Prenumerera på Kollegas nyhetsbrev
Är du medlem i Unionen? Prenumererar du inte redan på Kollegas utmärkta nyhetsbrev?
Då kan du anmäla dig via länken så får du alla Kollegas bästa nyheter och tips direkt i din inkorg - varje vecka.
Fiffigt va?
Ovaccinerade kollegor skapar oro
En av tre Unionenmedlemmar känner oro för att någon av deras arbetskamrater valt att inte vaccinera sig. Det visar en Novusundersökning som Kollega har låtit göra.
Covidsmittan i Europa fortsätter uppåt. Även i Sverige ser Folkhälsomyndigheten en ökning av antalet smittade, samtidigt öppnar våra arbetsplatser upp igen. I takt med återgången till kontoren har det uppstått osäkerhet kring hur säkert det är att vistas på arbetsplatsen.
En Novusundersökning som Kollega har låtit göra visar att 31 procent av Unionenmedlemmarna känner oro för att någon av deras arbetskamrater valt att inte vaccinera sig.
Unionen i Göteborg har nyligen haft ärenden där medlemmar som tillhör en riskgrupp inte har velat komma in till kontoret på grund av risken att bli smittad, men där arbetsgivaren ändå krävt detta.
– Vår uppfattning är att man ska kunna jobba hemifrån om det är möjligt. Som arbetstagare kan man inte kräva det eller att få ett eget rum på kontoret. Men arbetsgivaren är skyldig att säkerställa en god arbetsmiljö, garantera att man kan hålla avstånd och att Folkhälsomyndighetens restriktioner kan följas, säger regionchefen Pierre Svensson.
En arbetsgivare har alltså rätt att kräva att medarbetarna kommer in till jobbet men det förutsätter samtidigt att man vidtagit de åtgärder som krävs för att medarbetarna ska känna sig trygga på arbetsplatsen.
Göteborgsregionen har också haft ärenden under hösten där arbetsgiven inte ville att en Unionenmedlem skulle komma till kontoret eftersom denne valt att inte vaccinera sig. Även i dessa situationer försöker Unionen hitta en lösning på problemet i samförstånd med arbetsgivaren, enligt Pierre Svensson.
– Vill arbetsgivaren att folk ska komma tillbaka till kontoret får man också ta hänsyn till att det finns individuella skillnader och att man kanske måste göra undantag för till exempel personer i en riskgrupp. En arbetsgivare måste också kunna förklara varför det inte går att arbeta hemifrån, säger han.
Efter att Folkhälsomyndigheten släppte på restriktionerna om hemarbete har det uppstått en viss polarisering på arbetsplatserna.
– Detta var inget problem så länge som FHM rekommenderade att vi skulle jobba hemifrån, de här situationerna har uppkommit efter att man släppte på restriktionerna, säger Pierre Svensson.
Unionen rekommenderar alla medlemmar som känner oro inför sin arbetsmiljö att först och främst ta en diskussion med sin arbetsgivare, om det inte hjälper bör man ta kontakt med lokala fackliga ombud eller förbundets rådgivning.
Om undersökningen
Undersökningen är gjord via 858 webbintervjuer. Urvalet har varit Kollegas medlemspanel bestående av 5 357 personer (utan chefsbefattning). Enkäten genomfördes perioden 29 okt-10 nov 2021.
Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar
”Jag är trött på att bli uppsagd” – spelutvecklaren som vill lämna dataspelsbranschen
Efter decennier av tillväxt i dataspelsbranschen har kurvan vänt. Många sägs upp och i regel innebär det utköp. ”Jag är trött på att bli uppsagd och vill lämna branschen”, säger Arend Stührmann, uppsagd för fjärde gången.
Arend Stührmann må vara född i Tyskland, men under sin 15 år långa karriär inom dataspelsbranschen har han jobbat på företag i Australien, på Island, i Kanada, Storbritannien, Tyskland flera gånger och sedan snart 4 år i Sverige.
