Anställda på ett jobbcoachningsföretag i Karlstad som anlitas av Arbetsförmedlingen slår larm om allvarliga missförhållanden.
– De anställda kontrollerades minutiöst och deltagarna kränktes dagligen, berättar Halima Afra, som nyligen sagt upp sig från företaget.
ABC-kraften anlitas av Arbetsförmedlingen för att hjälpa nyanlända ut på arbetsmarknaden. Man erbjuder bland annat studie- och yrkesvägledning, praktik och cv-granskning.
I en skrivelse har sex anställda, varav en var Unionens arbetsmiljöombud, vittnat om allvarliga brister på arbetsplatsen. Bland annat ska kontoret i Karlstad vara underbemannat och lokalerna underdimensionerade för det stora antalet deltagare. Men framför allt pekar man på dålig psykosocial arbetsmiljö.
– Vi kontrollerades, fick inte prata om annat än jobbet när vi var på arbetsplatsen. Det var kränkande, säger Halima Afrah, som jobbade som vuxenlärare på ABC-kraften men valde att sluta i september.
P4 Värmland ska också varit i kontakt med deltagare på ABC-kraftens kurser, som vittnar om verbala utskällningar och förbud mot att gå på toaletten under lektionstid. För några år sedan bröt Arbetsförmedlingen samarbetet med ABC-kraften, som då hette Personalstrategerna, på över 20 orter efter klagomål på verksamheten och konstaterade brister.
I Karlstad har ABC-kraften funnits i drygt två år. Enligt Halima Afrah har man kontaktat Arbetsförmedlingen ett antal gånger men utan att få någon respons på klagomålen.
– Det är frustrerande. De fortsätter att skicka deltagare utan att bry sig om att de blir illa behandlade.
Klagomål mot jobbcoachningsföretag ska hanteras skyndsamt och just nu pågår en utredning av ABC-kraften. När den kan vara klar är oklart.
Kollega har försökt nå ABC-kraften för en kommentar.
Carpaccio bredvid veganen – när matkulturer möts på jobbet
Vad får man säga om kollegans mat? Finns det förbjudna samtalsämnen och hur reagerar man på ovana maträtter? Kollega slog sig ner vid lunchbordet på Ericsson i Kista.
Kollega snackar lunchkultur i matsalen hos Ericsson i Kista. På bilden syns Na "Hanna" Han och Mark Flannagan. Foto Elisabeth Brising
På Ericssons kontor i Kista ryms ett hav av sittplatser i matsalen, en lunchrestaurang, ett café och ett mikrorum för alla som har matlåda. Lunchen på Ericsson präglas av den internationella företagsmiljön med anställda från många olika länder.
Många här jobbar digitalt med kollegor och chefer i hela världen. Kollega satte sig ner över några lunchtallrikar.
1. Finns det några oskrivna regler, som att inte mikra fisk?
Anastasia Kristiansson. Foto: Privat
– Inte här där så många nationaliteter jobbar, säger Anastasia Kristiansson, contract adherence manager. Hon önskar att de hade ett extra neutralt mikrorum, utan starka dofter, eftersom de stör henne. – Men jag löser det genom att köpa lunch eller äta hemma. Jag tycker det blir en crazy blandning i mikrorummet. Men jag respekterar andra, säger hon.
Hon är av fem anställda unionare som satt sig till bords med Kollega för att snacka lunchetikett på jobbet i Sverige. Flera av dem har bakgrund i andra länder.
Mark Flanagan.
– Jag uppskattar verkligen den svenska lunchkulturen. I andra länder har man inte lika ofta rast och det är mer utbrett att äta lunch vid datorn, säger Mark Flanagan, strategic distribution manager, som mumsar på en buffé från restaurangen.
Det visar sig dock efter en stund att det faktiskt finns en oskriven regel här på Ericsson – att inte äta vid datorn i kontorslandskap. – Möjligen en sallad, säger Na Han, Commercial manager, på företaget.
2. Vad är det äckligaste en kollega ätit?
Per Östberg. Foto: Elisabeth Brising
– Tillagad kål, som kokt blomkål, kåldolmar, brynt eller stekt kål. Jag mår nästan illa när någon bredvid äter det. Men jag har hög tolerans och överseende med det mesta, säger Per Östberg, verksamhetsutvecklare på Ericsson och klubbordförande för Unionen på företaget.
Kollegan Yvonne mittemot minns ett extra stinkande lunchtillfälle:
Yvonne Henriksson. Foto: Elisabeth Brising
– Inlagd strömming är nog det värsta jag varit med om, den fick surströmming att lukta gott i jämförelse. Det var unga killar som tog med hemifrån och jag misstänker att strömmingen hade stått framme lite för länge, säger Yvonne Henriksson, kanslist för Unionenklubben, som har över 3000 medlemmar bland de anställda.
3. Får man kommentera kollegors lunchmat?
– På ett tidigare jobb skulle alla berätta om sin matlåda varje dag. Jag tyckte det var jobbigt att visa upp för andra vad man äter. Men man kan ju säga att något ser spännande ut och att man vill ha receptet, säger Anastasia Kristiansson.
– Jag får kommentera andras mat och de min, jag är hämningslös, haha. Men det blir ibland lite som en tävling om vem som har bäst mat, säger Per Östberg.
– Det beror på. Ibland ser andras lunchrätter spännande ut, men när jag frågar vad det är och kollegan berättar att det är typ friterade gräshoppor känner jag att det börjar krypa i kroppen, säger Yvonne Henriksson, som tycker det är svårt att veta vad hon ska säga då.
