Allt fler företag väljer att kontrollera bakgrunden på personer som söker jobb hos dem, visar Kollegas granskning. Ofta handlar kollen om tidigare brottslighet.

Exempelvis har antalet gånger som ordet ”bakgrundskontroll” nämns i jobbannonser på Arbetsförmedlingens tjänst Platsbanken ökat med drygt 8 000 procent de senaste tio åren (se faktaruta).

– Det är helt absurt. I alldeles för många fall görs alldeles för omfattande bakgrundskontroller, säger Susanna Kjällström, förbundsjurist på fackförbundet Unionen. 

Ett annat exempel är den kraftiga ökningen av antalet utdrag ur polisens belastningsregister begärda av privatpersoner.

Där har det skett en total ökning på 75 procent 2015–2025. Majoriteten av utdragen har gjorts av personer som är tvungna att göra det då de sökt jobb på exempelvis skolor och andra verksamheter för barn.

Men flera hundratusen av dem är utdrag som gjorts av privatpersoner av andra skäl. Förra året begärdes 358 000 sådana utdrag – en ökning med 35 procent sedan 2015. 

Även facket märker av trenden.

– Vi ser en markant ökning av frågor till Unionen om bakgrundskontroller på senare år. Ganska snabbt har de blivit en del av vardagen, både vid rekryteringar och under pågående anställningar, trots att man inte har en anställning som kräver säkerhetsprövning, säger Susanna Kjällström, förbundsjurist på Unionen.

Bakgrundskontroller kan stänga ute människor från arbetsmarknaden

Företag som bedriver känslig verksamhet måste säkerhetspröva sin personal. Då kontrolleras bland annat tidigare brottslighet. Kravet kan exempelvis gälla företag inom försvarsindustrin eller telekom.

För företag som inte bedriver säkerhetskänslig verksamhet finns inte samma skyldighet. Trots det väljer allt fler att kontrollera bakgrunden på personer som söker jobb hos dem. Bakgrundskontrollerna innefattar ofta tidigare brottslighet.

– De flesta tycker nog att det är rimligt att man vid en rekrytering verifierar identitet och utbildning. Problemet är när bakgrundskontroller också börjar innefatta lagöverträdelser utan att man kan motivera varför. Människor får svårt att försörja sig, oavsett vad de är dömda för och oavsett vad de ska jobba med.

Kan du förstå att arbetsgivare inte vill anställa någon som har begått ett brott?

– Det är oerhört svårt att bedöma betydelsen av att någon har blivit dömd för ett brott. Risken för att en person som exempelvis dömts för ringa narkotikabrott i 20-årsåldern kommer att göra sig skyldig till det brottet igen i 40-årsåldern är väldigt liten.

Unionen kräver tydligare regler för bakgrundskontroller

Enligt Unionen är det förbjudet för en arbetsgivare att hantera uppgifter om att någon har begått brott. Att de använder sig av andra företag som gör kontrollerna åt dem (se faktaruta), spelar ingen roll, enligt Susanna Kjällström.

– Bakgrundsföretagen gör sökningen och skickar sedan grönt, gult eller rött ljus till arbetsgivaren. Därmed hävdar de att arbetsgivaren inte har behandlat uppgifter om brott. Vi är beredda att pröva om det är lagligt att göra så, men problemet är att medlemmar inte vågar låta oss driva en rättsprocess.

Rättsläget är oklart och just nu pågår en statlig utredning om bakgrundskontroller (se faktaruta). Syftet är att ta fram tydliga regler för hur kontrollerna ska gå till och hindra brottslighet inom offentliga och privata verksamheter. Förslaget ska samtidigt skydda den personliga integriteten.

Även EU-domstolen prövar om det är förenligt med dataskyddsförordningen GDPR att publicera personuppgifter om brott (se nästa uppslag). Besked väntas under de närmaste månaderna.

Fackförbundet Unionen hoppas på tuffare lagstiftning i Sverige.

– Det behövs klarare riktlinjer kring hur man ska vikta en arbetsgivares intresse för en kontrollåtgärd mot den kontrollerades intresse av att slippa. Vi vill också ha bättre förutsättningar att som facklig organisation företräda någon utan att den personen ska behöva fronta med sitt namn.

I samhällsdebatten ligger fokus på gängkriminalitet snarare än integritet. Arbetar ni i motvind?