– Jag är trött på att flytta för att få jobb. Vi har köpt bostadsrätt, jag och min fru har svenska vänner utanför jobbet och Sverige är en bra plats att leva på. Men jag är också trött på att bli uppsagd.
Ett tag skolade han om sig till snickare för en mer stabil tillvaro. Men han hade också fyllt 40, och att då komma in som ny byggnadsarbetare blev för tungt.
Det är inget unikt att flytta runt i världen för den som jobbar med att utveckla dataspel. Inte heller att bli utköpt.
Det är så det går till, även i Sverige där vi egentligen har ett system med lagar och kollektivavtal som ska reglera hur uppsägningar vid arbetsbrist går till.
Utköpt för andra gången
Arend Stührmann har lärt sig den svenska modellen, i alla fall teoretiskt.
Från dag ett i Sverige gick han med i facket. Han säger sig ha med det hemifrån, han har fortfarande farfaderns stämpelböcker med klistermärken från förtroendeuppdrag i tyska IG Metall.
I början av året var det dags igen.
Han blev utköpt av den franska speljätten Ubisoft. Det blev därmed andra gången han blev utköpt på grund av arbetsbrist i Sverige.
”Välfärd lockar många i dataspelsvärlden”
Han får nu ersättning från a-kassan och går utbildningen som Arbetsförmedlingen anvisat till.
– Men många unga och människor från andra länder står helt utan sådant. Stockholm lockar många i dataspelsvärlden, flera bra studior finns här. Liksom välfärdssystemet. Men få känner till att arbetsmarknaden inte är en del av det, att man själv måste sätta sig in i den.
Ständig tillväxt sedan 1990-talet, peak under pandemin och evigt inflöde av unga från hela världen som vill jobba med dataspel, gör att sådant som anställningsvillkor och arbetsmiljö inte alltid är prio ett, enligt Arend Stührmann.
Nu har det mattats av.
Det är inte helt lätt att exakt veta hur branschen mår i Sverige. Svängningarna syns inte alltid i offentlig statistik.
Enligt statistik över varsel inom yrkeskoder 61 och 62 ”databehandlingsverksamhet”, som Kollega begärt ut från Arbetsförmedlingen, varslades 1 515 personer fram till och med oktober i år. Det är färre än de senaste två åren.
Utköp döljer krisen i statistiken över uppsägningar
Men varslen säger inte mycket, just eftersom de flesta blir utköpta. Då syns man inte i statistiken, utan det blir en uppgörelse mellan anställd och arbetsgivare.
På Arend Stührmanns studio blev till exempel en femtedel utköpta tillsammans med honom. Och Ubisoft där han jobbade är inte det enda spelbolag som gjort sig av med folk i år.
– Jag förstår varför företag gör så här, de bedriver inte välgörenhet. Om pengarna inte räcker, räcker de inte. Egentligen tror jag att spelbranschen normaliseras nu när det gäller efterfrågan. Pandemin var ett undantag, säger Arend Stührmann.
Så han blev inte förvånad när ”head of studio” närvarade vid stormötet där i början av året. Det som brukar sägas sades: ”Ekonomin går inte så bra”, ”många utmaningar”, ”finns ingen annan lösning”, ”vi måste tyvärr säga upp”.
Samma dag fick Arend Stührmann veta att han blev av med jobbet.
– De vill ofta behålla de yngre. Vi äldre med mer erfarenhet är också ofta dyrare.
Kollektivavtal fanns inte, men Arend Stührmann och en kollega är fackligt förtroendevalda. De agerade ändå. Gick igenom kollegors utköpsavtal och fick gehör för förbättringar som längre uppsägningstid med lön, tjänstepension som arbetsbefriade, med mera.
Kan man säga nej till att bli utköpt?
– Ja, men då får du räkna med att det kan leda till något sämre. Skriver man under har man ju en garanti. Jag har också sett andra företag än just Ubisoft som utnyttjar den osäkerheten.
