Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Anställda på Synskadades riksförbund: ”Folk är rädda”

De jobbar för att synskadade ska må bra och få samma rättigheter som andra. Men innanför organisationens väggar finns larm om kränkningar och vuxenmobbning. 
Lina Björk Publicerad 25 mars 2024, kl 06:02
Fyra siluettfigurer framför Synskadades Riksförbunds kontor.
Larm om dålig arbetsmiljö på Synskadades riksförbund - anställda vittnar om tystnadskultur och kränkningar. Foto: Mats Thorén/Colourbox.

Allas lika värde och delaktighet i samhället är hjärtefrågor för Synskadades riksförbund (SRF). Inom organisationen är upplevelsen en annan. Det som signaleras utåt motsvaras inte alltid av arbetsmiljöklimatet på kansliet, enligt flera källor som Kollega talat med. 

I januari skickades en tillbudsanmälan till arbetsgivaren som rörde stress, kränkningar och trakasserier av en av kansliets medarbetare. Det är en av flera anmälningar som gjorts. 

– Vi försöker att göra våra jobb, samtidigt som vi har en ledning som inte lyssnar på ett ord vi säger. Den psykosociala arbetsmiljön är katastrofal, säger en medarbetare som vill vara anonym.

Kollega har varit i kontakt med flera medarbetare på Synskadades riksförbund, i flera delar av organisationen. Samtliga vill vara anonyma då de är rädda att bli utsatta för repressalier om de medverkar i media. 

Hotades med uppsägning

Händelsen som tillbudsanmälan handlade om utspelade sig på ett möte. De två medarbetarna som var där trodde att det skulle handla om arbetsmiljön på kansliet. I samband med att en ny chef skulle tillsättas hade man haft möten om spelregler på arbetsplatsen och ord som tillit och rättvisa hade kommit upp. Det var detta som skulle diskuteras, trodde medarbetarna. 

Istället informerades det om att eventuell arbetsvägran skulle leda till en erinran och är grund för uppsägning. 

– Det var helt otroligt. I stället för att ta kritiken om dålig arbetsmiljö på allvar så lades ansvaret på medarbetarna. Det var obehagligt och oproffsigt, säger en anställd. 

Det är inte den enda händelse som anmälts. Ytterligare anmälningar har gjorts inom förbundet. De har medarbetarna ännu inte fått någon återkoppling kring. 

Den anmälan om bland annat kränkning som skickades till HR-avdelningen utreddes, men lades sedan ner. Det gick inte att bevisa att några kränkningar skett i lagens mening.

Anställda har varit i kontakt med företagsvården för att hantera ilska och frustration. I ett mejl som Kollega tagit del av föreslås att en medarbetare ska få stöd med tre saker: Tips och verktyg för att koppla bort jobbet, strategier för att hantera ilska och ledsenhet på ett konstruktivt sätt och slutligen att hitta acceptans för den chef och ledning som hen har. 

– Det är härskartekniker. De vill inte ha någon som sitter och gråter på möten, det blir så dålig stämning, säger en anställd. 

Tystnadskultur och utfrysning

De anställda som Kollega pratat med vittnar om en tystnadskultur på Synskadades riksförbund. Kritik får inte framföras i grupp och den som kommer med negativa synpunkter straffas på olika sätt: undanhålls information, blir av med arbetsuppgifter eller blir utfryst. 

För några år sedan samlades kollegor för fika en gång om dagen, pratade om livet och jobbet. Nu värmer de sin matlåda och äter på rummet. 

– Folk är rädda för de ser vad som händer när man säger ifrån. Arbetssituationen blir outhärdlig och då är det lättare att vara tyst, säger samma anställd. 

Organisationen har en visselblåsarfunktion, men den kanalen har medarbetarna inte vågat använda. Enligt personalhandboken har den gått till HR, men detta har senare reviderats. Nu ska den gå till en extern part, för att till slut hamna hos SHR:s jurist.

– Det har varit oklart vem som äger kanalen. Så det blir senare ett utpekande än ett larm, säger en anställd. 

Synnedsättning skapar inlåsningseffekt

På Synskadades riksförbund i Stockholm jobbar ett 50-tal medarbetare. Många av dem har någon form av synnedsättning. Det skapar en inlåsningseffekt, menar en medarbetare som kollega pratat med. 

