Hoppa till huvudinnehåll
Arbetslöshet

Privata aktörer eller offentlig bemanning?

Fas 3 ska bort och långtidsarbetslösa få riktiga jobb. Samtidigt ska bristyrken förses med utbildad arbetskraft. Det är vad utredaren Anders Lagos förslag om matchningsanställningar i korthet går ut på. Men ska uppdraget gå till privata aktörer eller statliga bemanningsföretag?
Gabriella Westberg Publicerad
Bertil Enevåg Ericsson/TT
Anders Lago, före detta kommunalråd i Södertälje, fick i fjol uppdraget av alliansregeringen att utreda så kallade matchningsanställningar. I mitten av mars presenterade han utredningen, som nu är ute på remissrunda. Bertil Enevåg Ericsson/TT

För ett år sedan fick Anders Lago i uppdrag av den dåvarande alliansregeringen att utreda förutsättningarna för så kallade matchningsanställningar.  I mitten av mars i år presenterade så Lago sitt förslag på hur matchningsanställningar skulle kunna bidra till att få tillbaka de som hamnat en bit bort från arbetsmarknaden, genom en kombination av utbildning och praktik, på arbetsplatser med kollektivavtalsenliga löner och villkor.

Företagen skulle alltså enligt förslaget slippa riskerna med att anställa personer som varit borta från arbetsmarknaden en tid, då arbetsgivaransvaret skulle läggas på särskilda matchningsaktörer, samtidigt skulle det innebära riktiga jobb med schysta villkor för de som skulle få anställning. Perfect match!

Men vilka skulle matchningsaktörerna vara? I sitt förslag uttrycker Anders Lago viss osäkerhet kring det. Tidigare insatser har visat att det är svårt att styra privata aktörer med vinstintresse - som till exempel de senaste årens många skandaler med oseriösa jobbcoacher visat.

- Jag är principiellt positivt inställd till kompletterande privata aktörer inom arbetsmarknadspolitiken. Men vi kan också konstatera att man hittills har lyckats ganska dåligt med styrningen av dem, sa arbetsmarknadsminister Ylva Johansson när hon deltog i en debatt om matchningsanställningarna i riksdagen, tidigare i veckan.

Där konstaterade hon också att ett alternativ till att låta privata aktörer leverera matchningsanställningen skulle kunna vara att ge uppdraget till ett statligt bolag eller till kommunerna. Något Bemanningsföretagens förbundsdirektör Henrik Bäckström reagerar på:

- Offentlig arbetsförmedling har jag hört talas om, men offentlig bemanning?

Han har deltagit i vissa delar av processen med Anders Lagos utredningsarbete och har sett det som en självklarhet att det är befintliga bemanningsföretag som ska anställa personerna som skulle kunna komma ifråga för matchningsanställningarna. Han tycker också att det är märkligt att regeringen inte visat intresse av branschens synpunkter på förslaget.

85 instanser har blivit kallade att lämna synpunkter på Lagos utredningsförslag. Men på den listan finns ingen av parterna som tecknar avtal för bemanningsverksamhet – Bemanningsföretagen och Unionen, bara centralorganisationerna (se faktaruta), berörda myndigheter och kommuner.

- Det är oförståeligt! Hela utredningen handlar om bemanning, utredarna har tagit avstamp i branschen. Skulle jag vara den som bestämmer skulle jag i första hand höra vad de största parterna som tecknar avtal för bemanningsbranschen anser om förslaget. I alla fall om man menar allvar med att göra verklighet av det. Centralorganisationerna kan ju inte göra något, säger Henrik Bäckström.

Nu kommer Henrik Bäckström och Bemanningsföretagen att skicka in sina synpunkter till regeringen ändå, och där kommer man antagligen att fokusera på två delar; för det första, hur räknar man på subventionsgraden? Hur kommer det att fungera i praktiken? För det andra: om det inte handlar om reguljär bemanningsverksamhet skulle Bemanningsföretagen vilja se ett nytt avtal där man fastställer målgrupp och villkor separat.

Men något nytt avtal tror inte Johnny Håkansson, enhetschef på Unionen, behövs. Han var tidigare ansvarig för avtalen med bemanningsbranschen. Däremot kan parterna behöva se över villkoren och kanske kan man tänka sig ett säravtal som kan täcka de specifika situationerna, om förslaget blir verklighet, tror han.

Från Unionens sida är man inte heller lika upprörd över att inte finnas med på remisslistan. Det är brukligt att det är centralorganisationerna som är remissinstanser, bara i undantagsfall är Unionen direktinstans. Förbundet kommer också med inpass till TCO när det är en fråga av vikt för medlemmarna. Och det är det, i det här fallet.

- Vi kommer att arbeta närmare med den här frågan, ja. Vi har nyligen utsett en handläggare hos oss som kommer att titta på förslaget och lämna Unionens synpunkt till TCO, säger Leif Nicklagård, förbundssekreterare på Unionen.

