Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmarknad

Branden på Polarbröd födde kämpaglöd

Eldsvådan i Polarbröds bageri i Älvsbyn var en tragedi för hela bygden. Nu, ett drygt år senare, står en ny fabrik klar – tack vare ett målmedvetet jävlaranamma och mångas heroiska insatser.
Publicerad
Tomas Bergman
Systemtekniker Hasse Karlström jobbar även deltid som räddningsledare i Älvsbyn. Knappt ett år efter branden ser han nu Polarbröds nya bageri och frysdel ta form. Tomas Bergman

Måndagen den 24 augusti 2020 skulle bli en festdag. Visserligen försenad och kraftigt nedtonad på grund av pandemin, men smittspridningen hade minskat och ledningen för Polarbröd ville verkligen fira den nya bagerilinjen i Älvsbyn, en satsning på 150 miljoner kronor med kapacitet att baka 2 700 kilo bröd i timmen. Smörgåstårta var beställd, på Polarkaka förstås.

Men så började det brinna.

– Vid tiotiden på söndagskvällen gick ett automatlarm, det har hänt förr att deg fattar eld så jag tänkte att det inte var så allvarligt.

Hasse Karlström är systemtekniker på Polarbröd och tillförordnad ordförande för den lokala Unionenklubben. Dessutom är han räddningsledare på deltid inom räddningstjänsten i Älvsbyn.

– Jag hade inte beredskapsjour den natten, men när platschefen ringde åkte jag ner till brandstationen och hämtade mina skyddskläder.

När han kom till fabriken brann det för fullt i bageridelen. Han bytte om på parkeringen, stämde av med tjänstgörande befäl och gick en runda. Efter att ha gjort en riskbedömning hämtade Hasse Karlström en skruvdragare och en ficklampa och gick in i serverhallen.

– Sedan började jag skruva, skruvdragaren gick varm kan jag säga. Jag tog det jag hann. Och jag visste ju exakt vad jag skulle ta, det var väl därför de ringde in mig.


Foto: Jens Ökvist/TT

Hasse Karlström lyckades rädda stora delar av Polarbröds servrar, dessutom hade han sinnesnärvaro nog att fotografera alla kopplingar. Tack vare samarbete med två datorföretag i Piteå var hela affärssystemet igång redan på måndagskvällen.

Under tiden Hasse Karlström är i Piteå och kopplar in servrar har Karin Bodin, huvudägare och vd för Polarbrödskoncernen, samlat alla anställda i Älvsbyn uppe på Kanis, kommunens skidbacke. Branden pågår fortfarande med full kraft och skidbacken är ett säkert ställe med tanke på vindriktning och rökutveckling. Hon har bara haft några timmar på sig att tänka igenom framtiden och vilket besked hon kan ge.

– Jag hann förankra en del hos styrelsen, men det blev rätt mycket skjutande från höften den morgonen, berättar hon.


"Jag tror att många är stolta, det här är en historisk händelse som vi är med om, säger Karin Bodin, vd och huvudägare." Foto: Henrik Montgomery/TT, Maria Fäldt

Karin Bodin vet på dagen hur länge sedan det brann och hon räknar veckor tills första kakan ska rulla ut på bandet i den nya fabriken. Beskedet hon ger till de anställda klockan tio på måndagen är: ”Vi ska tillbaka”.

– Det var väldigt omvälvande – ett starkt budskap för många.

Löneadministratören Erika Nilsson får tårar i ögonen när hon tänker tillbaka.

– Polarbröd är en stor arbetsgivare, vi har hela familjer anställda, föräldrar som träffats här, och deras barn. Många av oss administratörer har jobbet kvar men de som jobbade i bageriet – deras arbetsplats försvann ju från en dag till en annan.

Den värsta upplevelsen innebar även enorma möjligheter att göra förbättringar och tänka nytt

Erika Nilsson sörjer med alla som drabbats men känner samtidigt att beskedet ”Vi ska tillbaka” andas hoppfullhet och framtidstro.

– Jag har jobbat här i 26 år och man har alltid blickat framåt, det är en kultur i företaget. Och det har alltid känts att det är Älvsbyn som är kärnan för familjen, säger hon.