– Vi som har synnedsättningar har begränsade möjligheter på arbetsmarknaden. Det går inte bara att säga upp sig. Men det blir en arbetslivsexistentiell kris att uppleva den här på sin egen organisations arbetsplats, säger en medarbetare. 

Anställda har efterfrågat en medarbetarundersökning, där kritik skulle kunna lyftas fram anonymt. En sådan skickades ut i början av mars i år. Resultatet kommer sedan rapporteras till de anställda.

2021 beslutade kongressen, det högst beslutande forumet för föreningens medlemmar, att kansliet skulle stå mer självständigt från styrelsen. Sedan dess har problemet tilltagit enligt de anställda, för att cheferna är dåligt utbildade kring arbetsmiljö. 

– Det var som att hissa segel på en båt, men glömma bort att sätta dit roder och kunnig rorsman, säger en anställd.

Kanslichefen: Vi genomgår en förändringsresa

Ulrika Norelius, porträttbild.
Ulrika Norelius.

Unionenklubben och kanslichefen känner inte igen bilden av en tystnadskultur på Synskadades riksförbund. Däremot är organisationen inne i en förändringsprocess som har orsakat oro, enligt ledningen. 

Den senaste tiden har det skett förändringar på Synskadades riksförbund. Dels blir ledarhundsverksamheten statlig från och med 1 april och kommer att flytta till Myndigheten för delaktighet, vilket skapat en del oro. Dels har man börjat se över arbetssätt inom organisationen. 

– Tidigare har anställda jobbat väldigt självständigt. Nu har vi börjat jobba mer projektorienterat. Det ställer krav på kommunikation och att man talar om var man befinner sig och det tycker några medarbetare har varit jobbigt, säger Ulrika Norelius, kanslichef på Synskadades riksförbund. 

Hon anser inte att det finns en tystnadskultur på Synskadades riksförbund, men tycker att det är tråkigt att det skickats en kränkningsanmälan mot en person i chefsposition och två tillbudsanmälningar rörande arbetsmiljön. 

– Vi utredde dem utifrån de rutiner vi har och kom fram till att ingen kränkning hade skett i lagens mening. Men att någon upplever sig som kränkt på arbetsplatsen är minst lika allvarligt. Vi har tagit fasta på det och företagshälsovården är inkopplad och de inblandade parterna går i samtal för att få bättre förutsättningar att förstå varandra.

Klubben ser allvarligt på anmälningarna

Sofia Abrahamsson, porträttbild.
Sofia Abrahamsson.

Sofia Abrahamsson är arbetsmiljöombud på SRF och Jimmy Pettersson är vice ordförande i Unionenklubben. De ser allvarligt på anmälningarna men tycker ändå att det skötts bra. 

– Det är ett sundhetstecken att anmälningar om felaktigheter faktiskt görs. Sedan är det förstås tråkigt att någon upplever sig felaktigt behandlad, säger Jimmy Pettersson. 

På kansliet finns en arbetsmiljökommitté som har möten en gång i månaden. Man har även avstämningar med Unionenklubben minst varannan vecka. Varje torsdag har hela arbetsplatsen möte, där frågor kan lyftas och dryftas. 

– Vi jobbar väldigt systematiskt med arbetsmiljön. Både på gruppnivå och i stöttning av enskilda medarbetare, säger Sofia Abrahamsson. 

Har klubben medarbetarnas förtroende?

– Ja generellt skulle jag säga det. Att vi har blivit valda förutsätter att vi har visst förtroende. Sedan kanske det går upp och ned från enskilda medarbetare, men vi försöker verkligen göra vårt bästa, säger Jimmy Pettersson. 

Jimmy Pettersson.
Jimmy Pettersson. Foto: SRF.

Medarbetare upplever trakasserier, mobbning och utfrysning trots att ni jobbar med arbetsmiljön. Vad ska ni göra åt det?

– Vi tar det på allvar och kommer att jobba vidare för att komma till rätta med det. Samtidigt kan jag konstatera att vi har låg personalomsättning och trygga anställningar. Men med det sagt är vi inne i en förändringsresa och det kommer att ta tid. Och vi har en bit kvar, säger kanslichefen Ulrika Norelius. 

Hon får medhåll av Jimmy Pettersson. 

– Vi måste titta på varför sådana här situationer uppstår. Jag tror att under en förändringsprocess har arbetsgivaren och medarbetare olika syn på hur saker ska göras och vi måste hitta en balans i det. 

