Prenumerera på Kollegas nyhetsbrev
Är du medlem i Unionen? Prenumererar du inte redan på Kollegas utmärkta nyhetsbrev?
Då kan du anmäla dig via länken så får du alla Kollegas bästa nyheter och tips direkt i din inkorg - varje vecka.
Fiffigt va?
Oviss framtid för Ving
Tidigt på måndagsmorgonen kom besked om att den brittiska researrangören Thomas Cook, som äger svenska Ving, går i konkurs. Det är fortfarande oklart hur den svenska verksamheten påverkas.
Ving har 800 anställda i Sverige, 2 000 inklusive medarbetarna utomlands. Vad som händer med det svenska bolaget och dess personal var på måndagsförmiddagen osäkert.
– Alla undrar vad som ska ske. En viss oro finns hos personalen, men alla jobbar på för att ta hand om kunderna på bästa sätt, säger Lars Englund, Unionens klubbordförande för Vings och Thomas Cooks markpersonal.
Kan Ving överleva trots att ägaren Thomas Cook har gått i konkurs?
– Absolut. Det är moderbolaget som har gått i konkurs, inte den nordiska verksamheten – den har gått med stora vinster i många år. Någon skulle kunna köpa loss den nordiska verksamheten. Det har spekulerats och funnits ett intresse från ett riskkapitalbolag. Men mer än så vet jag inte, säger Lars Englund.
Kabinpersonalen på Thomas Cook är också hoppfull trots det dystra beskedet.
– Jag vet att det finns en plan B och en plan C, men än så länge är det omöjligt att säga hur svallvågorna från Storbritannien påverkar oss, säger Johan Wångklev, som är Unionens klubbordförande för kabinpersonalen på Thomas Cook.
De ekonomiska bekymren har varit kända under en längre tid.
– Stora skulder har funnits en tid och det har pågått en rekapitaliseringsprocess. Det gick inte hela vägen. Jag hoppades och trodde nog att det skulle gå bra, säger Lars Englund.
Under helgen fick de anställda löpande information om att läget var allvarligt för Thomas Cook. Långivares krav på den brittiska resejätten var att säkra 2,4 miljarder för att kunna nå en uppgörelse om ett räddningspaket, något som företagets ledning inte lyckats med. Och på måndagsmorgonen stod det klart att företaget ansökt om konkurs, vilket innebar att alla flygresor från Norden är inställda, då Vingägarens flygbolag är förhindrade att flyga.
Markpersonalen, som normalt arbetar med alltifrån försäljning, till IT och mediehantering jobbar nu främst med att informera kunderna om vad som sker.
– Många kunder är oroliga för vad som händer. Alla anställda ställer upp och arbetar oerhört hårt. Fokus ligger på att ge kunderna den information som finns, säger Lars Englund.
För kabinpersonalen på Thomas Cook har det nya läget skapat många frågor.
– Initialt undrar de anställda vad som händer och om man kommer att flyga igen, och i så fall när. Sedan finns det såklart en ekonomisk oro som gnager i många för hur framtiden kommer att se ut, säger Johan Wångklev.
Flygbolaget har cirka 250 anställda Unionenmedlemmar som jobbar året runt i Sverige, något fler under vinterhalvåret.
Under eftermiddagen har Johan Wångklev kallat till ett möte, där han hoppas få mer information kring vilken effekt konkursen har för de anställda i Sverige.
– Vi har fått information om att företaget jobbar febrilt med att hitta en lösning för oss. Ledningsgrupperna för både Thomas Cook och Ving gnuggar sina geniknölar. Vi har hoppats att det ska lösa sig in i det sista, säger Johan Wångklev.
Läs mer: "Charterflygbolag är på utdöende"
Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar
”Jag är trött på att bli uppsagd” – spelutvecklaren som vill lämna dataspelsbranschen
Efter decennier av tillväxt i dataspelsbranschen har kurvan vänt. Många sägs upp och i regel innebär det utköp. ”Jag är trött på att bli uppsagd och vill lämna branschen”, säger Arend Stührmann, uppsagd för fjärde gången.