Remisserna ska ha inkommit till regeringen senast den 30 juni.

Statlig bemanning

Offentliga bemanningsföretag:
Staten äger redan i dag vissa bemanningsföretaget: Lernia som erbjuder bemanning, utbildning och omställning, och Samhall som redan i dag matchar personer som befunnit sig långt bort från arbetsmarknaden till jobb. I vissa kommuner finns också motsvarande ”Komhall”.

Vilka avses i utredningen:
Matchningsanställningar skulle rikta sig mot ”personer med enbart förgymnasial utbildning, personer med funktionsnedsättning, äldre och utrikes födda (…) personer som varit föremål för en lång rad olika arbetsmarknadspolitiska insatser och ofta flera perioder av praktik men till slut placerats i det som kallas sysselsättningsfasen eller fas 3”, enligt utredaren Anders Lago (SvD Brännpunkt 13 mars 2015)  

Arbetsmarknadens remissinstanser: 
Bland de 85 remissinstanser som uppmanats lämna synpunkter på Anders Lagos utredning om matchningsanställningar finns, utöver berörda myndigheter 29 kommuner och fyra landsting: 

  • Svenska ILO-kommittén
  • Arbetsgivaralliansen
  • Arbetsgivarföreningen KFO
  • Arbetslöshetskassornas samorganisation (SO)
  • Företagarna
  • Handikappförbunden
  • IDEA - arbetsgivarförbundet för ideella organisationer
  • Kommunala Företagens Samorganisation (KFS)
  • LO
  • Ledarna
  • PTK
  • SKOOPI - sociala arbetskooperativens intresseorganisation
  • Småföretagarnas riksförbund
  • Svenskt Näringsliv
  • SACO
  • SKL 
  • TCO

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetslöshet

Maria har autism: ”Jobba är inga problem – vill bara inte småprata”

Tusen bollar i luften och eviga bränder att släcka. Inte helt ovanliga krav på en arbetsplats. – Normen är att vara superstressad, uppkopplad och upptagen. Alla som inte är så blir stämplade som udda, säger Maria Westin som står utan jobb igen.
Sandra Lund Publicerad 16 oktober 2025, kl 06:01
 Maria Westin i röd jacka, hon står på avstånd i förgrunden svajar några vita växter.
Maria Westin ska få en ny handläggare på Arbetsförmedlingen. Hon vet inte vem det blir än. Och fick just ett avslag med beskedet att 80 andra sökt samma jobb. Foto: Mats Andersson

Enligt Arbetsförmedlingen är ”flexibel” ett av de vanligast förekommande orden i platsannonser.

På ett sätt stämmer begreppet väl överens med 51-åriga Maria Westins yrkesliv. 

Hon har haft tolv jobb, sex praktikplatser, fem utbildningar och lika många jobbcoacher.

Hon har sålt hundmat, suttit i kundtjänst, varit receptionist, arkivassistent, städat trapphus, sorterat post och tvättat handdukar på en golfklubb. 

De flesta anställningar har varit tillfälliga. 

På ett annat står ”flexibel” ständigt i hennes väg.

Normen är att man ska släcka bränder hela tiden och vara superstressad, uppkopplad och upptagen. Det anses fint medan alla som inte är så blir stämplade som udda.

Umgås gärna – på fritiden

På Skatteverket, där hon var för 15 år sedan, trivdes hon. 

Maria berättar om en arbetsdag: registrera deklarationer, verifiera, paus, registrera, verifiera, lunch, sedan samma sak igen. 

Hon konstaterar att nu görs allt sådant digitalt. 

Jag kan sitta själv i ett rum och jobba fem timmar i sträck. Mitt arbetsminne är enligt vården långt över det normala. Men jag är inte intresserad av att småprata med kolleger, fika eller folks födelsedagar. Vill jag träffa folk gör jag det på fritiden. 

 

Jag gillar inte heller när arbetskamrater säljer på mig jultidningar och annat för att stötta deras barn. Jag har inget emot barn, men vill inte bli överrumplad. Då köper jag hellre en digital majblomma.

Sedan två år är Maria återigen utan jobb. 

Härifrån hemmet, en etta i Njurunda längs med älven Ljungan, söker hon numera ett till fem jobb i månaden. Det är kravet för att inte riskera ersättningen. 

De vita väggarna pryds av hennes stora idol Alice Cooper, framför sovhörnan står en ljudabsorberande skärm hon fick som stöd vid en tidigare arbetsplats.

Arbetsgivarnas krav högre

Inne i Sundsvall, på Arbetsförmedlingen, arbetar Marie Sjöbom-Olsson. Hon har varit Maria Westins SIUS-stöd under flera år.

SIUS 

Står för "särskild stödperson för introduktions- och uppföljningsstöd"

En sådan finns där för människor med funktionsnedsättning och nedsatt arbetsförmåga. Och man kan få SIUS om Arbetsförmedlingen bedömer att man behöver stöd att ”finna-få-behålla” arbete. 

