Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmarknad

Pandemin slår hårt mot ungas jobb

Arbetslösheten bland unga är rekordhög. Förra året var en av fyra i åldern 15-24 år arbetslös. Främsta orsaken är coronapandemin. Och risken är att pandemin får negativa effekter på ungas arbetsliv även när den är över.
David Österberg Publicerad
Av personer i åldern 15-24 år har cirka 54 procent en tidsbegränsad anställning. I åldersgruppen 45-54 år har bara 6 procent en tidsbegränsad anställning. Illustration: Linnea Blixt

Coronapandemin har slagit hårt mot svensk arbetsmarknad. Arbetslösheten steg kraftigt förra året jämfört med året innan – och ungdomar drabbas hårdast. Under 2020 var arbetslösheten i åldern 15–24 år 24 procent. Året innan var samma siffra 20 procent.

Mattias Engdahl är forskare på IFAU, Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering. Han har forskat på ungas inträde på arbetsmarknaden och ser flera skäl till att unga drabbats hårt av pandemin.

– Generellt sett slår ekonomiska nedgångar hårdare mot unga eftersom de oftare är nyanställda, timanställda eller har tillfälliga anställningar. De har också mer begränsad arbetslivserfarenhet. Under coronakrisen drabbades dessutom flera branscher där unga ofta får sina första jobb, som hotell- och servicebranschen och andra tjänstenäringar, säger han.

Marie-Louise Lindahl är 28 år och undersköterska i grunden. Efter ett par år inom vården sadlade hon om och blev säljare på Luna Group, ett företag i verktygsbranschen. Men när coronan kom blev hon i april uppsagd på grund av arbetsbrist. Trots 2,5 år på företaget var hon en av de senast anställda.

– Jag älskade verkligen mitt jobb, så det är klart att det var tufft. Men jag fick superbra hjälp via trygghetsrådet TRR. När man har blivit av med jobbet är det lätt att tappa självförtroendet, säger hon.

Effekten kan hålla i sig i tio år

Jobbsökandet gav resultat. Redan i juni skrev hon på ett nytt anställningskontrakt och vid årsskiftet bytte hon arbetsgivare ytterligare en gång.

– Nu jobbar jag med support, logistik, försäljning och organisation på Tools och trivs jättebra. Det är en provanställning, men jag hoppas verkligen att jag får vara kvar här länge.

Är du rädd för att bli arbetslös igen?
– Lite. Jag vill ju känna mig trygg, ha en inkomst, utvecklas. Men dels har jag tryggheten i min vårdutbildning, dels tror jag att jag skulle kunna få ett nytt jobb igen. Det gäller att vara bred i sitt sökande, att berätta för vänner och före detta kollegor vad man vill och att ha driv.

– Jag tror också att det kan vara bra att tacka ja även till jobb som man kanske inte hade tänkt sig. Man lär sig något på alla jobb och en anställning kan leda till andra anställningar.

För Marie-Louise Lindahl varade inte arbetslösheten länge. Krisen ledde till att hon nu har ett nytt jobb som hon trivs med. Men för många andra unga finns risken att den ekonomiska nedgången får effekter både på kort och på lång sikt, enligt Mattias Engdahl.

– Unga som kommer ut på arbetsmarknaden under en lågkonjunktur riskerar högre arbetslöshet och lägre inkomster under lång tid jämfört med dem som påbörjar sitt arbetsliv i en högkonjunktur. Effekten kan hålla i sig i tio år, ibland ännu längre, säger han.

Det finns flera orsaker till det. En är att lönerna pressas ned när många konkurrerar om jobben, en annan att arbetsgivare är mindre benägna att anställa någon som har varit arbetslös. För högutbildade unga finns dessutom risken att de får ett jobb som de är överkvalificerade för.

– En kris påverkar unga med kort respektive lång utbildning på olika sätt. För den med lång utbildning blir det svårare att hitta ett jobb som han eller hon är kvalificerad för. Risken ökar för att man får ett jobb som inte matchar ens utbildningsbakgrund och som är mindre välbetalt än vad man annars kunde ha fått, säger Mattias Engdahl.

Att vara arbetslös är dessutom en psykisk påfrestning. Det kan i sin tur leda till en svagare ställning på arbetsmarknaden.