Visst hade ägarna till Polarbröd kunnat välja en mer strategisk plats för ett nytt bageri än 70 mil norr om Sveriges mittpunkt, med långa avstånd till majoriteten av kundunderlaget. Men för Karin Bodin var det aldrig ens en tanke.

– Absolut inte! Älvsbyn är Polarbröds ursprung och hjärta. Vi är hängivna den här orten, det är en enorm styrka. Det är här vi ska vara och nu har vi även skrivit in det i ägardirektivet, säger hon.

På mötet vid skidbacken bjöds det på invigningsfestens smörgåstårta. Sedan åkte Lars Lundström hem och började rita – direkt, utan att han ens fått uppdraget. Han är konstruktör och en av hjärnorna bakom den nya bagerilinjen i den gamla fabriken som just brunnit ner. 1987 började han sommarjobba på fabriken som mekaniker. Nu drog han igång arbetet i 3D-teknik med ytterligare en ny maskinlinje, i en ny byggnad, mer ändamålsenlig än den gamla.

Innovationskraften, sättet att hitta på nya lösningar – jag har aldrig sett något liknande

– Det har alltid varit en dröm att bygga ett bageri från grunden, men nu kan jag säga att det hade varit skönt om det gamla hade stått kvar. Det är tur det finns kvällar och helger, säger han och ler.

Hela projekteringen har tagit enormt mycket tid, samtidigt har det gått fort. Sådant som normalt tar tre, fyra år har gått på några månader. Röjningsarbetet var klart i januari. Då hade Lars Lundström redan börjat beställa delar och komponenter från runt om i Europa. Det de inte tillverkar själva.

– Vi plockar ihop det bästa från olika leverantörer, men när det inte finns nog bra grejor så bygger vi eget i vår verkstad, berättar han.

Vi går runt i den nya byggnaden som mäter 170 x 15 meter. Det är sex meter till tak. Ännu är det bara en stor hangar, själva maskinlinjen är inte på plats men Lars Lundström och platschef Lilian Nilsson är säkra på att den första brödkakan kommer att gräddas, packas och frysas vecka 42 – i mitten av oktober – som planerat.

– Under den här tiden har jag fått ta tag i saker jag aldrig gjort förut. Men det svåraste har varit att möta alla på byn som man har varit tvungen att säga upp för att det inte finns något jobb, det har varit supertungt. Nu arbeta vi så mycket som möjligt för att så många som möjligt ska få komma tillbaka, säger Lilian Nilsson.


Konstruktör Lars Lundström och platschef Lillian Nilsson har båda fått sätta sig in i saker de aldrig jobbat med förut. Foto: Tomas Bergman

Lars Lundström stämmer in.

– Många som är med i uppbyggnadsprojektet har aldrig varit så djupt inne i verksamheten tidigare, men vi har plockat in olika kompetenser allt eftersom för att det ska bli så bra som möjligt. Alla vill mot samma mål, det finns ingen prestige, vi gör det här tillsammans, säger han.

Det är en sak att vilja komma tillbaka, men att det faktiskt skulle gå så fort som det har gjort, trodde Karin Bodin nog ändå inte.

– Jag kände mig väldigt misslyckad när det brann, det var som ett svek. Men vägen framåt är att acceptera det som hänt och tänka hur vi ska komma vidare. Nu blir jag helt euforisk när jag ser det här, säger hon och pekar på den stora byggnaden där det snart ska bakas med en kapacitet på 15 000 ton bröd om året.

– Samtidigt som det här har varit den värsta upplevelsen för många i deras yrkesliv så innebar det enorma möjligheter att göra förbättringar och tänka på nya sätt. Innovationskraften, sättet att hitta på nya lösningar – jag har aldrig sett något liknande, fortsätter hon.


27 januari 2021 – första spadtaget inför återuppbyggnaden. Foto: Maria Fäldt

Karin Bodin nämner samarbetet med andra bagerier under namnet Polarpolare men framför allt det egna bageriet i Bredbyn som fick ställa om över en natt från specialbageri till huvudbageri.

– De har gjort heroiska insatser där, de är anledningen till att vi finns kvar, säger hon.

Karin Bodin är glad att så många medarbetare har valt att stanna, risken för strömhopp fanns, menar hon. Lojaliteten med företaget är samtidigt en risk i sig.