Synskadades riksförbund (SRF)

  • Bildades 1889 under namnet De Blindas Förening.
  • Är en ideell intresseorganisation för och av synskadade.
  • Har 11 000 medlemmar, varav 8 000 själva har synnedsättningar.
  • Rikskansliet har cirka 50 anställda. 
  • Består av ett riksförbund, 23 distrikt och 129 lokalföreningar.
Arbetsmiljö

Osund arbetsmiljö på apoteken - stress, gråt och schemakaos

Långa stressiga arbetspass, utlån till andra butiker och svårt att hinna ta paus. Personal som inte vågar säga nej och inte orkar heltid. Unionens tre fackordförande på apotekskedjorna Hjärtat, Apoteket och Kronan kritiserar arbetsmiljön på apoteksgolvet.
Elisabeth Brising Publicerad 17 april 2024, kl 06:01
Till vänster en anställd apotek sorterar mediciner, oskärpa. Till höger olika medicinkartor med piller.
Apoteksanställdas nödrop: stress och personalbrist plågar branschen. Schemakaos och bristande återhämtning är en del av vardagen. En tredjedel av anställda på Apoteket saknar möjlighet till dagliga pauser enligt en facklig undersökning. Foto: Fotograferna Holmberg/TT/Gorm Kallestad/Scanpix.

Kollega rapporterade redan år 2020 om arbetsmiljön på tre apotekskedjor - om anställda med tio timmars arbete utan pauser, chefer som förbjöd sittande i butiken och extrem vikariebrist. 

När Kollega återkommer till branschen 2024 beskrivs arbetsmiljön på Apotek Hjärtat som tuffare än någonsin av Unionens riksklubbordförande Lena Svensson. Hon berättar att till exempel i Arvika har situationen på tre apotek lett till långvarig stress och sjukskrivningar. 

Lena Svensson.
Lena Svensson. Foto: Anna-Lena Lundqvist.

– Det är tröttkörd personal som mår väldigt dåligt psykiskt. 

På nationell nivå ser facket störst problem på Hjärtats ICA Maxi-apotek. De har  långa öppettider och tio timmars arbetsdag är fortfarande inte ovanligt enligt Lena Svensson. 

– Varenda dag har jag medlemsärenden om bemanning eller att man inte orkar jobba heltid på ICA Maxi-enheterna, även om man är ung. Man får inte ihop livet med familjen. 

Personalen har höga servicekrav på sig och ska helst hjälpa kunderna inom fyra minuter enligt Lena Svensson. 

Stress och personalbrist

Stephanie Nielsen. Foto: Henrik Witt.

Även på Kronans apotek påtalar Unionens riksklubbordförande Stephanie Nielsen brister på grund av bemanningsproblem. 

– Många är stressade och känner att de inte hinner med allt på sitt jobb. Det kan bero på sjukdom, vakanser och förstås farmaceutbristen som är märkbar, säger hon.

Apoteket AB, pekar också Per Skoglund, Unionens riksklubbordförande, på för hög arbetsbelastning och för låg bemanning.   

Per Skoglund.
Per Skoglund. Foto: Privat

– Många väntande kunder orsakar oro och ökar stressen, vilket påverkar måendet hos medarbetare på flera arbetsplatser. Tiden räcker inte till för att hinna med de dagliga arbetsuppgifterna. 

Svårt ta paus och sitta ner

Unionenklubben på Apoteket AB har tillsammans med Sveriges Farmaceuter gjort en medlemsenkät med 1 400 svarande om möjligheten att ta en paus och sitta ner och och återhämta sig under arbetsdagen. Resultatet visar att en tredjedel av de svarande inte hinner ta en sådan paus. 

Fackgemensam medlemsenkät om pauser på Apoteket.
En tredjedel på Apoteket hinner inte sitta under arbetsdagen enligt en fackgemensam medlemsenkät. Grafik: Unionenklubben på Apoteket.

Hinner personalen gå på toa?

– Ja, för det mesta så länge man inte arbetar på ett ensamapotek. Då behöver man stänga apoteket. Det blir också ofta problematiskt att hinna med toabesök om någon medarbetare saknas och man får jobba ensam, säger Per Skoglund. 

