När Erika Charbonnel blev arbetssökande efter en omorganisation förra året fick hon äntligen tid att återknyta kontakten med gamla vänner och bekanta. Det visade sig att flera av de hon hörde av sig till också blivit av med sina jobb.  Raskt snodde Erika Charbonnel ihop ett nätverk. 

– Fler och fler anslöt till gruppen och på ganska kort tid blev vi drygt tio, femton deltagare. Samtliga är kvinnor över 55 år och akademiker, berättar Erika Charbonnel på sitt stamfik på Kungsholmen i centrala Stockholm. 

Hit har hon kommit närapå dagligen under tio års tid för att dricka morgonkaffe. Sedan hon blev av med jobbet som publik chef  på ett museum i fjol, har kaféritualen blivit ännu viktigare, förklarar hon. För att behålla någon slags rutin och en känsla av tillhörighet. 

Så hjälper kvinnorna varandra i jakten på nytt jobb

Minst lika viktig för samhörighetskänslan har nätverket för arbetslösa 55-plussare varit. Nätverket träffas var tredje vecka, en gång i månaden, för att diskutera hur man skriver cv:n, jämföra svaren man får (eller snarare inte får),  från arbetsgivarna, men också för att stötta, tipsa och hjälpa varandra i jakten på ny sysselsättning. 

– Senast pratade vi om vad som händer när a-kassan tar slut. Själv är jag inte där än, men jag har redan sålt min bostad och flyttat till hyresrätt utifall att. Jag har alltid tidigare haft lätt att få jobb men nu är arbetsmarknaden tuff. Jag har sökt hundra jobb men  känns det som det är helt stopp. 

En av kvinnorna i nätverket, den äldsta av dem, har faktiskt fått jobb. En annan har startat en klädkollektion, en tredje påbörjat en utbildning och två har långt framskridna planer på att öppna en gemensam revisionsbyrå. 

– De flesta av oss har haft egna företag vid sidan av våra jobb sedan tidigare, men dessa har legat vilande nu under arbetslösheten. Det majoriteten av oss har landat i just nu är att väcka liv i företagen igen för att kunna försörja oss. 

Eget företag eller anställning? Nya vägar efter 55

– Jag har själv funderat på att starta en coachverksamhet, även om jag mycket hellre skulle vilja ha en anställning. Jag vet att jag är ett bättre kap i dag än jag var för 20 år sedan. I dag har jag tiden, lugnet, tålamodet och erfarenheten. Dessutom har jag mer distans och är mer professionell, säger Erika Charbonnel. 

Hon har också en uppenbar handlingskraft, är en obotlig optimist och besitter en nyfikenhet som bland annat yttrat sig i att hon tagit tag i en gammal dröm och sökt in på scenskola. 

Samt startat upp ytterligare ett nätverk för arbetssökande. 

– I början låg jag rätt lågt med att gå ut offentligt med mitt arbetssökande men den strategin fungerade inte. Så jag lade nyligen ut ett inlägg om vårt nätverk på Linkedin och fick genast 60 000 visningar. 20-25 personer hörde av sig och ville vara med i nätverket och det slutade med att jag bjöd in alla som kunde komma hit till fiket. Vi träffades här och det skapades ett nytt nätverk. 

– Vårt ursprungliga nätverk befinner sig ju lite i slutfasen, eftersom flera av oss har gått vidare och hittat sysselsättning, säger Erika Charbonnel.

Lögn, förbannad lögn och statistik. Bevingade ord som vi väljare kan ha i bakhuvudet när vi är inne i ett valår. 

Statistiken ljuger inte nödvändigtvis, men metoder och definitioner skiljer sig åt. Och då blir ju slutresultaten olika. Vilket gör att siffror kan användas på sätt som ger fördel eller nackdel, i till exempel en ideologiskt laddad fråga.

När det kommer till arbetslöshet finns två tunga myndigheter som har koll – Arbetsförmedlingen och SCB. 

Så mycket skiljer sig arbetslösheten

Statistiken varierar ofta mellan de två, de har just olika metoder och definitioner av arbetslöshet. SCB:s statistik för arbetslösa landar därför oftare på en högre nivå, särskilt under sommaren.

Vi tar november 2025 som exempel.

Enligt SCB:s ena statistik låg arbetslösheten då på 8,2 procent.

Enligt SCB:s andra statistik låg den på 5,6 procent.

Enligt Arbetsförmedlingen låg den på 6,7 procent.

Används när din lön sätts

Det är inte bara politiker som kan välja den ena eller andra. 

Även institutioner som Riksbanken, arbetsgivarorganisationer och fackförbund behöver förhålla sig och välja en nivå. 

Nyligen meddelade till exempel Nordea, att man föredrar BAS snarare än AKU för att använda sig av statistik om arbetslösa.

För arbetslösheten är en parameter som vägs in när styrräntan sätts, vilket ju kan påverka ditt bostadslån. 

Eller för arbetsmarknadens parter, som ska fnula på nästa avtalsrörelse. Det vill säga din blivande lön.

SCB räknar elever som letar extrajobb

Därför är det bra att ha koll på de här tre:

Arbetslösheten har ökat

Statistiken ljuger alltså inte, men mäter lite olika saker. 

Men som vi kan se i diagrammet har arbetslösheten ökat de senaste åren, oavsett hur man mäter. Även om just Arbetsförmedlingens siffror om inskrivna där, har en marginell ökning.

