Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmarknad

Utlandsfödda anställer fler

Trots att entreprenörer med utländsk bakgrund får mindre stöd från samhället växer deras företag i högre grad än företag som drivs av svenskfödda. Invandrade företagare är dessutom bättre på att skapa arbetstillfällen.
Linnea Andersson Publicerad

– Man vill växa och ser det nästan som social plikt att anställa människor när man har möjlighet och behov till det, säger Thomas Winman, pedagog och integrationsforskare på Högskolan Väst.

De man anställer är ofta från de egna socioekonomiska områdena. Företagare som är födda utanför Sverige bidrar därför i högre grad till en integrerad arbetsmarknad än vad svenskfödda företagare gör. Bortsett från de riktigt stora industriföretagen.

Thomas Winman reserverar sig för att ”utlandsfödd” är ett trubbigt begrepp och långt ifrån en bra kategori, en person som är född utomlands kan till exempel vara född i Norge eller i Tanzania av svenskfödda föräldrar som är där i ett halvår som missionärer. Men säger att man ändå kan se mönster.

– De som är födda utomlands är entreprenörer i en ganska hög utsträckning jämfört med dem som är födda inom Sverige. Och bland dem som är födda i Sverige har man fler vilande företag vid sidan om sin huvudinkomstkälla.

I exempelvis Trollhättan är arbetslösheten väldigt hög bland invandrare, samtidigt som 37 procent av företagarna i Trollhättan är födda utomlands.

En anledning till att många med utländsk bakgrund väljer att starta eget är att de har svårt att komma in på arbetsmarknaden i Sverige. Många upplever att de kunskaper och erfarenheter man har inte är något värt och att arbetsgivare ifrågasätter och fokuserar mer på vad man inte kan.

Flera av de utlandsfödda företagarna säger dessutom att de valt att starta eget eftersom deras familj och släkt har en lång tradition av entreprenörskap.

Entreprenörerna som är födda utanför Sverige får sämre hjälp från samhället att starta eget och många väljer därför ”lågtröskelbranscher” som verksamhet inom taxi, städ, kafé eller restaurang. Problemet blir då att de har svårt att hitta finansiärer eftersom branscherna inte ses som tillräckligt attraktiva.

– Det är mycket mer hippt att starta ett IT-bolag. Det är inte flashiga branscher. Även om det för de allra flesta människor är en mycket vanligare företagsform än till exempel Dice, säger Thomas Winman.

Fakta

Studien är avgränsad till de tre grannkommunerna Trollhättan, Vänersborg och Uddevalla. Forskarna fick i uppdrag från Omställningskontoret att titta specifikt på kommunerna delvis på grund av den omställning som regionen har tvingats till efter att Saab och en del andra stora industrier har försvunnit.

Studien bygger både på kvantitativa uppgifter (exempelvis inkomstfördelning och företagsägande i olika områden) och på kvalitativa intervjuer med utlandsfödda entreprenörerna.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmarknad

Lista: Sumprunkare och fem andra utdöda yrken

Yrken kommer och går, och framtida jobb är svåra att förutse. Men vi kan se tillbaka på historiska jobb som inte längre finns - som till exempel sumprunkare och rackare.
Lena Michanek Publicerad 23 oktober 2026, kl 06:00
Småbåtar och bryggor i hamnen vid Slussen, med Stockholms bebyggelse och kyrktorn i bakgrunden.
Fiskarhamnen vid Slussen i Stockholm 1896. Här jobbade sumprunkare med att hålla infångad fisk vid liv. Fotograf: Okänd, Stadsmuseet i Stockholm

Teknikskiften har alltid påverkat arbetsmarknaden. Gatubelysning, kylskåp, modern sjukvård och nya lagar har inte bara gjort vardagen enklare. Förändringarna har också skickat hela yrkeskårer till historieböckerna. 
Här är sex jobb som en gång gick att skriva på visitkortet, åtminstone om visitkort hade varit vardagsmat.

 

1. Lykttändare 

I mitten av 1700-talet fick Stockholm allmän gatubelysning och kungliga förordningar bestämde när lyktorna skulle tändas och släckas. Därmed blev lykttändare ett yrke, som gick i graven under 1940-talet då elektriska lampor tog över. 

  1. Rackare 

En rackare var i södra Sverige dräng till bödeln, vilket bland annat innebar att göra i ordning avrättningsplatser och ta hand om de avrättade. Rackaren slaktade även hästar och andra djur och tog hand om avfall på nätterna. 

När rackaren kom för att slakta hästar serverades en slaktarsup i ett speciellt glas som ingen annan drack ur eftersom rackaren ansågs vara oren. Därifrån härstammar uttrycket ”ta sig en rackare”. Yrket försvann i samband med att dödsstraffet avskaffades i Sverige 1921. 

  1. Sumprunkare

Sumprunkaren såg till att vattnet i fisksumpar cirkulerade så att syre tillfördes och fiskarna inte dog. En sump är i sammanhanget en behållare för förvaring av levande fisk. 

Arbetet var hårt. En teknik var att fästa ett rep i sumpen eller i en båt med sump, och i andra änden sätta en tung sten som sumprunkaren höll i ständig rörelse. Yrket dog ut under 1940-talet, när modernare kylteknik gjorde sitt intåg.

  1. Salpetersjudare 

Yrket bestod i att samla in urindränkt jord och genom olika processer, däribland sjudning, utvinna salpeter. Gustav Vasa hade bestämt att jorden under böndernas ladugårdar tillhörde staten, eftersom salpeter var en viktig beståndsdel i svartkrut. Yrket hade öknamnet ”pissegubbe” och gick ur tiden när bomullskrutet upptäcktes. Den statliga organisationen för yrket avskaffades 1895.

  1. Munskänk 

En munskänk skötte dryckesvarorna vid kungliga hov och hos furstar och stormän. Munskänken skulle skydda sin herre mot förgiftning och behövde ibland prova drycken själv innan den serverades. En munskänk behövde vara pålitlig och yrket ansågs vara en förtroendepost. I Sverige tycks munskänkar ha funnits vid hovet till början av 1700-talet. 

  1. Fältskär 

En fältskär var medeltidens kirurg, ofta med en bakgrund som barberare. 

Under de många krigen i Europa under medeltiden var efterfrågan stor, men från 1800-talet började utbildade läkare successivt ta över kirurgin. Fältskär var dock en erkänd utbildning övervakad av Medicinalstyrelsen fram till slutet av 1800-talet.  

Källa: Wikipedia, Förvaltningshistorisk ordbok