Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmarknad

7 skäl att slopa slips på jobbet

Funderar du på ge bort, önska dig eller rentav bära slips i jul? Tänk om - jobbslipsens dagar kan vara räknade av flera skäl.
Johanna Rovira Publicerad
Två män i skjorta som båda lättar på sin slips.
En klassiskt manlig symbol - eller en bakteriebomb? Skälen att lämna jobbslipsen hemma är många - här kan du läsa om 7 av dem. Foto: David Magnusson/SvD/TTColourbox.

1. Medicinska skäl

Forskare vid universitetssjukhuset Schleswig-Holstein i Tyskland, skannade för något år sedan hjärnorna på ett antal försökspersoner varav hälften bar slips. De konstaterade att slipsen ströp venerna i halsen med följd att blodcirkulationen i hjärnan sjönk. 

En annan tysk studie gjord vid forskningsinstitutet Hohenstein, visade redan 2013 att strama slipsknutar kan vara vanskliga för anställdas koncentrationsförmåga. Vid ett tryck på 40-60 mmHg sjönk förmågan med 70 procent med följd att antalet tjänstefel ökade med 85 procent. 
 

Enligt New York Eye and Ear Infirmary kan slipsen skada synen och leda till blindhet på grund av ökat ögontryck. 


2. Miljömässiga skäl 

I Japan införde premiärministern redan 2005 slipsförbud för regeringen och uppmanade landets tjänstemän att slänga såväl slips som kavaj sommartid för att sänka kostnaderna för luftkonditioneringen. 

Förra sommaren rådde Spaniens premiärminister Pedro Sanchez spanjorerna att skippa slipsen i syfte att spara el.


3. Symboliska skäl 

Den maoriske politikern Rawiri Waititi kastades 2021 ut från i Nya Zeelands parlament för att ha vägrat att bära slips, som han beskrev som en kolonial snara och en symbol för förtryck. Efter debatten som följde avskaffades slipstvång i parlamentet. 

2023 har för övrigt deklarerats som ett slipsfritt år för Malaysias parlamentsledamöter. Om det kommer att återinföras slipstvång nästa år, återstår att se. 

Slipstvång existerar inte bara bland tjänstemän. En bussförare i Umeå blev för några år sedan hemskickad med löneavdrag när han ertappades med att vara slipslös under tjocktröjan. Slipsdebaclet ledde till central förhandling och slutade med att den anställde fick en varning.

4. Ekonomiska skäl

Anställda hos den brittiske affärsmogulen Richard Branson som dristar sig till att bära slips på jobbet, riskerar att få den avklippt. Branson hävdar att han bär med sig en sax för ändamålet att demonstrera sin slipsaversion.  


5. Hygieniska skäl 

Jobbslipsen kan härbärgera ett otal ohälsosamma bakterier, inte minst i dessa förkylningstider.  Ett sjukhus i New York analyserade anställdas slipsar och hittade smittsamma bakterier och viruspartiklar på hälften av dem. 

Å andra sidan har den svenska professorn i klinisk bakteriologi, Agnes Wold, föreslagit att det är bättre att torka händerna på slipsen efter toabesöket än att använda handdukstorken som är fullständigt nedlusad med baciller. 

7. Säkerhetsskäl

Dokumentationen om slipsolyckor med fatal utgång är tämligen vek, men faktum kvarstår att vissa yrkesgrupper, som exempelvis poliser och väktare, använder fuskslipsar, alltså sådana slipsar som man knäpper på, just eftersom vanliga slipsar anses som en säkerhetsrisk i handgemäng med brottslingar.

Slipsen har gett upphov till oavsiktliga dödsfall och arbetsplatsolyckor också – en ortoped i Aukland, Nya Zeeland, hittades exempelvis död efter att slipsen fastnat i en slipmaskin.  

7. Dödliga skäl

Slipsen kallas inte strypsnara för intet. Den colombianska slipsen är en synnerligen brutal avrättningsmetod, som felaktigt tillskrivits drogkungen Pablo Escobar.  Metoden inbegriper dock inte en vanlig slips – i stället dras tungan ut genom ett snitt i strupen och lämnas dinglande på halsen.  


Fler slipsfakta 

*Forskare vid KTH har räknat ut att det finns exakt 266 682 sätt att knyta en slips på. En hel del av dem är skeva, knöliga och fula, konstaterar forskare som testat ett hundratal varianter. 
*I Edshult, Småland, finns Börjes slipsmuseum i privat regi som härbärgerar drygt 10 000 slipsar. 
* En slips kan användas till mycket mer än statusmarkör hävdar ett slipsföretag som tipsar om att slipsen är oumbärlig om man av någon anledning blir strandsatt i obygden utan mat och skydd. 

