Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmarknad

Stort intresse för avgångspaket på Scania

Tusen tjänstemän ska bort från Scania i Sverige. Som en del i det slutar 110 anställda mot avgångsvederlag eller en pensionsuppgörelse. Målet är att inga tillsvidareanställda ska behöva sägas upp.
Niklas Hallstedt Publicerad
Jonas Ekströmer / TT
Tanken är att lastbilstillverkaren Scania ska kompetensutveckla de anställda som blir kvar efter neddragningen. Jonas Ekströmer / TT

De 110 består av tre grupper. Dels de som fyllt 65 år. De får en uppgörelse som täcker en del av den lön de skulle fått till 68 års ålder, dels de som är 64 år som får en så kallad avgångspension och slutligen de som är yngre.

Dessa har fått anmäla sig frivilligt och erbjudits 200 000 kronor för att sluta.

Unionenklubbens ordförande Mari Carlquist vill inte gå in på hur många som fått de 200 000 kronorna, men säger att intresset för erbjudandet har varit stort.

– Det är många som övervägt att sluta. En del har haft andra jobb på gång, andra har funderat på att göra något annat.

Läs mer: Scania erbjuder anställda avgångspension

Bland dem som nu kommit överens med företaget om att sluta finns alla möjliga åldrar, enligt Mari Carlquist. En del är unga med kort anställningstid, andra närmar sig pensionsåldern.

Men långt ifrån alla som sökt har beviljats avgångsvederlag. Ett villkor för att få del av erbjudandet har varit att den tjänst man lämnar kan ersättas genom intern rekrytering. Även personer i vissa nyckelroller har inte haft möjlighet att ta del av erbjudandet.

– Det är en del som fått nej. Men det är inte så många som hört av sig och varit besvikna för det. Jag tror att det också kan vara skönt att få höra att man är så viktig för företaget att de vill att man ska stanna kvar, säger Mari Carlquist.

Tidigare har kontrakt med 600 konsulter avslutats. Tillsammans med naturliga avgångar under året hoppas man både från företag och fack att nå upp till neddragningen på tusen personer.

– Vi har aldrig varit med om att tillsvidareanställda har behövt sägas upp från Scania. Vi hoppas och tror att vi klarar det den här gången också.

Anledningen till den stora neddragningen är en kombination av försämrade resultat under coronapandemin och de nya krav som elektrifieringen av lastbilarna kräver, säger Mari Carlquist.

– Tanken är att vi inte ska dra ned med tusen personer för att anställa tusen nya med annan kompetens. Nu måste vi i stället kompetensutveckla de som är kvar. Det är en utmaning, men allt annat vore ett misslyckande både för företaget och de anställda.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmarknad

”Jag är trött på att bli uppsagd” – spelutvecklaren som vill lämna dataspelsbranschen

Efter decennier av tillväxt i dataspelsbranschen har kurvan vänt. Många sägs upp och i regel innebär det utköp. ”Jag är trött på att bli uppsagd och vill lämna branschen”, säger Arend Stührmann, uppsagd för fjärde gången.
Sandra Lund Publicerad 22 januari 2026, kl 06:01
Arend Stührmann står mot en grå vägg och blickar in i kameran. Han bär svarta glasögon och svarta kläder, och ser allvarlig ut.
Arend Stührmann har arbetat i dataspelsbranschen i över 15 år och i flera länder. Efter upprepade utköp vill han nu stanna i Sverige – men överväger att lämna branschen. Foto: Åke Ericson

Arend Stührmann må vara född i Tyskland, men under sin 15 år långa karriär inom dataspelsbranschen har han jobbat på företag i Australien, på Island, i Kanada, Storbritannien, Tyskland flera gånger och sedan snart 4 år i Sverige.

– Jag är trött på att flytta för att få jobb. Vi har köpt bostadsrätt, jag och min fru har svenska vänner utanför jobbet och Sverige är en bra plats att leva på. Men jag är också trött på att bli uppsagd.