– Det är lätt att man jobbar för mycket och blir så engagerad att man gör avkall på sig själv, det pratar vi mycket om. Ett av våra värdeord är handlingskraft, det är något vi håller högt. Var inte handfallen och rädd för att göra fel, försök göra så gott du kan. Men det finns en baksida av det med, att man inte tar hjälp. Vi ska ta all hjälp vi behöver.

Läs mer:

Stor oro efter branden på Polarbröd

 

Text: Ulrika Sundström

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmarknad

Silverrävar efterlyses av djurparker och nöjesfält

Att jobba som säsongsanställd attraherar i första hand yngre. Men Parks and Resorts, som äger Gröna Lund, Furuvik, Kolmården och Skara Sommarland arbetar aktivt för att rekrytera fler äldre, enligt rekryteringschefen Sanna Nordström.
Johanna Rovira Publicerad 26 mars 2025, kl 13:00
Sanna Nordström, Parks & Resorts.
Parks and Resorts satsar på mångfald - till säsongsanställda på Gröna Lund, Furuvik, Kolmården och Skara Sommarland söks nu aktivt seniorer, enligt rekryteringschefen Sanna Nordström. Foto: Privat/

Varför efterlyser ni silverrävar och pantertanter? 

Vi har jobbat länge med olika typer av riktade satsningar för att öka andelen seniora sökande och i grunden handlar det om att vi vill vara en park för alla och att våra gästers mångfald ska återspeglas hos våra anställda. 

 

Hur har det gått? 

Vi har ökat antalet seniora kollegor i samtliga parker förra året och det fanns säsongsanställda som fyllt 75 år i alla parker. Även i år ser det ut att finnas ett stort intresse. Vi tycker det är bra att vi får medarbetare som har både livs- och arbetserfarenhet och vi ser enbart fördelar med mångfald, inkluderat ålder. Det ger en fin dynamik i gruppen. 

 

Finns det några nackdelar? 

Nej, vi kan inte se några. Oavsett vem man är passar man inte för alla roller, det handlar inte om ålder. Vi har inte fått någon negativ respons på våra riktade kampanjer. 

Arbetsmarknad

Mellkvist: ”Ålderism är ett slöseri av gigantiska mått”

Johanna Rovira Publicerad 24 mars 2025, kl 13:00
Mellkvist: ”Ålderism är ett slöseri av gigantiska mått”
Ålderism. Ett litet skolbarn i rollen som chef på kontor.
Mellkvist: ”Ålderism är ett slöseri av gigantiska mått”
Arbetsmarknad

Mellkvist: ”Ålderism är ett slöseri av gigantiska mått”

Ålderismen har bitit sig fast på svensk arbetsmarknad.
– Vi behöver en helt ny standard i synen på ålder, säger John Mellkvist, generalsekreterare för Pluskommissionen.
Johanna Rovira Publicerad 24 mars 2025, kl 13:00
Ålderism. Ett litet skolbarn i rollen som chef på kontor.
Sverige är sämst i Norden på att anställa personer över 55 år, vilket visar på en utbredd ålderism på arbetsmarknaden. Foto: Shutterstock.

“Yngre personer är helt enkelt smartare”. Facebookgrundaren Mark Zuckerberg är en av få som öppet och oförblommerat, vid 23 års ålder uttryckte den fördom många arbetsgivare i hemlighet tycks hysa, om man ser till de faktiska förhållandena på svensk arbetsmarknad. Sverige är sämst i Norden på att anställa folk över 55 år, visar undersökningar , och möjligen värst i världen på att ringakta äldre arbetskraft. 

Problemet med ålderism är universellt, men skiljer sig åt mellan olika länder, säger John Mellkvist, generalsekreterare för Pluskommissionen 

Han är definitivt mot fördomen att ålder skulle ha något att göra med kompetens och kapacitet. Pluskommissionen jobbar aktivt för att förändra synen på livserfarenhet och bättre ta tillvara all outnyttjad kompetens. 

Skev syn på ålder i Sverige

Även vid en internationell jämförelse ligger Sverige pyrt till när det handlar om åldersfixering, menar John Mellkvist och pekar ut flera faktorer som samverkat till den skeva synen på ålder. 

