För ett år sedan fick Anders Lago i uppdrag av den dåvarande alliansregeringen att utreda förutsättningarna för så kallade matchningsanställningar.  I mitten av mars i år presenterade så Lago sitt förslag på hur matchningsanställningar skulle kunna bidra till att få tillbaka de som hamnat en bit bort från arbetsmarknaden, genom en kombination av utbildning och praktik, på arbetsplatser med kollektivavtalsenliga löner och villkor.

Företagen skulle alltså enligt förslaget slippa riskerna med att anställa personer som varit borta från arbetsmarknaden en tid, då arbetsgivaransvaret skulle läggas på särskilda matchningsaktörer, samtidigt skulle det innebära riktiga jobb med schysta villkor för de som skulle få anställning. Perfect match!

Men vilka skulle matchningsaktörerna vara? I sitt förslag uttrycker Anders Lago viss osäkerhet kring det. Tidigare insatser har visat att det är svårt att styra privata aktörer med vinstintresse - som till exempel de senaste årens många skandaler med oseriösa jobbcoacher visat.

- Jag är principiellt positivt inställd till kompletterande privata aktörer inom arbetsmarknadspolitiken. Men vi kan också konstatera att man hittills har lyckats ganska dåligt med styrningen av dem, sa arbetsmarknadsminister Ylva Johansson när hon deltog i en debatt om matchningsanställningarna i riksdagen, tidigare i veckan.

Där konstaterade hon också att ett alternativ till att låta privata aktörer leverera matchningsanställningen skulle kunna vara att ge uppdraget till ett statligt bolag eller till kommunerna. Något Bemanningsföretagens förbundsdirektör Henrik Bäckström reagerar på:

- Offentlig arbetsförmedling har jag hört talas om, men offentlig bemanning?

Han har deltagit i vissa delar av processen med Anders Lagos utredningsarbete och har sett det som en självklarhet att det är befintliga bemanningsföretag som ska anställa personerna som skulle kunna komma ifråga för matchningsanställningarna. Han tycker också att det är märkligt att regeringen inte visat intresse av branschens synpunkter på förslaget.

85 instanser har blivit kallade att lämna synpunkter på Lagos utredningsförslag. Men på den listan finns ingen av parterna som tecknar avtal för bemanningsverksamhet – Bemanningsföretagen och Unionen, bara centralorganisationerna (se faktaruta), berörda myndigheter och kommuner.

- Det är oförståeligt! Hela utredningen handlar om bemanning, utredarna har tagit avstamp i branschen. Skulle jag vara den som bestämmer skulle jag i första hand höra vad de största parterna som tecknar avtal för bemanningsbranschen anser om förslaget. I alla fall om man menar allvar med att göra verklighet av det. Centralorganisationerna kan ju inte göra något, säger Henrik Bäckström.

Nu kommer Henrik Bäckström och Bemanningsföretagen att skicka in sina synpunkter till regeringen ändå, och där kommer man antagligen att fokusera på två delar; för det första, hur räknar man på subventionsgraden? Hur kommer det att fungera i praktiken? För det andra: om det inte handlar om reguljär bemanningsverksamhet skulle Bemanningsföretagen vilja se ett nytt avtal där man fastställer målgrupp och villkor separat.

Men något nytt avtal tror inte Johnny Håkansson, enhetschef på Unionen, behövs. Han var tidigare ansvarig för avtalen med bemanningsbranschen. Däremot kan parterna behöva se över villkoren och kanske kan man tänka sig ett säravtal som kan täcka de specifika situationerna, om förslaget blir verklighet, tror han.

Från Unionens sida är man inte heller lika upprörd över att inte finnas med på remisslistan. Det är brukligt att det är centralorganisationerna som är remissinstanser, bara i undantagsfall är Unionen direktinstans. Förbundet kommer också med inpass till TCO när det är en fråga av vikt för medlemmarna. Och det är det, i det här fallet.

- Vi kommer att arbeta närmare med den här frågan, ja. Vi har nyligen utsett en handläggare hos oss som kommer att titta på förslaget och lämna Unionens synpunkt till TCO, säger Leif Nicklagård, förbundssekreterare på Unionen.

Remisserna ska ha inkommit till regeringen senast den 30 juni.