Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmarknad

Utlandsfödda anställer fler

Trots att entreprenörer med utländsk bakgrund får mindre stöd från samhället växer deras företag i högre grad än företag som drivs av svenskfödda. Invandrade företagare är dessutom bättre på att skapa arbetstillfällen.
Linnea Andersson Publicerad

– Man vill växa och ser det nästan som social plikt att anställa människor när man har möjlighet och behov till det, säger Thomas Winman, pedagog och integrationsforskare på Högskolan Väst.

De man anställer är ofta från de egna socioekonomiska områdena. Företagare som är födda utanför Sverige bidrar därför i högre grad till en integrerad arbetsmarknad än vad svenskfödda företagare gör. Bortsett från de riktigt stora industriföretagen.

Thomas Winman reserverar sig för att ”utlandsfödd” är ett trubbigt begrepp och långt ifrån en bra kategori, en person som är född utomlands kan till exempel vara född i Norge eller i Tanzania av svenskfödda föräldrar som är där i ett halvår som missionärer. Men säger att man ändå kan se mönster.

– De som är födda utomlands är entreprenörer i en ganska hög utsträckning jämfört med dem som är födda inom Sverige. Och bland dem som är födda i Sverige har man fler vilande företag vid sidan om sin huvudinkomstkälla.

I exempelvis Trollhättan är arbetslösheten väldigt hög bland invandrare, samtidigt som 37 procent av företagarna i Trollhättan är födda utomlands.

En anledning till att många med utländsk bakgrund väljer att starta eget är att de har svårt att komma in på arbetsmarknaden i Sverige. Många upplever att de kunskaper och erfarenheter man har inte är något värt och att arbetsgivare ifrågasätter och fokuserar mer på vad man inte kan.

Flera av de utlandsfödda företagarna säger dessutom att de valt att starta eget eftersom deras familj och släkt har en lång tradition av entreprenörskap.

Entreprenörerna som är födda utanför Sverige får sämre hjälp från samhället att starta eget och många väljer därför ”lågtröskelbranscher” som verksamhet inom taxi, städ, kafé eller restaurang. Problemet blir då att de har svårt att hitta finansiärer eftersom branscherna inte ses som tillräckligt attraktiva.

– Det är mycket mer hippt att starta ett IT-bolag. Det är inte flashiga branscher. Även om det för de allra flesta människor är en mycket vanligare företagsform än till exempel Dice, säger Thomas Winman.

Fakta

Studien är avgränsad till de tre grannkommunerna Trollhättan, Vänersborg och Uddevalla. Forskarna fick i uppdrag från Omställningskontoret att titta specifikt på kommunerna delvis på grund av den omställning som regionen har tvingats till efter att Saab och en del andra stora industrier har försvunnit.

Studien bygger både på kvantitativa uppgifter (exempelvis inkomstfördelning och företagsägande i olika områden) och på kvalitativa intervjuer med utlandsfödda entreprenörerna.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmarknad

”Jag är trött på att bli uppsagd” – spelutvecklaren som vill lämna dataspelsbranschen

Efter decennier av tillväxt i dataspelsbranschen har kurvan vänt. Många sägs upp och i regel innebär det utköp. ”Jag är trött på att bli uppsagd och vill lämna branschen”, säger Arend Stührmann, uppsagd för fjärde gången.
Sandra Lund Publicerad 22 januari 2026, kl 06:01
Arend Stührmann står mot en grå vägg och blickar in i kameran. Han bär svarta glasögon och svarta kläder, och ser allvarlig ut.
Arend Stührmann har arbetat i dataspelsbranschen i över 15 år och i flera länder. Efter upprepade utköp vill han nu stanna i Sverige – men överväger att lämna branschen. Foto: Åke Ericson

Arend Stührmann må vara född i Tyskland, men under sin 15 år långa karriär inom dataspelsbranschen har han jobbat på företag i Australien, på Island, i Kanada, Storbritannien, Tyskland flera gånger och sedan snart 4 år i Sverige.

– Jag är trött på att flytta för att få jobb. Vi har köpt bostadsrätt, jag och min fru har svenska vänner utanför jobbet och Sverige är en bra plats att leva på. Men jag är också trött på att bli uppsagd.