Lena Svensson på Hjärtat uppger också att personalen inte hinner ta pauser på många ställen: 

– Rasten får ju chefen inte rucka på men man får inte pauser. De tar bort stolar också ibland, säger hon. 

Schemakaos och sjukskrivna - orolig sommar

Unionens fackklubb på Kronans apotek gör medlemsenkäter om hur sommaren upplevs.  I den senaste uppgav 75 procent att de fått schemaändringar med mindre än två veckors framförhållning och 43 procent att de lånats ut till andra apotek. 

– Många säger att de har dålig bemanning på grund av sjukskrivningar och att folk säger upp sig, att man har gått på knäna och det finns inga att ta in, säger Stephanie Nielsen.

"Grät innan och efter jobbet"

”Kollegor sjukskrivna pga stress, kunde inte gå på toa, arga kunder, grät innan och efter jobbet. Hann inte packa upp varor så det blev stora berg av varor. Det var den värsta sommaren någonsin.”

”Den konstanta stressnivån i kombination med dålig löneutveckling har gjort att jag bytt bransch.”

”Katastrofal, underbemannade, stress, inlåning från andra apotek nästan varje dag & allmänt rörigt”

Anonyma svar från medlemmar ur en enkät av Unionenklubben på Kronans apotek om hur förra sommaren var. 

Lånas ut till andra butiker

Utlån till andra apotek än där man blivit anställd är vanligt på alla tre kedjorna - det vill säga man förväntas lånas ut till ett annat apotek som saknar personal.

– Schemaläggningen bygger ofta på att låna ut eller in personal, vilket upplevs som slitsamt för en hel del av våra medarbetare, säger Per Skoglund på Apoteket AB. 

Stephanie Nielsen på Kronans instämmer. Det står en huvudarbetsplats på kontraktet. 

– Då ska man arbeta där och bara få frågan om någon är sjuk. Men arbetsgivaren anser ibland att 51 procent på ett apotek är en huvudanställning, säger hon. 

”Upplevs som tvång”

Frågan om att resa till en annan arbetsplats kan komma med kort varsel. Det kan vara samma morgon, eller smygas in i schemat utan kommunikation säger Lena Svensson på Hjärtat.

– Det upplevs av arbetstagarna som att man är tvungen, att annars riskerar man uppsägning. 

I teorin ska det vara frivilligt och man ska kunna säga nej. I praktiken är det svårt.

– Man blir inte tillfrågad utan snacket från arbetsgivaren blir att vi måste låna ut dig eller säga upp folk, säger Stephanie Nielsen.

Hon påpekar att det kan uppfattas som ett hot från chefen: Vi kommer behöva dra ner på personal här  - om du inte åker och jobbar i andra butiker. 

Per Skoglund på Apoteket säger att eftersom flexibilitet premieras av arbetsgivaren är det många anställda som ställer upp på utlån även om de egentligen inte vill.

– Dessutom får medarbetarna ofta höra att de behöver ställa upp för annars kan de inte räkna med att få hjälp när de behöver personal. Medarbetare ställs mot varandra. 

"Ska prioritera sin tid bättre"

”Som vanligt tight med personal. Blir en sjuk får resten slita”

”Tycker det är fruktansvärt att man bara får tre veckor sammanhängande semester under juni-augusti (även om jag alltid ansöker om fyra). """Det är alltid kris och apoteket får sällan eller aldrig ta in sommarvikarier."

"Meningslöst att göra KAS-ärenden relaterade till underbemanning, då får man som svar att man ska prioritera sin tid bättre, oavsett om det orsakat en felexpedition eller gäller en mindre sak.”

Anonyma svar ur en enkät med 125 av Unionenklubbens medlemmar på Kronans apotek om hur förra sommaren var.  

Endast 12 procent i enkäten hade anmält bristande bemanning på sommaren som en avvikelse i Kronans apoteks avvikelsesystem, KAS. 

Svårt få fyra veckors semester i följd

En stor facklig fråga på alla tre kedjorna är svårigheten att få fyra veckors sammanhängande semester på sommaren.  

Apoteksanställda är bara garanterade tre veckors semester i sträck på sommaren enligt kollektivavtalet från 70-talet. Något som facket försökt förändra, men inte lyckats avtala bort, även om de fått in några nya skrivningar. 

– Avtalets intention är att semestern ska vara sammanhängande med lite olika alternativ, säger Lena Svensson på Hjärtat. 

