människor och livet kan slå hårt mot oss alla. Det är inget skamligt som måste döljas eller tystas ner.

– Chefer behöver bli bättre på att våga ta obehagliga samtal. Det duger inte att som chef vara rädd för att prata om psykisk ohälsa för då uppstår en tystnad som i värsta fall kan vara livsfarlig.