Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmarknad

Få nya jobb när myndigheter flyttas

Regeringen vill flytta hela eller delar av sju myndigheter från Stockholm. Syftet är bland annat att göra det möjligt att bo och jobba i hela landet. Men arbetsmarknadseffekten av utlokaliseringar är liten.
David Österberg Publicerad
Stefan Löfven tittar på en karta över Södermanland.
Utlokalisering av myndigheter skapar sällan fler arbetstillfällen. Foto: Henrik Montgomery/TT

Delar av Strålsäkerhetsmyndigheten ska flytta från Stockholm till Katrineholm. Det berättade statsminister Stefan Löfven (S) och civilminister Ardalan Shekarabi (S) på en pressträff i Katrineholm under förmiddagen. På myndigheten finns 300 tjänster och 120 av dem ska flyttas i november nästa år.

Dessutom ska Polarforskningssekretariatet – med 31 anställda – flytta till Luleå, Myndigheten för kulturanalys – med 12 anställda – flytta till Göteborg och Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällsfrågor – med 72 anställda – till Växjö.

Ytterligare tre myndigheter, ESF-rådet, Tillväxtverket och Universitets- och högskolerådet, ska flytta delar av sina verksamheter. De flyttar till Gävle, Visby och Östersund.

På pressträffen sa Stefan Löfven att utlokaliseringen är ett sätt att bryta trenden mot en centralisering av statlig verksamhet till Stockholm.

– För oss är det här i grunden en fråga om legitimitet. Där staten är fysiskt närvarande ökar förtroendet, tilliten och allmänhetens förtroende. Om den statliga närvaron minskar, minskar känslan av samhörighet, sa han.

Stefan Löfven sa också att flytten av myndigheterna ger en levande arbetsmarknad och stärker det lokala näringslivet.

– Det ska finnas jobb i hela landet. Här har de statliga myndigheterna en mycket viktig funktion att fylla.

Men frågan är hur mycket en myndighetsflytt verkligen stärker det lokala näringslivet. Statskontoret har undersökt de direkta och indirekta effekterna på arbetsmarknaden efter att Energimyndigheten, Riksantikvarieämbetet och Statens servicecenter flyttade från Stockholm till mindre städer. Myndigheterna hade först svårt att rekrytera kompetent personal men lyckades genom ökad inflyttning, lokala utbildningsinsatser, hög inpendling och möjligheter till distansarbete.

Effekterna för lokala företag var däremot begränsade. Bara fem procent av de varor och tjänster som upphandlades av myndigheterna kom från det lokala näringslivet. Inte heller de statligt anställdas konsumtion skapade särskilt många arbetstillfällen: ”Enkelt uttryckt kan man säga att tillskottet av arbetstillfällen inte blir mycket större än antalet anställda vid myndigheterna”, står det i rapporten.

På pressträffen sa Stefan Löfven också att utlokaliseringen kommer att höja kvaliteten på myndigheternas arbete.

– En ökad diversifiering av myndigheternas placering ger flera olika perspektiv och det höjer kvaliteten på myndigheternas arbete.

Men att flytta verksamhet är komplicerat och risken finns att myndigheternas arbete försvåras väsentligt. Riksrevisionen utvärderade 2009 flytten av Konsumentverket och Statens folkhälsoinstitut och konstaterade att stora delar av myndigheternas verksamhet stannade av under två år. Förklaringen var bland annat underbemanning och att ny personal saknade erfarenhet av myndigheternas verksamhet.

Även fackförbundet ST är kritiskt till att flytta myndigheter. ST anser att de är bättre att välja andra städer än Stockholm när nya myndigheter etableras.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmarknad

Han fick rätt mot Lexbase i EU-domstolen

EU-domstolen anser att det kan vara olagligt att sälja brottmålsdomar. Nu ska Attunda tingsrätt avgöra tvisten mellan Goled Raabi och Lexbase.
David Österberg Publicerad 14 augusti 2026, kl 06:03
Goled Raabi har stämt Lexbase
Goled Raabi stämde Lexbase i tingsrätten. Tingsrätten bad EU-domstolen om vägledning och har nu fått det: att sprida domar kan strida mot dataskyddsförordningen GDPR, enligt domstolen. Anders Warne

Genom flera svenska söktjänster går det att ta reda på om en person har dömts för brott, vilket gör att gamla domar ligger kvar trots att den dömde avtjänat sitt straff. En av dem är Lexbase. Goled Raabi dömdes 2011 till fängelse för rån. Året efter hade han avtjänat sitt straff.