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmarknad

”Jag är trött på att bli uppsagd” – spelutvecklaren som vill lämna dataspelsbranschen

Efter decennier av tillväxt i dataspelsbranschen har kurvan vänt. Många sägs upp och i regel innebär det utköp. ”Jag är trött på att bli uppsagd och vill lämna branschen”, säger Arend Stührmann, uppsagd för fjärde gången.
Sandra Lund Publicerad 22 januari 2026, kl 06:01
Arend Stührmann står mot en grå vägg och blickar in i kameran. Han bär svarta glasögon och svarta kläder, och ser allvarlig ut.
Arend Stührmann har arbetat i dataspelsbranschen i över 15 år och i flera länder. Efter upprepade utköp vill han nu stanna i Sverige – men överväger att lämna branschen. Foto: Åke Ericson

Arend Stührmann må vara född i Tyskland, men under sin 15 år långa karriär inom dataspelsbranschen har han jobbat på företag i Australien, på Island, i Kanada, Storbritannien, Tyskland flera gånger och sedan snart 4 år i Sverige.

– Jag är trött på att flytta för att få jobb. Vi har köpt bostadsrätt, jag och min fru har svenska vänner utanför jobbet och Sverige är en bra plats att leva på. Men jag är också trött på att bli uppsagd.

Ett tag skolade han om sig till snickare för en mer stabil tillvaro. Men han hade också fyllt 40, och att då komma in som ny byggnadsarbetare blev för tungt.

Det är inget unikt att flytta runt i världen för den som jobbar med att utveckla dataspel. Inte heller att bli utköpt. 

Det är så det går till, även i Sverige där vi egentligen har ett system med lagar och kollektivavtal som ska reglera hur uppsägningar vid arbetsbrist går till.

Utköpt för andra gången 

Arend Stührmann har lärt sig den svenska modellen, i alla fall teoretiskt.

Från dag ett i Sverige gick han med i facket. Han säger sig ha med det hemifrån, han har fortfarande farfaderns stämpelböcker med klistermärken från förtroendeuppdrag i tyska IG Metall.

I början av året var det dags igen. 

Han blev utköpt av den franska speljätten Ubisoft. Det blev därmed andra gången han blev utköpt på grund av arbetsbrist i Sverige.

Välfärd lockar många i dataspelsvärlden

Han får nu ersättning från a-kassan och går utbildningen som Arbetsförmedlingen anvisat till.

– Men många unga och människor från andra länder står helt utan sådant. Stockholm lockar många i dataspelsvärlden, flera bra studior finns här. Liksom välfärdssystemet. Men få känner till att arbetsmarknaden inte är en del av det, att man själv måste sätta sig in i den.

Ständig tillväxt sedan 1990-talet, peak under pandemin och evigt inflöde av unga från hela världen som vill jobba med dataspel, gör att sådant som anställningsvillkor och arbetsmiljö inte alltid är prio ett, enligt Arend Stührmann.

Nu har det mattats av.

 

 

Arend Stührmann i lång svart läderrock promenerar ut ur bild. I bakgrunden syns en tegelvägg med stora fönster.
Arend Stührmann har jobbat i dataspelsföretag i hela världen, och mönstret med att bli uppsagd när produkten är klar är globalt. Nu vill han stanna i Sverige. Foto: Åke Ericson

Det är inte helt lätt att exakt veta hur branschen mår i Sverige. Svängningarna syns inte alltid i offentlig statistik.

Enligt statistik över varsel inom yrkeskoder 61 och 62 ”databehandlingsverksamhet”, som Kollega begärt ut från Arbetsförmedlingen, varslades 1 515 personer fram till och med oktober i år. Det är färre än de senaste två åren.

Utköp döljer krisen i statistiken över uppsägningar

Men varslen säger inte mycket, just eftersom de flesta blir utköpta. Då syns man inte i statistiken, utan det blir en uppgörelse mellan anställd och arbetsgivare.

På Arend Stührmanns studio blev till exempel en femtedel utköpta tillsammans med honom. Och Ubisoft där han jobbade är inte det enda spelbolag som gjort sig av med folk i år.

– Jag förstår varför företag gör så här, de bedriver inte välgörenhet. Om pengarna inte räcker, räcker de inte. Egentligen tror jag att spelbranschen normaliseras nu när det gäller efterfrågan. Pandemin var ett undantag, säger Arend Stührmann.

Så han blev inte förvånad när ”head of studio” närvarade vid stormötet där i början av året. Det som brukar sägas sades: ”Ekonomin går inte så bra”, ”många utmaningar”, ”finns ingen annan lösning”, ”vi måste tyvärr säga upp”.

Samma dag fick Arend Stührmann veta att han blev av med jobbet.

– De vill ofta behålla de yngre. Vi äldre med mer erfarenhet är också ofta dyrare.

 

Kollektivavtal fanns inte, men Arend Stührmann och en kollega är fackligt förtroendevalda. De agerade ändå. Gick igenom kollegors utköpsavtal och fick gehör för förbättringar som längre uppsägningstid med lön, tjänstepension som arbetsbefriade, med mera.

Kan man säga nej till att bli utköpt?

– Ja, men då får du räkna med att det kan leda till något sämre. Skriver man under har man ju en garanti. Jag har också sett andra företag än just Ubisoft som utnyttjar den osäkerheten.