Arend Stührmann må vara född i Tyskland, men under sin 15 år långa karriär inom dataspelsbranschen har han jobbat på företag i Australien, på Island, i Kanada, Storbritannien, Tyskland flera gånger och sedan snart 4 år i Sverige.
– Jag är trött på att flytta för att få jobb. Vi har köpt bostadsrätt, jag och min fru har svenska vänner utanför jobbet och Sverige är en bra plats att leva på. Men jag är också trött på att bli uppsagd.
Ett tag skolade han om sig till snickare för en mer stabil tillvaro. Men han hade också fyllt 40, och att då komma in som ny byggnadsarbetare blev för tungt.
Det är inget unikt att flytta runt i världen för den som jobbar med att utveckla dataspel. Inte heller att bli utköpt.
Det är så det går till, även i Sverige där vi egentligen har ett system med lagar och kollektivavtal som ska reglera hur uppsägningar vid arbetsbrist går till.
Utköpt för andra gången
Arend Stührmann har lärt sig den svenska modellen, i alla fall teoretiskt.
Från dag ett i Sverige gick han med i facket. Han säger sig ha med det hemifrån, han har fortfarande farfaderns stämpelböcker med klistermärken från förtroendeuppdrag i tyska IG Metall.
I början av året var det dags igen.
Han blev utköpt av den franska speljätten Ubisoft. Det blev därmed andra gången han blev utköpt på grund av arbetsbrist i Sverige.
”Välfärd lockar många i dataspelsvärlden”
Han får nu ersättning från a-kassan och går utbildningen som Arbetsförmedlingen anvisat till.
– Men många unga och människor från andra länder står helt utan sådant. Stockholm lockar många i dataspelsvärlden, flera bra studior finns här. Liksom välfärdssystemet. Men få känner till att arbetsmarknaden inte är en del av det, att man själv måste sätta sig in i den.
Ständig tillväxt sedan 1990-talet, peak under pandemin och evigt inflöde av unga från hela världen som vill jobba med dataspel, gör att sådant som anställningsvillkor och arbetsmiljö inte alltid är prio ett, enligt Arend Stührmann.
Nu har det mattats av.
Det är inte helt lätt att exakt veta hur branschen mår i Sverige. Svängningarna syns inte alltid i offentlig statistik.
Enligt statistik över varsel inom yrkeskoder 61 och 62 ”databehandlingsverksamhet”, som Kollega begärt ut från Arbetsförmedlingen, varslades 1 515 personer fram till och med oktober i år. Det är färre än de senaste två åren.
Utköp döljer krisen i statistiken över uppsägningar
Men varslen säger inte mycket, just eftersom de flesta blir utköpta. Då syns man inte i statistiken, utan det blir en uppgörelse mellan anställd och arbetsgivare.
På Arend Stührmanns studio blev till exempel en femtedel utköpta tillsammans med honom. Och Ubisoft där han jobbade är inte det enda spelbolag som gjort sig av med folk i år.
– Jag förstår varför företag gör så här, de bedriver inte välgörenhet. Om pengarna inte räcker, räcker de inte. Egentligen tror jag att spelbranschen normaliseras nu när det gäller efterfrågan. Pandemin var ett undantag, säger Arend Stührmann.
Så han blev inte förvånad när ”head of studio” närvarade vid stormötet där i början av året. Det som brukar sägas sades: ”Ekonomin går inte så bra”, ”många utmaningar”, ”finns ingen annan lösning”, ”vi måste tyvärr säga upp”.
Samma dag fick Arend Stührmann veta att han blev av med jobbet.
– De vill ofta behålla de yngre. Vi äldre med mer erfarenhet är också ofta dyrare.
Kollektivavtal fanns inte, men Arend Stührmann och en kollega är fackligt förtroendevalda. De agerade ändå. Gick igenom kollegors utköpsavtal och fick gehör för förbättringar som längre uppsägningstid med lön, tjänstepension som arbetsbefriade, med mera.
Kan man säga nej till att bli utköpt?
– Ja, men då får du räkna med att det kan leda till något sämre. Skriver man under har man ju en garanti. Jag har också sett andra företag än just Ubisoft som utnyttjar den osäkerheten.