I länder som legat i krig finns ofta en högre aktning och grundrespekt för äldre. Sverige har länge varit fredat från krig och har inte samma naturliga tradition av att hylla sina veteraner. Vi är också starkt teknikorienterade, vill gärna framstå som ett modernt land, vilket skapat en ängslighet i näringslivet, nämner John Mellkvist som några orsaker. 

Det är inte jätteenkelt att bevisa, men mycket pekar i riktningen att Sverige är bland de sämsta i världen på området. Enligt studier av World Values Survey hamnar vi som land botten vad gäller respekt för äldre.                

John Mellkvist.
John Mellkvist. Foto: Jenny Hammar.

Sverige sticker också tydligt ut på världskartan vad gäller individualism, och enligt studier finns ett klart samband mellan ett individualistiskt levnadssätt och hur åldersfientlig man är. En annan orsak till åldersfixeringen är våra trygghetssystem, exempelvis anställningsskyddet som enligt John Mellkvist lätt invaggar oss i en falsk säkerhet. 

Anställningstryggheten är viktig, men det verkliga skyddsnätet i arbetslivet blir allt mer förmågan att ställa om och röra sig på arbetsmarknaden. Flexibilitet är det nya svarta för det arbetsliv vi behöver skapa. 

Rata äldre kostar miljarder

Ett nytt arbetsliv och en fräschare syn på åldrande är nödvändigt, menar Pluskommissionen som nyligen visat att samhällskostnaden för svensk arbetsmarknads njugga inställning till senior arbetskraft är närapå 70 miljarder kronor årligen. Då är inte notan för personligt lidande och ohälsa på grund av utanförskap medräknad. Detta är ett slöseri av gigantiska mått, konstaterar John Mellkvist. Och kortsiktigt tänkt av arbetsgivarna. 

Om du vill behålla den yngre arbetskraften måste du visa att du vill satsa på de äldre. 

Hälsoframgångar gör att åldersgränserna har förskjutits. En åttioåring i dag kan vara pigg och vital, sjuttio sägs vara det nya femtio, och så vidare. Men fördomarna om ålder lever trots detta kvar. 

Vi måste rigga vår arbetsmarknad så vi inte drar alla över en ålderskam. Vi behöver se fler goda och vägledande exempel. Vi behöver en helt ny standard i synen på ålder.

Ålderismen blir obsolet 

Han är spänd på hur vi om tio år, när en rimligare syn på åldrandet förhoppningsvis vunnit gehör, kommer att se tillbaka på vår samtid. Han gissar att vi då betraktar ålderismen på samma förundrade sätt som vi i dag blickar tillbaka på vår tidigare liberala inställning till rökning.  

Frågan är om Zuckerberg, som om tio år fyllt femtio, har ändrat uppfattning. För även om hög ålder trots allt är något de flesta av oss kommer att uppnå förr eller senare om vi har hälsan, kan inte det samma sägas om smarthet. 

Arbetsmarknad

”Arbetsgivarna borde skrika efter mig”

Victoria Leclér sökte över 100 jobb innan hon slutligen fick ett vikariat. Hon tror att ålderismen på arbetsmarknaden är främsta orsaken till svårigheten att få arbete.

Johanna Rovira Publicerad 24 mars 2025, kl 06:00
Ålderism på arbetsmarknaden. Victoria Leclér sökte över 100 jobb innan hon slutligen fick ett vikariat.
Victoria Leclér, erfaren kommunikatör och projektledare, kämpade med jobbsökandet efter att ha blivit uppsagd vid 57 års ålder. Foto: Åke Ericson.

Victoria Leclér har jobbat på olika kommunikationsbyråer och webbyråer i många år och har kompetens inom kommunikation såväl som digital projektledning och it-förvaltning. När hon var 57 år såldes det företag hon då jobbade på och arbetsgivaren började säga upp folk. 

Jag var en av de första som fick gå och Unionen hjälpte mig att få extra uppsägningstid. Jag blev arbetslös i oktober 2023 och jag klarade mig ganska bra ekonomiskt till en början, tack vara inkomstförsäkringen. 

Men att söka jobb var en katastrof. 