När unga väl får jobb är anställningarna i betydligt högre utsträckning tidsbegränsade. Personer som är mellan 15 och 24 år utgör nästan 35 procent av alla tidsbegränsat anställda, enligt statistik från SCB. Många av dem är studenter och jobbar extra på kvällar och helger, men även bland personer i kategorin 25-34 år är det vanligt att inte ha fast jobb. De utgör 29 procent av samtliga tidsbegränsade anställda.

Hittills har de med osäkrast anställningar också haft minst trygghet vid arbetslöshet

Att ha ett fast jobb, en så kallad tillsvidareanställning, ger trygghet. Den innebär att man vet när och var man ska jobba, att man har ett skydd mot godtyckliga uppsägningar, att inkomsten är stadig och att man har möjlighet att hyra en bostad eller att ta ett banklån.

Och längtan efter trygghet visar sig tydligt i statistiken: En majoritet av dem med tidsbegränsade jobb vill hellre ha en fast anställning. I åldern 25-34 år vill så många som 70 procent hellre ha ett fast jobb. 

Men att helt få bort tidsbegränsade anställningar är omöjligt, enligt Martin Wästfelt, Unionens förhandlingschef.

– Människor måste till exempel kunna vara föräldralediga eller sjukskrivna och en arbetsgivare måste ha möjlighet att ta in vikarier. Vi tycker också att det kan vara berättigat att få testa en person i en provanställning eller täcka upp vid en arbetstopp, säger han.

Den fackliga kritiken handlar i stället om att många tvingas till tidsbegränsade anställningar år efter år.

– Det är för många som har en osäker anställning och för många arbetsgivare som tricksar med anställningar för att undvika tillsvidareanställningar. Det får inte vara så att man hamnar i ständiga tidsbegränsade anställningar.

– Vi tycker inte heller att det är rimligt att personer sitter hemma och väntar på att arbetsgivare ska höra av sig vid behov – då står man ständigt till arbetsgivarens förfogande. I praktiken kan man kanske tacka nej till att jobba en dag, men de reella möjligheterna att säga nej finns inte eftersom man är rädd för att inte få fler erbjudanden, säger han.


Illustration: Linnea Blixt

Sett över längre tid har tidsbegränsade anställningar blivit allt vanligare. I mitten av 80-talet var runt 12 procent av arbetskraften utan fast anställning. Andelen ökade under slutet av 90-talet och under de senaste tio åren har siffran legat på omkring 17 procent. Dessutom har osäkerheten i anställningarna ökat.

Enligt en rapport från tankesmedjan Arena idé, som finansieras av svenska fackföreningar, har de tryggaste formerna av tidsbegränsade anställningar – vikariat och provanställningar – blivit ovanligare, medan de otryggaste formerna – tim- och behovsanställningar – har blivit vanligare.

Då står man ständigt till arbetsgivarens förfogande

Otryggheten orsakas av osäkerhet kring när och var arbetet ska utföras, högre risk för att anställningen ska avbrytas och mindre sannolikhet för att anställningen ska övergå i en fast anställning.

– Arbetsgivarna hävdar ofta att tidsbegränsade anställningar är en väg in på arbetsmarknaden. Och det stämmer om man ser till längre vikariat, längre projektanställningar och provanställningar. Men ser man på korta visstidsanställningar finns inte de effekterna, säger Samuel Engblom, samhällspolitisk chef på TCO, Tjänstemännens centralorganisation.

Strax före jul slöt arbetsgivare och fackförbund den så kallade las-överenskommelsen. Om den blir verklighet tror båda sidor att situationen för unga och andra med tidsbegränsade anställningar blir bättre.

Enligt överenskommelsen försvinner allmän visstid (exempelvis timanställningar) och ersätts med särskild visstid. En sådan anställning ska gå över i en fast anställning efter 12 månader. I dag tar det 24 månader.

– Det kommer fortfarande att finnas arbetsgivare som gör allt för att slippa tillsvidareanställa, men det kommer att bli svårare eftersom man i så fall måste byta personal mycket oftare, säger Samuel Engblom.

Dessutom ska inhyrd personal erbjudas fast jobb efter mer än två år på samma kundföretag.

Rätten till kompetensutveckling ska också stärkas, oavsett anställningsform.