4. Finns det någon mat som är tabu här?
Mark Flanagan:
– Inget är tabu i dag, men när jag äter kött bredvid en kollega som är vegan så känner jag mig alltid lite generad, haha.
Na "Hanna" Han.
Na "Hanna" Han har en liknande erfarenhet:
– En gång åt jag carpaccio (rå oxfilé) till lunch och då frågade en indisk kollega vad jag åt. När jag förklarade att det var rått kokött (ett heligt djur i hinduisk kultur reds. anm.) såg jag att han blev chockad, men vi fortsatte prata om annat. Vi har en bra arbetsrelation, säger hon.
Alla runt bordet tycker att svenska arbetsplatser blivit mer toleranta när det gäller människors olika kostvanor senaste tio åren. Glutenfritt, proteindieter, vegetariskt eller religiösa kostval är inget ovanligt.
5. Får man prata om vad som helst vid lunchen?
– Nej. Undvik politik, religion och jobbfrågor. Prata om familj, semester och resmål i stället, säger Anastasia Kristiansson bestämt.
– Det beror helt på vilken relation man har. Om vi jobbat ihop 25 år behöver jag inte ens prata för att veta vad den andra tycker. Då kan man även diskutera känsliga saker, säger Yvonne Henriksson.
6. Vad lagar ni helst för mat själva?
– Aldrig exakt samma recept två gånger och mycket på känsla. En favorit är att koka en hel fisk, som röding, med soja och chili, säger Na Han.
– Jag är mer för bakning än matlagning. Jag har bjudit mina kollegor på cheesecake med handplockade blåbär och björnbär. Nu ska jag ta mjukglass till efterrätt. Vill du ha? undrar Mark Flanagan.
Lunchen på jobbet – en mysig vardagsstund eller passiva konflikter? Vissa livsmedel väcker lättare ilska än andra. Kollegas reporter listar några vattendelare.
Att mikra fisk ses inte alltid med blida ögon i lunchmatsalen på jobbet. Det är en av flera vattendelare i lunchrummet. Foto: Colourbox
1. Fisk i mikro - nooooo
Inget väcker så mycket ont blod i kommentarsfälten som mikrad fisk. Det är en oskriven regel på svenska kontor att inte mikra fisk. Ibland är det till och med en uttalad regel. En googling i ämnet ger tydliga svar från både etikettexperter och anonyma tyckare på Reddit. När en stackare frågar om en kan äta fisk på lunchen får personen följande svar: ”Arbetsplatsrelationer är tillräckligt komplicerade, gör det inte värre. Ät lax hemma.”
2. Älskade hatade ketchup
Du vet den där personen som aldrig riktigt växer upp. Som tycker ketchup är ett rimligt såstillägg på något mer än grillad varmkorv. Typ det mesta. Snabbmakaroner, köttbullar, potatis, nudlar och ris – ja varenda lunchlåda faktiskt.
3. Blodsockerbalanserade äggfantaster
De tränar såklart regelbundet, har många järn i elden och skulle förmodligen gå in i väggen direkt utan äggen. Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson har ju för sjutton ett i väskan.
Men kokt ägg luktar lite illa – som alla vet. Det behöver packas in. Och det finns helt enkelt ingen perfekt plats för att äta denna populära oval bland andra människor. Gå till en skrubb och skäms. Ta med lite kaviar när du ändå går. Kom ihåg ett tuggummi efteråt.
4. Fiber- och gröntbrutalister
Alla vet att det är nyttigt. Och bra. Fördomen om de som äter enbart grönt och nyttigt är att de tror sig vara lite förmer och fetskammar andra dödliga i smyg.
Mathavre luktar inte illa. Men det smakar inte heller. Någonting faktiskt. Det ser bara så hästmatigt präktigt ut att du kräks lite i ren avundsjuka på din sunda kollega. Och det finns inget som skapar så mycket passivt aggressiva försvarstal hos gemene man som stolta vegetarianer.
5. Köttberget svämmar över
Den kollega som fortfarande kallar vegotjejens tallrik för kaninmat kan också lätt provocera någon med sin egen i dag. Lika mycket som veggot väcker nån sorts försvarsmekanism hos en karnivor kan den utbredda fascinationen inför smaken av en dödad kännande varelse minska både matlust och framtidstro hos andra.
6. Frukt är godis och banan är en frukt – eller?
Frukten, eller egentligen bäret (ja konstigt – jag vet?!) banan är en stark kontorsinventarie. Den populära böjen, som fick en liberal minister i svaj, kan väcka känslor.
Fobi för bananer är visserligen mycket ovanligt, men banan i mat brukar vara en vattendelare, liksom var på kontoret de ska ätas. Bananen används för att locka tillbaka folk från hemmakontoren. Men nåde den som lämnar kvar luktande skal framför datorn. Och hur många får man ens ta? Stjäl inte folk hem?
Lev och låt kollegorna leva (och äta lunch)
Men vi borde kanske inte vara så anti någon annans matvanor om man tänker efter lite?
Vi lever i en tid när alla olägenheter ska städas bort, och vi närmast fobiskt undviker obehag, lukt och vardagskonflikter. Allt ska vara så smidigt, perfekt – och alldeles urtråkigt.
Vi borde kunna ha överseende med att andra äter vad de vill, medan vi håller käften, ler och pratar om något trevligt på rasten. Nästa gång är det kanske din mat som väcker uppstöt.