Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Den introvertas guide till kontorslandskapet

När boken "De introvertas betydelse i ett samhälle där alla hörs och syns" av Susan Cain kom ut på svenska i våras blev den genast en snackis. Var tredje person är introvert, hävdar Cain. Här ger hon sina bästa tips till introverta, hur att överleva ett arbetsliv i kontorslandskap.
Petra Rendik Publicerad
Centraldesken TT

Susan som själv klassar sig som en introvert person, trots att hon ofta står på en scen och föreläser i ämnet inför hundratals människor, menar att åtminstone en tredjedel av oss hellre lyssnar än pratar, hellre jobbar ensamma än brainstormar i grupp och hellre läser en god bok än festar loss.

Men ett samhälle som premierar dem som vågar ta för sig, gillar visa upp sig och gärna vädrar sina starka åsikter är risken stor att vi underskattar de introverta och det är något vi alla förlorar på menar Susan Cain. Många framgångsrika ledare pekar inte med hela handen och skriker ut sina åsikter utan deras styrka ligger i de är bättre på att lyssna än att prata. En rätt ny svensk avhandling vid Lunds universitet visar också att introverta elever får högre betyg än de som är mer utåtriktade.

Att vara introvert är nödvändigtvis inte synonymt med blyghet utan Susan Cain menar att det snarare handlar om hur vi svarar på stimulans.

En extrovert person behöver stimulans utifrån i mängder, genom att till exempel träffa och prata med andra människor, för att få energi och inte gå under av leda. Introverta laddar däremot inte batterierna av att socialisera sig med andra. Hon eller han får snarare energi av att dra sig undan och reflektera i ensamhet eller ha djupa samtal på tu man hand med någon.  

Det här ställer förstås till det för inåtvända personer i arbetslivet där kontorslandskapen brer ut sig och det mesta ska stötas och blötas i grupparbeten och projektgrupper. Det är en arbetsmiljö som passar många men långt ifrån alla.

I The Huffington Post ger Susan Cain fem råd till hur introverta personer ska överleva på jobbet och framför allt om man tvingas sitta i ett kontorslandskap.

1.  Hitta en lugn plats på kontoret där du kan sitta och arbeta för dig själv. En bullrig och dynamisk miljö funkar fint för en extrovert person men stressar oftast den inåtvända. Det finns inte en kontorslösning som passar alla säger Susan Cain, det enda rätta borde vara att skapa ett kontor med flera olika möjligheter och lösningar. Är det stört omöjligt att hitta en egen vrå, prata med chefen om att få jobba hemma någon gång i veckan.

2. Många introverta tenderar att sätta sig vid skrivboret och ge sig hän åt jobbet utan att märka av omgivningen. Susans tips är att avsätta en tid varje dag då man är social och gå ett varv på jobbet och småprata med kollegorna. Många introverta tycker att småprat är bortkastad tid men på sikt vinner man på att vara social med kollegorna åtminstone en stund varje dag.

3. Introverta tänker inte lika bra på möten, så undvik möten om det är möjligt. Smarta arbetsgivare har lagom många möten och ser till att det finns möjlighet för den som inte vill jobba i grupp att sitta ensam och lösa uppgifter. Men det betyder inte att introverta aldrig ska behöva jobba i grupp. En studie visar att extroverta visserligen upplevs som mer engagerade i grupparbeten, men på längre sikt vinner den tystlåtna tänkaren som uppfattas mer fokuserad och produktiv.

4. Våga ta på dig ledarrollen. Enligt en undersökning från Harvard är introverta ledare bra lyssnare och de tar ofta bättre till sig sina medarbetares idéer. Introverta är inte så intresserade av framhävda sig själva utan lyfter hellre fram andras styrkor.

5. Ta pauser och vila. Det är viktigt för alla men ännu viktigare för introverta personer som lättare blir slutkörda och i värsta fall utbrända i en miljö med ständigt högt tempo, många intryck och IT-stress.