Victoria Leclér var nitisk i sitt jobbsökande. Hon översteg kravet från arbetsförmedlingen på att söka 6 jobb i månaden med råge och skickade minst 20 jobbansökningar.  I den mån det fanns jobb att söka vill säga. 

– Det var som om luften började pysa ut i min bransch. Även kollegor i 30-årsåldern började få svårt att hitta jobb.  Heta techbolag gjorde sig av med folk en masse, så konkurrensen om de lediga jobben var stenhård.

600 sökande till ett jobb

En arbetsplats hon sökte jobb hos meddelade att hon var en av 600 sökande. Men det var sällan hon fick veta något alls om de jobb hon sökte. 

Oftast fick jag inte någon som helst respons på mina ansökningar. Ibland fick jag automatiska svar. Jag skrev faktiskt och tackade de fåtal arbetsgivare som bemödade sig att svara. 

Hopplöshetskänslan tog över - hon tog tystnaden och ointresset från arbetsgivarna personligt. Tänkte att det var henne det var fel på, hennes ansökningar och framför allt hennes ålder. 

Det är självklart att jag har åldern emot mig, det tar jag för givet. Både IT- och kommunikationsbranschen är typiska ungdomsbranscher och jag blir bara äldre, i år fyller jag 60. 

Kände sig pressad 

Ett tag ville jag bara krypa ihop i fosterställning och försvinna. Det var jäkligt svart under förra våren och jag kände mig pressad från alla håll och kanter, säger hon.  

Det som räddade henne från att tappa modet helt var en coach från  Kammarkollegiet (som ger omställningsstöd till den som blir uppsagd från en arbetsplats utan kollektivavtal), som hjälpte henne att vidga vyerna och tänka bredare, att söka sig till nya områden och branscher där hon inte jobbat tidigare. Och, skulle de visa sig, till branscher där hennes ålder inte låg henne lika mycket i fatet. 

– I början när jag sökte jobb skrev jag ut min ålder i ansökan, men på slutet upphörde jag med det. Jag vet inte om det påverkade mina chanser eller inte. I alla fall fick jag napp, ett föräldravikariat visserligen, men ett jätteroligt jobb som inte har något som helst med IT att göra. 

Hennes nuvarande, temporära arbetsgivare var på det klara med att man ville ha en senior projektledare. De arbetsgivare som enbart stirrar sig blinda på ungdom går miste om mycket, anser Victoria Leclér. 

Många fördelar med äldre

Förutom erfarenhet så representerar äldre både ett vidare perspektiv och en långsiktighet. Som äldre är man mer effektiv och lugnare, coolare eftersom man har varit med om mycket och känner igen sig i olika situationer. Jag tycker själv att jag med åren har blivit bättre på att förstå andra människor och deras perspektiv - som ung var jag mer otålig. 

När jag var yngre tänkte jag också hela tiden på vad folk tyckte om mig – det är ett jäkla ok att bära omkring på och det stjäl mycket energi. 

Som äldre blir man förvisso också mer frispråkig och medveten om vad man själv vill, vilket inte alltid är så uppskattat av arbetsgivarna, menar Victoria Leclér. Möjligtvis finns det hos både arbetsgivare och i samhället i stort, dessutom en romantisk bild om ungdom som spirande. Åldrande representerar något vissnande och man rationaliserar därför bort äldre och tanken att äldre kan bidra med något, misstänker hon. 

Själv har jag alltid gillat och haft höga tankar om äldre och deras kompetens. Men uppenbarligen delar inte arbetsgivarna den synen. Annars skulle de ha skrikit efter mig och gjort allt för att få anställa mig, säger Victoria Leclér. 

Victoria Leclér.
– Det är självklart att jag har åldern emot mig, det tar jag för givet. Både IT- och kommunikationsbranschen är typiska ungdomsbranscher och jag blir bara äldre, i år fyller jag 60. Foto: Åke Ericson.
Arbetsmarknad

Mellkvist: ”Ålderism är ett slöseri av gigantiska mått”

Johanna Rovira Publicerad 24 mars 2025, kl 13:00
Mellkvist: ”Ålderism är ett slöseri av gigantiska mått”
Ålderism. Ett litet skolbarn i rollen som chef på kontor.
Mellkvist: ”Ålderism är ett slöseri av gigantiska mått”