Efter några år togs domen bort från polisens belastningsregister. Men inte från Lexbase och andra söktjänster. Där kan vem som helst mot betalning få tillgång till uppgifter om domar, åtal och tvister. Företagen hävdar att de sysslar med journalistik och därmed inte omfattas av dataskyddsförordningen GDPR.

– Straffet tar slut, men systemet fortsätter bestraffa människor och försvårar återanpassning till arbetslivet, sa Goled Raabi till Kollega i vintras.

Tvisten handlar om undantaget för journalistiska ändamål i GDPR

Nu har EU-domstolen fattat ett beslut som kan försvåra för söktjänsterna att sprida domar. Enligt avgörandet är Lexbase och liknande söktjänster inte automatiskt journalistisk verksamhet bara för att de har utgivningsbevis. Därför kan det vara otillåtet för dem att sprida uppgifter om brott.

– Det känns skönt, men också väntat. Domen är stark och genomtänkt och det finns ingenting i den som jag är missnöjd med. Men det är sorgligt att det ska behövas en dom från EU-domstolen för att något ska hända. Det här är något som riksdagen borde ha fixat för längesedan.

Goled Raabi hävdar att möjligheten att hitta domar i digitala söktjänster har gjort det svårare för honom att få ett nytt jobb. Därför stämde han 2024 Lexbase i Attunda tingsrätt för brott mot GDPR.

Enligt GDPR omfattas personuppgifter om brott av särskilt stränga regler och får bara behandlas i vissa situationer. Ett undantag gäller behandling för journalistiska ändamål. Flera företag med rättsdatabaser har därför skaffat utgivningsbevis och hävdat att deras verksamhet är journalistisk.

EU-domstolen pekar ut flera krav för journalistisk verksamhet

Attunda tingsrätt begärde förhandsavgörande från EU-domstolen eftersom GDPR är en EU-förordning. I juli kom EU-domstolens avgörande. Domstolen slog fast att bedömningen av om en verksamhet är journalistisk ska göras utifrån flera omständigheter. Det kan bland annat ha betydelse om uppgifter om brott har bearbetats eller redigerats före publicering, om uppgifterna har faktagranskats och om verksamheten omfattas av yrkesetiska regler.

Nu ska Attunda tingsrätt avgöra tvisten med hjälp av EU-domstolens vägledning. 

– Jag har ingen aning om vad rätten kommer att komma fram till. Men jag tror att det blir svårt för Lexbase och liknande företag att hävda att de ägnar sig åt journalistik. Man kan inte längre låtsas att man ägnar sig åt journalistik för att tjäna pengar. Domen har fört lite mänsklighet tillbaka till Sverige. Man kan inte sälja människors uppgifter hursomhelst, säger Goled Raabi.

Lexbase anser att de redan ändrat verksamheten

EU-domstolens avgörande påminner om det som Högsta Domstolen kom fram till 2025. Enligt den domen är det inte tillåtet att sprida personuppgifter om brott till allmänheten. 

Efter domen ändrade fler rättsdatabaser sin verksamhet och säljer inte längre fullständiga domar. Lexbase anser därför att EU-domstolens avgörande inte kommer att påverka deras verksamhet. Det är dock fortfarande möjligt att söka på ett namn och få veta om någon är dömd för brott. Med hjälp av målnummer kan man sedan själv begära ut domen.

Kollega har sökt Lexbase för en kommentar.

Därför prövas Lexbase i domstol

  • Goled Raabi dömdes för rån 2011 och avtjänade sitt fängelsestraff året därpå.
  • Han anser att uppgifter om domen i Lexbase har försvårat hans möjligheter att få arbete.
  • 2024 stämde han Lexbase i Attunda tingsrätt för brott mot GDPR.
  • Tingsrätten begärde vägledning från EU-domstolen.
  • EU-domstolen slog i juli fast att digitala rättsdatabaser inte automatiskt kan betraktas som journalistisk verksamhet.
  • Nu ska Attunda tingsrätt avgöra tvisten utifrån EU-domstolens besked.

Det säger EU-domstolen

När är en rättsdatabas journalistik? EU-domstolen pekar på flera faktorer som kan vägas in:

  • Om uppgifter om brott bearbetas eller redigeras före publicering.
  • Om uppgifterna faktagranskas.
  • Om verksamheten följer yrkesetiska regler.
  • Om någon gör en bedömning av publiceringens allmänintresse.