– De gängkriminella är alldeles för många. Men det är absurt att Sveriges arbetstagare målas upp som potentiella säkerhetsrisker och som en risk mot arbetsgivarnas verksamhet. Som fackförbund måste vi bidra till att vi som samhälle tar ett djupt andetag och frågar oss vad som är rimligt. Man ska inte behöva skylta med hela sitt liv för att få ett jobb eller få behålla ett jobb.

Arend Stührmann må vara född i Tyskland, men under sin 15 år långa karriär inom dataspelsbranschen har han jobbat på företag i Australien, på Island, i Kanada, Storbritannien, Tyskland flera gånger och sedan snart 4 år i Sverige.

– Jag är trött på att flytta för att få jobb. Vi har köpt bostadsrätt, jag och min fru har svenska vänner utanför jobbet och Sverige är en bra plats att leva på. Men jag är också trött på att bli uppsagd.

Ett tag skolade han om sig till snickare för en mer stabil tillvaro. Men han hade också fyllt 40, och att då komma in som ny byggnadsarbetare blev för tungt.

Det är inget unikt att flytta runt i världen för den som jobbar med att utveckla dataspel. Inte heller att bli utköpt. 

Det är så det går till, även i Sverige där vi egentligen har ett system med lagar och kollektivavtal som ska reglera hur uppsägningar vid arbetsbrist går till.

Utköpt för andra gången 

Arend Stührmann har lärt sig den svenska modellen, i alla fall teoretiskt.

Från dag ett i Sverige gick han med i facket. Han säger sig ha med det hemifrån, han har fortfarande farfaderns stämpelböcker med klistermärken från förtroendeuppdrag i tyska IG Metall.

I början av året var det dags igen. 

Han blev utköpt av den franska speljätten Ubisoft. Det blev därmed andra gången han blev utköpt på grund av arbetsbrist i Sverige.

”Välfärd lockar många i dataspelsvärlden”

Han får nu ersättning från a-kassan och går utbildningen som Arbetsförmedlingen anvisat till.

– Men många unga och människor från andra länder står helt utan sådant. Stockholm lockar många i dataspelsvärlden, flera bra studior finns här. Liksom välfärdssystemet. Men få känner till att arbetsmarknaden inte är en del av det, att man själv måste sätta sig in i den.

Ständig tillväxt sedan 1990-talet, peak under pandemin och evigt inflöde av unga från hela världen som vill jobba med dataspel, gör att sådant som anställningsvillkor och arbetsmiljö inte alltid är prio ett, enligt Arend Stührmann.

Nu har det mattats av.

Det är inte helt lätt att exakt veta hur branschen mår i Sverige. Svängningarna syns inte alltid i offentlig statistik.

Enligt statistik över varsel inom yrkeskoder 61 och 62 ”databehandlingsverksamhet”, som Kollega begärt ut från Arbetsförmedlingen, varslades 1 515 personer fram till och med oktober i år. Det är färre än de senaste två åren.

Utköp döljer krisen i statistiken över uppsägningar

Men varslen säger inte mycket, just eftersom de flesta blir utköpta. Då syns man inte i statistiken, utan det blir en uppgörelse mellan anställd och arbetsgivare.

På Arend Stührmanns studio blev till exempel en femtedel utköpta tillsammans med honom. Och Ubisoft där han jobbade är inte det enda spelbolag som gjort sig av med folk i år.

– Jag förstår varför företag gör så här, de bedriver inte välgörenhet. Om pengarna inte räcker, räcker de inte. Egentligen tror jag att spelbranschen normaliseras nu när det gäller efterfrågan. Pandemin var ett undantag, säger Arend Stührmann.

Så han blev inte förvånad när ”head of studio” närvarade vid stormötet där i början av året. Det som brukar sägas sades: ”Ekonomin går inte så bra”, ”många utmaningar”, ”finns ingen annan lösning”, ”vi måste tyvärr säga upp”.

Samma dag fick Arend Stührmann veta att han blev av med jobbet.

– De vill ofta behålla de yngre. Vi äldre med mer erfarenhet är också ofta dyrare.

Kollektivavtal fanns inte, men Arend Stührmann och en kollega är fackligt förtroendevalda. De agerade ändå. Gick igenom kollegors utköpsavtal och fick gehör för förbättringar som längre uppsägningstid med lön, tjänstepension som arbetsbefriade, med mera.