– Alla kan inte vara tillsvidareanställda, men vi vill göra skyddet för tidsbegränsat anställda så likt som möjligt. De ska också ha tillgång till omställningsstöd. Hittills har de med osäkrast anställningar också haft minst trygghet vid arbetslöshet, säger Martin Wästfelt.

Hälften av de unga har osäker anställning

  • 16,6 procent av alla anställda har en tidsbegränsad anställning. Det motsvarar 766 000 personer.
  • Det är vanligare med tidsbegränsade anställningar bland unga, kvinnor och utlandsfödda.
  • Av personer i åldern 15-24 år har cirka 54 procent en tidsbegränsad anställning.
  • Motsvarande andel i åldern 25-34 år är cirka 20 procent.
  • I åldersgruppen 45-54 år har bara 6 procent en tidsbegränsad anställning.

DÅ ÄR DET TILLÅTET MED TIDSBEGRÄNSAT

Huvudregeln är att anställningar gäller tills vidare. En sådan anställning fortsätter tills arbetsgivaren eller arbetstagaren säger upp anställningen. Arbetsgivaren måste ha sakliga skäl för att säga upp en tillsvidareanställning.

Enligt las, lagen om anställningsskydd, är det till tillåtet med tidsbegränsade anställningar för:
1. Allmän visstidsanställning (exempelvis behovsanställning)
2. Vikariat
3. Säsongsarbete
4. Arbetstagare som har fyllt 68 år. Det är också tillåtet med provanställning, under maximalt sex månader.

SCB, Unionen, Las

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmarknad

”Jag är trött på att bli uppsagd” – spelutvecklaren som vill lämna dataspelsbranschen

Efter decennier av tillväxt i dataspelsbranschen har kurvan vänt. Många sägs upp och i regel innebär det utköp. ”Jag är trött på att bli uppsagd och vill lämna branschen”, säger Arend Stührmann, uppsagd för fjärde gången.
Sandra Lund Publicerad 22 januari 2026, kl 06:01
Arend Stührmann står mot en grå vägg och blickar in i kameran. Han bär svarta glasögon och svarta kläder, och ser allvarlig ut.
Arend Stührmann har arbetat i dataspelsbranschen i över 15 år och i flera länder. Efter upprepade utköp vill han nu stanna i Sverige – men överväger att lämna branschen. Foto: Åke Ericson

Arend Stührmann må vara född i Tyskland, men under sin 15 år långa karriär inom dataspelsbranschen har han jobbat på företag i Australien, på Island, i Kanada, Storbritannien, Tyskland flera gånger och sedan snart 4 år i Sverige.

– Jag är trött på att flytta för att få jobb. Vi har köpt bostadsrätt, jag och min fru har svenska vänner utanför jobbet och Sverige är en bra plats att leva på. Men jag är också trött på att bli uppsagd.

Ett tag skolade han om sig till snickare för en mer stabil tillvaro. Men han hade också fyllt 40, och att då komma in som ny byggnadsarbetare blev för tungt.

Det är inget unikt att flytta runt i världen för den som jobbar med att utveckla dataspel. Inte heller att bli utköpt. 

Det är så det går till, även i Sverige där vi egentligen har ett system med lagar och kollektivavtal som ska reglera hur uppsägningar vid arbetsbrist går till.

Utköpt för andra gången 

Arend Stührmann har lärt sig den svenska modellen, i alla fall teoretiskt.

Från dag ett i Sverige gick han med i facket. Han säger sig ha med det hemifrån, han har fortfarande farfaderns stämpelböcker med klistermärken från förtroendeuppdrag i tyska IG Metall.

I början av året var det dags igen. 

Han blev utköpt av den franska speljätten Ubisoft. Det blev därmed andra gången han blev utköpt på grund av arbetsbrist i Sverige.

Välfärd lockar många i dataspelsvärlden

Han får nu ersättning från a-kassan och går utbildningen som Arbetsförmedlingen anvisat till.

– Men många unga och människor från andra länder står helt utan sådant. Stockholm lockar många i dataspelsvärlden, flera bra studior finns här. Liksom välfärdssystemet. Men få känner till att arbetsmarknaden inte är en del av det, att man själv måste sätta sig in i den.

Ständig tillväxt sedan 1990-talet, peak under pandemin och evigt inflöde av unga från hela världen som vill jobba med dataspel, gör att sådant som anställningsvillkor och arbetsmiljö inte alltid är prio ett, enligt Arend Stührmann.