Ett tag skolade han om sig till snickare för en mer stabil tillvaro. Men han hade också fyllt 40, och att då komma in som ny byggnadsarbetare blev för tungt.

Det är inget unikt att flytta runt i världen för den som jobbar med att utveckla dataspel. Inte heller att bli utköpt. 

Det är så det går till, även i Sverige där vi egentligen har ett system med lagar och kollektivavtal som ska reglera hur uppsägningar vid arbetsbrist går till.

Utköpt för andra gången 

Arend Stührmann har lärt sig den svenska modellen, i alla fall teoretiskt.

Från dag ett i Sverige gick han med i facket. Han säger sig ha med det hemifrån, han har fortfarande farfaderns stämpelböcker med klistermärken från förtroendeuppdrag i tyska IG Metall.

I början av året var det dags igen. 

Han blev utköpt av den franska speljätten Ubisoft. Det blev därmed andra gången han blev utköpt på grund av arbetsbrist i Sverige.

Välfärd lockar många i dataspelsvärlden

Han får nu ersättning från a-kassan och går utbildningen som Arbetsförmedlingen anvisat till.

– Men många unga och människor från andra länder står helt utan sådant. Stockholm lockar många i dataspelsvärlden, flera bra studior finns här. Liksom välfärdssystemet. Men få känner till att arbetsmarknaden inte är en del av det, att man själv måste sätta sig in i den.

Ständig tillväxt sedan 1990-talet, peak under pandemin och evigt inflöde av unga från hela världen som vill jobba med dataspel, gör att sådant som anställningsvillkor och arbetsmiljö inte alltid är prio ett, enligt Arend Stührmann.

Nu har det mattats av.

 

 

Arend Stührmann i lång svart läderrock promenerar ut ur bild. I bakgrunden syns en tegelvägg med stora fönster.
Arend Stührmann har jobbat i dataspelsföretag i hela världen, och mönstret med att bli uppsagd när produkten är klar är globalt. Nu vill han stanna i Sverige. Foto: Åke Ericson

Det är inte helt lätt att exakt veta hur branschen mår i Sverige. Svängningarna syns inte alltid i offentlig statistik.

Enligt statistik över varsel inom yrkeskoder 61 och 62 ”databehandlingsverksamhet”, som Kollega begärt ut från Arbetsförmedlingen, varslades 1 515 personer fram till och med oktober i år. Det är färre än de senaste två åren.

Utköp döljer krisen i statistiken över uppsägningar

Men varslen säger inte mycket, just eftersom de flesta blir utköpta. Då syns man inte i statistiken, utan det blir en uppgörelse mellan anställd och arbetsgivare.

På Arend Stührmanns studio blev till exempel en femtedel utköpta tillsammans med honom. Och Ubisoft där han jobbade är inte det enda spelbolag som gjort sig av med folk i år.

– Jag förstår varför företag gör så här, de bedriver inte välgörenhet. Om pengarna inte räcker, räcker de inte. Egentligen tror jag att spelbranschen normaliseras nu när det gäller efterfrågan. Pandemin var ett undantag, säger Arend Stührmann.

Så han blev inte förvånad när ”head of studio” närvarade vid stormötet där i början av året. Det som brukar sägas sades: ”Ekonomin går inte så bra”, ”många utmaningar”, ”finns ingen annan lösning”, ”vi måste tyvärr säga upp”.

Samma dag fick Arend Stührmann veta att han blev av med jobbet.

– De vill ofta behålla de yngre. Vi äldre med mer erfarenhet är också ofta dyrare.

 

Kollektivavtal fanns inte, men Arend Stührmann och en kollega är fackligt förtroendevalda. De agerade ändå. Gick igenom kollegors utköpsavtal och fick gehör för förbättringar som längre uppsägningstid med lön, tjänstepension som arbetsbefriade, med mera.

Kan man säga nej till att bli utköpt?

– Ja, men då får du räkna med att det kan leda till något sämre. Skriver man under har man ju en garanti. Jag har också sett andra företag än just Ubisoft som utnyttjar den osäkerheten.