Lyssna på Susan Cains föredrag om att vara introvert.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Två personer står med varsin mobiltelefon under en paus. Bilden illustrerar phubbing på jobbet och hur mobilanvändning kan påverka samtal mellan kollegor.
Phubbing på jobbet kan försämra den upplevda arbetsmiljön, visar ny forskning från Göteborgs universitet. När mobilen tar plats på raster påverkas sådant som tillit, stöd och gemenskap mellan kollegor. Foto: Fredrik Sandberg/TT

Psykologen Per Martinsson vid Göteborgs universitet har i en avhandling undersökt vad som händer när mobiltelefoner ersätter vårt sociala samspel under jobbraster.

Fenomenet han tittat på kallas phubbing, och innebär att en person prioriterar telefonen före personer som är fysiskt närvarande.

Vad betyder phubbing?

Phubbing –  kommer från engelskans phone snubbing (nonchalera). Innebörden är att någon prioriterar telefonen framför personer som är fysiskt närvarande.

Studien visar att ju fler som phubbar på jobbet, desto lägre skattar man sin arbetsmiljö. Det kan handla om sådant som känslomässigt och praktiskt stöd, tillit, känsla av gemenskap och engagemang i arbetet.

Egen phubbing är "viktig"

Per Martinsson
Per Martinsson

Om man inte själv phubbar förstås.

För om man själv fipplar med mobilen anser man själv att det är viktigt, medan om andra gör det uppfattas som nonchalant. 

Något som överraskade Per Martinsson en aning.

Forskning visar att vi är mer benägna att döma andra. När vi själv gör något har vi också kontroll, vi vet vad vi gör. Ser man alla andra sitta med mobilen, blir det ingen kontroll över vad de gör i stället. Och det blir inte heller ett gött snack.

Finns även bra phubbing

Men det finns situationer och människor det ändå kan vara bra för. 

Man kan behöva återhämtningen. Man kanske inte älskar att ta plats socialt. Man kanske aldrig uppskattat det sociala spelet. 

Dem vi intervjuat för också fram förståelse för att vi är olika. Men på ett generellt plan är vi sociala varelser. Drar man det till sin spets, att vi slutar prata med varandra helt skulle vi inte må bra. Man behöver bra relationer på jobbet, både för att trivas och för att vara produktiv. 

Yngre ser mobilen som del i samtalet

Bland svaren framkom också en skillnad i åldrar. 

Både äldre och yngre människor använder mobilen på jobbraster. 

Men yngre har högre tolerans, ser mobilen mer som en tredje part som är en del av det sociala.

Det kan man ju ifrågasätta eftersom vi inte är så bra på multitasking. Men det handlar mycket om vilka förväntningar man har på en arbetsplats. Äldre upplever också att andra sitter med mobilen i högre utsträckning än yngre.

Dumt att reglera mobilanvändning på jobbet

Per Martinsson trodde också att han skulle hitta skillnader i olika yrkesgrupper. 

Som inom vården, där man inte får använda mobilen större delen av dagen.

Men mönstret visade sig vara detsamma oavsett vilka branscher som undersöktes.

Bör mobilanvändning på jobbet regleras?

När det gäller vuxna är det nog dumt. Inte ens de mest kritiska i våra intervjuer vill se ett mobilförbud. Det skulle ge värre konsekvenser, som att känna sig mästrad av arbetsgivaren, och vilja byta jobb. Mobilen är en sådan integrerad del av oss i dag. Dessutom hittar folk vägar runt förbud. 

Vi kan inte heller veta att det är just mobilen som driver upplevelsen heller. Den kan också vara ett symptom på något annat. Därför vore också ett förbud dumt. 

Vad kan vi göra åt phubbing på jobbet?

Om man ska göra något, diskutera frågorna. Kanske ska man inte använda mobilen vid lunchbordet, men i soffan. Det finns olika förväntningar här, men oftast är de inte uttalade. 

Ser man som att alla sitter insjunkna i sina mobiler kanske man ska fundera på om det är för lite interaktion, och något som inte fungerar. 

Så undersöktes phubbing på jobbet

I avhandling ingår såväl djupintervjuer med anställda inom hälso- och sjukvård samt inom elbranschen, som kvantitativ data över anställda i olika branscher.