Nu har det mattats av.

 

 

Arend Stührmann i lång svart läderrock promenerar ut ur bild. I bakgrunden syns en tegelvägg med stora fönster.
Arend Stührmann har jobbat i dataspelsföretag i hela världen, och mönstret med att bli uppsagd när produkten är klar är globalt. Nu vill han stanna i Sverige. Foto: Åke Ericson

Det är inte helt lätt att exakt veta hur branschen mår i Sverige. Svängningarna syns inte alltid i offentlig statistik.

Enligt statistik över varsel inom yrkeskoder 61 och 62 ”databehandlingsverksamhet”, som Kollega begärt ut från Arbetsförmedlingen, varslades 1 515 personer fram till och med oktober i år. Det är färre än de senaste två åren.

Utköp döljer krisen i statistiken över uppsägningar

Men varslen säger inte mycket, just eftersom de flesta blir utköpta. Då syns man inte i statistiken, utan det blir en uppgörelse mellan anställd och arbetsgivare.

På Arend Stührmanns studio blev till exempel en femtedel utköpta tillsammans med honom. Och Ubisoft där han jobbade är inte det enda spelbolag som gjort sig av med folk i år.

– Jag förstår varför företag gör så här, de bedriver inte välgörenhet. Om pengarna inte räcker, räcker de inte. Egentligen tror jag att spelbranschen normaliseras nu när det gäller efterfrågan. Pandemin var ett undantag, säger Arend Stührmann.

Så han blev inte förvånad när ”head of studio” närvarade vid stormötet där i början av året. Det som brukar sägas sades: ”Ekonomin går inte så bra”, ”många utmaningar”, ”finns ingen annan lösning”, ”vi måste tyvärr säga upp”.

Samma dag fick Arend Stührmann veta att han blev av med jobbet.

– De vill ofta behålla de yngre. Vi äldre med mer erfarenhet är också ofta dyrare.

 

Kollektivavtal fanns inte, men Arend Stührmann och en kollega är fackligt förtroendevalda. De agerade ändå. Gick igenom kollegors utköpsavtal och fick gehör för förbättringar som längre uppsägningstid med lön, tjänstepension som arbetsbefriade, med mera.

Kan man säga nej till att bli utköpt?

– Ja, men då får du räkna med att det kan leda till något sämre. Skriver man under har man ju en garanti. Jag har också sett andra företag än just Ubisoft som utnyttjar den osäkerheten.

Arbetsmarknad

Ira Sjölund måste söka jobb trots cancerdiagnos: ”Systemet kräver att jag är stark när jag är som mest trasig”

Ira Sjölund slåss på två fronter. Det ena slaget är mot en tumör i bukspottskörteln. Det andra mot Arbetsförmedlingens regler som gör att hon måste fortsätta söka jobb för att inte förlora sin ersättning.
Lina Björk Publicerad 19 januari 2026, kl 06:01
Ira Sjölund fick cancer och måste söka jobb
Ira Sjölund har nyligen opererats för sin tumör i bukspottskörteln. Hon konstaterar att det är svårt att navigera i regelverken på Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen.
Foto: Åke Ericsson

Men vi backar till maj 2024. Då blev Ira Sjölund, från Stockholm, arbetslös efter att ha jobbat med både projektledning, administration och ekonomi. Ett år senare räknas hon som långtidsarbetslös och får aktivitetsstöd via Försäkringskassan. För att få sin ersättning måste hon söka ett antal jobb varje månad. Det har aldrig varit något problem, förrän i december förra året. Då hittade läkarna en tumör på hennes bukspottskörtel, som måste opereras bort. 

För att inte göra fel ringde Ira Sjölund till Arbetsförmedlingen och frågade vilka regler som gäller när man blir sjuk.  Exempelvis om hon behöver söka jobb under tiden hon väntar på operation och när sjukanmälan ska lämnas in. 

– Jag kunde inte sjukanmälan mig i förtid utan måste göra det dagen jag skrevs in för operation. De hanterade mitt ärende genom att läsa information från hemsidan något jag själv kunde ha gjort. Min situation visar ett systemfel där regler och processer fortsätter som vanligt även när man är i en kris och där synen på arbetslösa riskerar att bli omänsklig.