I praktiken blir det mycket förhandling om ledigheter på våren. 

– Vi anställda får hela tiden höra att vi är för många, men om du behöver vara ledig så går det absolut inte.

Efterlysning: Jobbar du på apotek eller har du gjort det och slutat? Har du upplevt en oschysst arbetsmiljö och vill berätta om det i Kollega? Tipsa oss! Om du vill vara anonym – läs det här först

Sjukskrivningstal som sticker ut


Apoteken i Sverige sticker ut när det gäller sjukskrivningar i psykisk ohälsa enligt Försäkringskassans rapport Sjukfrånvaro i psykiatriska diagnoser, 2020. 

Att flera yrkesgrupper med olika utbildningslängd inom samma bransch har hög sjukfrånvaro indikerar en problematik inom hela branschen skriver Försäkringskassan: ”Förändringar inom apoteksnäringen kan ha påverkat anställningsförhållanden och ökat de psykiska påfrestningarna i arbetet.

Tidningen Svensk Farmaci har också rapporterat om arbetsmiljöproblem på öppenvårdsapoteken, liksom tidskriften Läkemedelsvärlden. En rapport från Sveriges farmaceuter visar också att bara en av tio tycker att arbetsbelastningen är acceptabel

Senaste statistiken om öppenvårdsapoteken 

*11 000 personer arbetar i svenska öppenvårdsapotek (medelantal 2023).

*50 procent är högskoleutbildade farmaceuter och 22 procent är yrkesutbildade apotekstekniker. Övriga är egenvårdsrådgivare och apoteksassistenter/kassapersonal. 

*Bristen på utbildade farmaceuter är stor, särskilt utanför storstäderna. 

*En stor majoritet anställda är kvinnor.

* Apoteksmarknadens omsättning var 78 miljarder kronor år 2023. 

Färre anställda per apotek
Apoteksmarknaden har vuxit kraftigt  och antalet anställda har ökat, men antalet anställda per apotek har sjunkit något. Enligt branschen beror det på att apoteken har blivit fler, ofta mindre i storlek och ”mer effektiva i sin samlade bemanning och schemaläggning”.

* Innan avregleringen år 2009 var de anställda på 930 öppenvårdsapotek cirka 6 200 heltidstjänster (heltidsekvivalenter). 

* År 2023 var motsvarande siffra cirka 10 000 heltidstjänster på 1 405 fysiska apotek samt 7 e-handelsapotek. 

Källa: Sveriges Apoteksförenings branschrapport 2024.

Arbetsmiljö

”Att jobba hjälper mig att behålla en vardag”

Alla sitter vi i dödens väntrum. Men några har fått en kölapp med lägre nummer. En av dem är Johan Lif, som levt med en hjärntumör i drygt ett år. Trots det har han fortsatt att jobba för att behålla vardag och rutiner.
Lina Björk Publicerad 8 april 2024, kl 06:01
Johan Lif
Att jobba deltid hjälper Johan Lif att behålla känslan av rutiner och en vardag. Foto: Staffan Claesson

Det började efter sommaren 2022. Johan Lif fick svårare att läsa. Han klarade några rader men sedan blev bokstäverna suddiga och bröts av på mitten. Blicken fick inte fäste, halkade över raderna som en dålig skidåkare. 

Jag behöver läsglasögon, tänkte Johan och köpte ett par. Men bokstäverna fortsatte att bråka och han besökte en optiker. ”Du har vanligt ålderseende”, sa optikern och rekommenderade honom att be sin arbetsgivare om att få terminalglasögon.

Sedan kom huvudvärken. Kraftfull och strålande längst tinningarna. Inte helt ovanligt när man skaffar glasögon tänkte Johan och härdade ut. Till nyårsdagen, då smärtorna var för stora och han åkte akut till Västerås sjukhus. Efter en röntgen konstaterades en svullnad i vänstra delen av hjärnan. Läkarens dom var misstänkt tumör och den såg inte snäll ut.

Den medicinska benämningen är glioblastom. En aggressiv och obotlig hjärntumör, men som går att leva med. Just nu genomgår Johan Lif inga behandlingar – han räknas till den palliativa vården, alltså vård i livets slutskede, trots att man efter en operation fick bort alla synliga delar av tumören och han svarade bra på strålning och cellgifter.

– Om den inte upptäckts så hade jag varit död nu. Tyvärr är återväxt vanlig och därför räknas den som obotlig, säger Johan Lif. 