Kan man säga nej till att bli utköpt?

– Ja, men då får du räkna med att det kan leda till något sämre. Skriver man under har man ju en garanti. Jag har också sett andra företag än just Ubisoft som utnyttjar den osäkerheten.

Men vi backar till maj 2024. Då blev Ira Sjölund, från Stockholm, arbetslös efter att ha jobbat med både projektledning, administration och ekonomi. Ett år senare räknas hon som långtidsarbetslös och får aktivitetsstöd via Försäkringskassan. För att få sin ersättning måste hon söka ett antal jobb varje månad. Det har aldrig varit något problem, förrän i december förra året. Då hittade läkarna en tumör på hennes bukspottskörtel, som måste opereras bort. 

För att inte göra fel ringde Ira Sjölund till Arbetsförmedlingen och frågade vilka regler som gäller när man blir sjuk.  Exempelvis om hon behöver söka jobb under tiden hon väntar på operation och när sjukanmälan ska lämnas in. 

– Jag kunde inte sjukanmälan mig i förtid utan måste göra det dagen jag skrevs in för operation. De hanterade mitt ärende genom att läsa information från hemsidan något jag själv kunde ha gjort. Min situation visar ett systemfel där regler och processer fortsätter som vanligt även när man är i en kris och där synen på arbetslösa riskerar att bli omänsklig.

Otydliga besked från Arbetsförmedlingen

Vid jul mådde Ira Sjölund så dåligt att hon ringde sin psykolog, som skrev ut ett sjukintyg från den dagen första operationen var inbokad. Men intyget gällde från mitten av december och inte från när hon fick beskedet och världen vändes upp och ned. 

– Arbetsförmedlingen sa att jag inte var sjuk mellan första och 15:e december och borde sökt jobb då. Jag fick reda på tumören den 4:e och efter det blev det kaos i livet, men det tas ingen hänsyn till mitt psykiska mående. 

Eftersom operationsdatumet har flyttats fram flera gånger har Ira Sjölund varit tvungen att fortsätta söka jobb. Varje gång hon har ringt Arbetsförmedlingen har hon fått en ny handläggare, som enligt henne antingen lämnat motstridiga eller otydliga besked. 

Andreas Malmgren är verksamhetscontroller på Arbetsförmedlingen. Han beklagar att Ira Sjölund inte känner att hon fått den hjälp hon behövt från myndigheten. Eftersom han inte är bekant med hennes ärende svarar han generellt på vad som gäller när man blir sjuk som arbetssökande. 

– Är man inskriven som arbetssökande och begär ersättning för att man deltar i ett program så medför det ett krav på att söka lämpliga arbeten. Handlingsplanen är individuell och antalet jobb kan variera. Blir du sjukskriven så är det Försäkringskassan som betalar ut sjukpenning, säger han. 

Tar Arbetsförmedlingen någon hänsyn till psykisk ohälsa och att du inte är i stånd att söka jobb, utan att för den skull vara sjukskriven?  

– Det går alltid att ringa till oss om man behöver stöd. Är man exempelvis inskriven i ett program kan man göra nya bedömningar som gör att man undantas från att söka arbete. Vi försöker alltid att utgå från den arbetssökandes situation, säger Andreas Malmgren.

Ira Sjölund tror inte att hon är ensam om att hamna mellan stolarna efter ett sjukdomsbesked. Hon efterfrågar en tydligare samordning av rutiner vid sjukdom och kriser, samt att kraven på den arbetssökande pausas under akuta medicinska processer. 

– Det här är inget enskilt fall och det måste till en förändring. Jag skulle inte önska min värsta fiende att gå igenom vad jag varit med om. 

I slutet av december blev Ira Sjölund opererad för sin tumör. Hon är sjukskriven nu, men i början av februari får hon veta om tumören innehöll cancer och hon måste få mer behandlingar. Mellan de datumen kommer hon att behöva söka jobb igen för att inte mista sin ersättning. 

– Jag är fortfarande mitt i kampen. Jag försöker återhämta mig men måste samtidigt hantera myndighetskrav för att inte hamna i en ännu värre situation. 

– Min önskning är att de som sätter reglerna ska förstå hur verkligheten ser ut när livet kraschar. Det behövs en politisk översyn av reglerna. För någon måste börja ta ansvaret. Jag vill jobba, men i det här läget är systemet ett hinder i stället för stöd.