Ett tag skolade han om sig till snickare för en mer stabil tillvaro. Men han hade också fyllt 40, och att då komma in som ny byggnadsarbetare blev för tungt.

Det är inget unikt att flytta runt i världen för den som jobbar med att utveckla dataspel. Inte heller att bli utköpt. 

Det är så det går till, även i Sverige där vi egentligen har ett system med lagar och kollektivavtal som ska reglera hur uppsägningar vid arbetsbrist går till.

Utköpt för andra gången 

Arend Stührmann har lärt sig den svenska modellen, i alla fall teoretiskt.

Från dag ett i Sverige gick han med i facket. Han säger sig ha med det hemifrån, han har fortfarande farfaderns stämpelböcker med klistermärken från förtroendeuppdrag i tyska IG Metall.

I början av året var det dags igen. 

Han blev utköpt av den franska speljätten Ubisoft. Det blev därmed andra gången han blev utköpt på grund av arbetsbrist i Sverige.

Välfärd lockar många i dataspelsvärlden

Han får nu ersättning från a-kassan och går utbildningen som Arbetsförmedlingen anvisat till.

– Men många unga och människor från andra länder står helt utan sådant. Stockholm lockar många i dataspelsvärlden, flera bra studior finns här. Liksom välfärdssystemet. Men få känner till att arbetsmarknaden inte är en del av det, att man själv måste sätta sig in i den.

Ständig tillväxt sedan 1990-talet, peak under pandemin och evigt inflöde av unga från hela världen som vill jobba med dataspel, gör att sådant som anställningsvillkor och arbetsmiljö inte alltid är prio ett, enligt Arend Stührmann.

Nu har det mattats av.

 

 

Arend Stührmann i lång svart läderrock promenerar ut ur bild. I bakgrunden syns en tegelvägg med stora fönster.
Arend Stührmann har jobbat i dataspelsföretag i hela världen, och mönstret med att bli uppsagd när produkten är klar är globalt. Nu vill han stanna i Sverige. Foto: Åke Ericson

Det är inte helt lätt att exakt veta hur branschen mår i Sverige. Svängningarna syns inte alltid i offentlig statistik.

Enligt statistik över varsel inom yrkeskoder 61 och 62 ”databehandlingsverksamhet”, som Kollega begärt ut från Arbetsförmedlingen, varslades 1 515 personer fram till och med oktober i år. Det är färre än de senaste två åren.

Utköp döljer krisen i statistiken över uppsägningar

Men varslen säger inte mycket, just eftersom de flesta blir utköpta. Då syns man inte i statistiken, utan det blir en uppgörelse mellan anställd och arbetsgivare.

På Arend Stührmanns studio blev till exempel en femtedel utköpta tillsammans med honom. Och Ubisoft där han jobbade är inte det enda spelbolag som gjort sig av med folk i år.

– Jag förstår varför företag gör så här, de bedriver inte välgörenhet. Om pengarna inte räcker, räcker de inte. Egentligen tror jag att spelbranschen normaliseras nu när det gäller efterfrågan. Pandemin var ett undantag, säger Arend Stührmann.

Så han blev inte förvånad när ”head of studio” närvarade vid stormötet där i början av året. Det som brukar sägas sades: ”Ekonomin går inte så bra”, ”många utmaningar”, ”finns ingen annan lösning”, ”vi måste tyvärr säga upp”.

Samma dag fick Arend Stührmann veta att han blev av med jobbet.

– De vill ofta behålla de yngre. Vi äldre med mer erfarenhet är också ofta dyrare.

 

Kollektivavtal fanns inte, men Arend Stührmann och en kollega är fackligt förtroendevalda. De agerade ändå. Gick igenom kollegors utköpsavtal och fick gehör för förbättringar som längre uppsägningstid med lön, tjänstepension som arbetsbefriade, med mera.

Kan man säga nej till att bli utköpt?

– Ja, men då får du räkna med att det kan leda till något sämre. Skriver man under har man ju en garanti. Jag har också sett andra företag än just Ubisoft som utnyttjar den osäkerheten.