 

Otydliga besked från Arbetsförmedlingen

Vid jul mådde Ira Sjölund så dåligt att hon ringde sin psykolog, som skrev ut ett sjukintyg från den dagen första operationen var inbokad. Men intyget gällde från mitten av december och inte från när hon fick beskedet och världen vändes upp och ned. 

– Arbetsförmedlingen sa att jag inte var sjuk mellan första och 15:e december och borde sökt jobb då. Jag fick reda på tumören den 4:e och efter det blev det kaos i livet, men det tas ingen hänsyn till mitt psykiska mående. 

Eftersom operationsdatumet har flyttats fram flera gånger har Ira Sjölund varit tvungen att fortsätta söka jobb. Varje gång hon har ringt Arbetsförmedlingen har hon fått en ny handläggare, som enligt henne antingen lämnat motstridiga eller otydliga besked. 

Andreas Malmgren

Andreas Malmgren är verksamhetscontroller på Arbetsförmedlingen. Han beklagar att Ira Sjölund inte känner att hon fått den hjälp hon behövt från myndigheten. Eftersom han inte är bekant med hennes ärende svarar han generellt på vad som gäller när man blir sjuk som arbetssökande. 

– Är man inskriven som arbetssökande och begär ersättning för att man deltar i ett program så medför det ett krav på att söka lämpliga arbeten. Handlingsplanen är individuell och antalet jobb kan variera. Blir du sjukskriven så är det Försäkringskassan som betalar ut sjukpenning, säger han. 

Tar Arbetsförmedlingen någon hänsyn till psykisk ohälsa och att du inte är i stånd att söka jobb, utan att för den skull vara sjukskriven?  

– Det går alltid att ringa till oss om man behöver stöd. Är man exempelvis inskriven i ett program kan man göra nya bedömningar som gör att man undantas från att söka arbete. Vi försöker alltid att utgå från den arbetssökandes situation, säger Andreas Malmgren.

Ira Sjölund vill helst av allt få ett jobb. Men nu anser hon att Arbetsförmedlingens regelsystem jobbar emot henne.

Ira Sjölund tror inte att hon är ensam om att hamna mellan stolarna efter ett sjukdomsbesked. Hon efterfrågar en tydligare samordning av rutiner vid sjukdom och kriser, samt att kraven på den arbetssökande pausas under akuta medicinska processer. 

– Det här är inget enskilt fall och det måste till en förändring. Jag skulle inte önska min värsta fiende att gå igenom vad jag varit med om. 

I slutet av december blev Ira Sjölund opererad för sin tumör. Hon är sjukskriven nu, men i början av februari får hon veta om tumören innehöll cancer och hon måste få mer behandlingar. Mellan de datumen kommer hon att behöva söka jobb igen för att inte mista sin ersättning. 

– Jag är fortfarande mitt i kampen. Jag försöker återhämta mig men måste samtidigt hantera myndighetskrav för att inte hamna i en ännu värre situation. 

– Min önskning är att de som sätter reglerna ska förstå hur verkligheten ser ut när livet kraschar. Det behövs en politisk översyn av reglerna. För någon måste börja ta ansvaret. Jag vill jobba, men i det här läget är systemet ett hinder i stället för stöd.  

Det här är aktivitetsstöd

  • Aktivitetsstöd är en ekonomisk ersättning som betalas ut av Försäkringskassan till personer som deltar i vissa program via Arbetsförmedlingen.
  • Ersättningen varierar beroende på din tidigare inkomst, men grundbeloppet är 365 kronor per dag.
  • Ersättningsperioden är 300 dagar men kan förlängas efter en omprövning. 

Om du blir sjuk som arbetslös

  • Vid deltagande i program med aktivitetsstöd måste sjukfrånvaro anmälas till Arbetsförmedlingen första sjukdagen. Att inte göra det innebär en förlust av ersättning för sjukdagarna. Vid sjukdom längre än sju dagar krävs läkarintyg. 
  • Det ska framgå i vilken omfattning du inte kan arbeta på grund av din sjukdom.
  • Ansök om sjukpenning. Försäkringskassan behöver ett läkarintyg, senast dag 8, för att kunna utreda om du har rätt till ersättning.
  • De flesta ärenden handläggs inom 30 dagar, men det kan dröja upp till 70 dagar om exempelvis din inkomst behöver utredas. 

Källa: Försäkringskassan