Det gjorde mig inte gott att vara sjukskriven på heltid

Direkt efter operation på Akademiska sjukhuset i januari var Johan Lif sjukskriven på heltid. Men något skavde. Han befann sig i ett mellanläge där det fanns en dödlig diagnos, men kände sig ändå inte särskilt sjuk. Beslutet blev därför att börja jobba deltid. Först 25 procent, sedan halvtid.

– Det gjorde mig inte gott att vara sjukskriven på heltid. När jag gick på strålning fanns en känsla av att göra något meningsfullt varje dag. Men när den behandlingsrutinen tog slut var jag i ett limbo, färdigbehandlad men utan riktning och mål.

Jobbet som arbetsrättsspecialist på batteritillverkaren Northvolt Labs i Västerås blev ett sätt att ta tillbaka vardagen. Här finns rutiner, arbetsuppgifter och struktur. Arbetsuppgifterna är inte desamma som innan beskedet, men de är meningsfulla och han fyller sina dagar med sysslor.

– Det finns två ytterligheter av personer. Den ena som tar ett dåligt besked och begraver sig med det. Den andra som omvärderar sitt liv och ser en högre mening med allt som händer. Jag tror på att hålla en rimlig kurs i mitten. Med det sagt så pendlar även jag mellan de båda ibland. Men jobbet hjälper mig att behålla någon slags normalitet.

Några dagar i veckan reser han till kontoret. Resten av tiden jobbar han hemifrån. Han har valt att vara öppen med sin diagnos både med chefer och kollegor. Och reaktionerna har överraskat honom.

– Jag förvånas över att folk är rätt osentimentala. Och många öppnar upp om sina egna erfarenheter av svåra händelser. Det har varit fint.

En utmaning har varit att påminna vänner, bekanta och kollegor om att han fortfarande inte är frisk, trots att han är färdigbehandlad och varken ser eller känner sig särskilt sjuk. Orken tryter ibland och han är mer sårbar för stress. Var tredje månad röntgas hans hjärna för att se om tumören har växt. Inför de beskeden försöker han att koppla bort alla katastroftankar.

– Om man genomgått en behandling så minskar oftast oron ju längre tiden går. Så är det inte för mig. Snarare tilltar oron med tiden, eftersom tankar kring återväxt finns med hela tiden. Men jag försöker att vara snäll mot mig själv. Det är okej att ha stunder där det känns tufft.

Jag förvånas över att folk är rätt osentimentala

Johan och hans chef på Northvolt Labs i Västerås har en öppen dialog och planerar veckorna utifrån läge och ork. Han tror att alla arbetsplatser kan vara en friskfaktor för den som fått ett sjukdomsbesked. Om den som är sjuk är villig att kommunicera.

– Det är en vinst för både arbetsplats och medarbetare. Min arbetsgivare är glad att jag kan utföra så mycket jobb som jag orkar. Och jag får möjlighet att göra meningsfulla saker och skapa rutiner och ramar kring mina dagar. 

Prognosen är dyster. Hjärntumörer har fyra nivåer, där ett är den minst snabbväxande och fyra är den mest aggressiva. Johan Lif har en fyra. Ungefär fem procent av dem som drabbas av glioblastom lever längre än fem år. Men det finns också exempel på människor som levt många år efter att diagnos ställts.

Själv vågar han planera en sommar till. En födelsedag till för barnen. Han återkommer till ett citat av den amerikanska poeten Charles Bukowski: ”You can't beat death but you can beat death in life”.

Vad betyder det?

– Att inte låta livet bara handla om döden, utan om allt annat som är just frånvaron av död. Om det blir begripligt. 

Deltidssjukskrivning

  • Du kan vara sjukskriven på deltid och arbeta övrig tid. I regel ska du då jobba varje dag genom att minska din arbetsdag med den procentsats du är sjukskriven.
  • Det finns också en möjlighet att fördela arbetstiden på annat sätt. Det är du och din arbetsgivare som gemensamt kommer fram till hur ni gör.
  • Sjukpenning kan ges för frånvaro på en fjärdedel, halv, tre fjärdedels eller hel sjukfrånvaro, beroende på arbetsförmågan. Det innebär att man enbart kan vara deltidssjukskriven på vissa fasta nivåer: 25 procent, 50 procent eller 75 procent.