I sex år har Sif Bjarnason arbetat på Hörselskadades Riksförbunds distrikt i Örebro. Här finns alla anpassningar hon som gravt hörselnedsatt behöver, inga miljöer som bullrar och hörslingor.

Jobbet har fungerat utmärkt. Ändå sades hon upp vid årsskiftet. 

Föreningen kunde bara erbjuda henne en tjänst på 50 procent, från att hon jobbat 75. En deltid som var ofrivillig från början, men som hon kunde leva på. 

Att gå ner till 50 procent skulle innebära en lön på 14 000 kronor före skatt, och väldigt svårt att hitta en ny arbetsplats med liknande anpassningar på resten av tiden.

–  Jag har ingen konflikt med arbetsgivaren. Men ska jag vara glad för 50 procent där jag får svårt att klara livet? Eller sätta ner foten och göra klart för samhället att 50 procent inte går. Det slutade med att jag sades upp.

"Vad vill samhället?"

Hennes anställning var beroende av lönebidrag, det vill säga att staten står för en stor del av lönekostnaden upp till 20 000 kronor för heltid. Ett stöd som finns för att arbetsgivare ska anställa funktionsnedsatta människor med nedsatt arbetsförmåga, som en kompensation för de anpassningar som måste göras. 

–  Ofta handlar det ju om ideella föreningar med noll intäkter. Men trots en arbetsgivare som erbjuder alla anpassningar, och trots att den har lönebidrag har man ändå inte har råd. Då är det något som inte stämmer med lönebidraget. Vad vill samhället här?

Taket som arbetsgivaren kan få ligger på 20 000 kronor. Den nivån har legat helt still sedan 2020. 

Som en referens låg medianlönen 2024 på 37 100 kronor, enligt Medlingsinstitutet. 

Fremia: "Inga nya anställs"

Lönebidrag är den näst vanligaste insatsen från Arbetsförmedlingen. Och en av de dyrare för staten. Att nivån inte höjts på år har påverkat organisationer som den Sif Bjarnson jobbade på enormt, anser Fremia som organiserar idéburna arbetsgivare.

Enligt Patrik Schröder, samhällspolitiskt ansvarig på Fremia, slår det olika beroende på verksamhet. För arbetsintegrerade sociala företag, där många har lönebidrag, har flera fått lägga ner. 

På större arbetsplatser, med få på lönebidrag, har man kanske kunnat behålla dem.

–  Men jag hör ingen som anställer nya. Problemet är att det inte finns några uppräkningar sedan 2020. Samtidigt som vi haft stora kostnadsökningar och knappt har ett kollektivavtal med lön under 20 000 kronor. Det gör att det blir svårare och svårare för arbetsgivare att använda bidraget.

Arbetsförmedlingen: "Stödet har urholkats"

Det syns även i Arbetsförmedlingens statistik. I början av 2020 fanns drygt 70 000 deltagare i lönebidrag. I november förra året cirka 60 000.

I myndighetens budgetunderlag för de kommande åren uttrycks en oro. Att bidraget inte följer löneutveckling och arbetskostnader som ökat med 17 procent sedan 2020 får Arbetsförmedlingen att dra slutsatsen att stödet ”i praktiken urholkats”. 

Myndigheten landar i slutsatsen:

”För den här gruppen anställda finns få alternativ, och arbetslöshet riskerar att bli långvarig och minskar möjligheten till egen försörjning.”

Redan i dag är fler än var femte funktionsnedsatt med nedsatt arbetsförmåga arbetslös, enligt SCB.

"Höj och indexera lönebidraget"

Sif Bjarnson i Örebro hoppas nu på att få en så kallad SIUS på Arbetsförmedlingen. Det är en särskild handläggare och stöd för människor med funktionsnedsättning. Hon är tydlig med vad hon vill av politiken.

–  Vi behöver höja bidragstaket och indexera bidraget så att det följer löneutvecklingen. Att anpassa arbetet är den enkla biten, men att få tag på arbetsgivare som vågar anställa hänger på vad det kostar i rena kronor. Det måste man ta ställning till.

Lönebidrag borta som politiskt mål

Idén är hon inte ensam om. Såväl Fremia som Arbetsförmedlingen vill också se höjning och indexering av lönebidraget.

Patrik Schröder på Fremia hade stort hopp om att något skulle ha hänt till förra årets höstbudget.

–  Vad jag hört anser regeringen att det är ett viktigt och fungerande bidrag. Men det nådd inte hela vägen i budgetförhandlingarna, annat har prioriterats högre.

I regleringsbreven, som är regeringens styrdokument för varje myndighet, uppgav departementet senast 2024 att ett av Arbetsförmedlingens mål att öka antalet deltagare med lönebidrag.

För de senare åren är det borta.

Kollega har sökt arbetsmarknadsminister Johan Britz, och fått en skriftlig kommentar av hans statssekreterare Erik Scheller.

” I denna budget har vi valt att prioritera flera andra åtgärder för att förbättra för människor med funktionsnedsättning och anhöriga, till exempel att fler personer med funktionsnedsättning får möjlighet att genomföra en utbildning på folkhögskola, tack vare extra anpassningar och resurser, att vi tar bort funkisskatten och utökad rätt till VAB till barn med funktionsnedsättning.”