De letar också jobb genom att söka upp arbetsgivare och har en egen platsbank.

Utmaningen är att vi nu har flera arbetslösa som konkurrerar på arbetsmarknaden. Och arbetsgivares kravprofiler blir bara högre, säger Marie Sjöbom-Olsson.

Kontorsjobb svårast att få

Svårast är läget för de som ”vill jobba på kontor med lättare arbetsuppgifter”, likt Maria Westin.

De jobben finns inte längre, administration har helt förändrats. I dag innebär en sådan tjänst: svara i telefon, ekonomi, organisation, it och att vara ansiktet utåt. 

Just SIUS-konsulenter satsas det på. I Sundsvall har de nyligen blivit fler, i skrivande stund elva.

Hinder, nedsättning, variation?

  • Myndigheter, som Arbetsförmedlingen, använder funktionsnedsättning. Vissa anser att det är nedlåtande, medan funktionsrättsorganisationer anser att det visar på svårigheterna. En nedsättning kan också vara ett krav för att få hjälp.
  • Då funkar till exempel inte funktionsvariation, varierade är vi alla.
  • Hinder bör man inte använda om människor, utan är något som finns en miljö, till exempel en arbetsplats.

Det talas mycket om dem, den grupp Maria Westin blir inplacerad i. 

Nu ska Arbetsförmedlingen organisera om arbetet med de som ofta och länge hamnar utanför arbetsmarknaden.

Ännu en omorganisering, nu ska mindre göras av privata leverantörer och mer i egen regi.

Alla förnyelsresor ja. Vi är ständigt på väg, säger Marie Sjöbom-Olsson.

Andelen sysselsatta bland personer med funktionsnedsättning är 53 procent jämfört med övriga befolkningens 80 procent, enligt SCB. Det vill säga drygt varannan person.

Av de med nedsatt arbetsförmåga är 46 procent sysselsatta.

Arbetslösheten bland funktionsnedsatta låg förra året på 18 procent, jämfört med 8 för övriga befolkningen.

Var tredje diskrimineras

Och 33 procent av dem har diskriminerats eller utsatts för kränkande särbehandling i arbetslivet, enligt SCB. Den vanligaste orsaken är att aldrig få jobbet trots att meriterna finns. Bland de med nedsatt arbetsförmåga ännu vanligare.

För att få SIUS måste man ha just nedsatt arbetsförmåga. 

Vad det innebär beror på person och situation, och det är Arbetsförmedlingen som avgör. 72 procent av personerna med funktionsnedsättning har nedsatt arbetsförmåga. 

Marie Sjöbom-Olsson gestikulerar med händerna. Bär svart väst och blå skjorta.
– På många hemsidor står att ” vi vill spegla världen genom mångfald”. Det låter ju fint, men jag vill se att de lever upp till det. Många ser kraft, inte hinder men ibland får man mer så frön, säger Marie Sjöbom-Olsson, SIUS-konsulent på Arbetsförmedlingen i Sundsvall,

Jobbar oftast privat 

Sysselsatta med funktionsnedsättning jobbar i:

  • 72 procent i privat sektor (övriga: 71 procent)
  • 18 procent kommunalt (övriga: 17 procent)
  • 6 procent regionalt (övriga: 5 procent)
  • 3 procent statligt (övriga: 6 procent)
    Källa: SCB (med decimaler blir totalen 100 procent)

Maria Westin är inte helt nöjd med att hamna i det facket. 

Hon känner inte själv att hennes förmåga är nedsatt. 

Den som utredde henne, när hon fick autism på pappret 2011, hade aldrig stött på ett så högt arbetsminne. 

Min diagnos är ingen sjukdom och går inte att bota med medicinering. Många med diagnoser vill ha planering. Vissa mer, vissa mindre. När omvärlden kommer i sista minuten och kräver olika saker för att de själva planerar dåligt går det inte så bra. Klart min arbetsförmåga går ner då.

Jobbcoacher ger floskler

De jobbcoacher Maria Westin hamnat hos har inte hjälpt henne. Ändå har hon behövt sitta av åtta timmar om dagen hos flera av dem.

De kanske behövs för vissa. Men det jag fått är floskler om att tänka positivt, klä mig helt och borsta tänderna inför en anställningsintervju. Jag är över 50 och inte dum i huvudet.

 

Maria Westin går längs med en älv i röd jacka. Det ser ut som höst med gula och röda löv på träden.
Maria Westin vill ha ett jobb, däremot inte behöva få frågor om fika eller folks födelsedagar stup i kvarten. Foto: Mats Andersson

Maria och Maries bild av att den här gruppen fått det svårare på arbetsmarknaden, bekräftas av Riksrevisions granskning av Arbetsförmedlingens stöd till funktionsnedsatta, som kom i somras. 

I korthet konstaterar myndigheten att olika regeringars reformer av Arbetsförmedlingen bidragit till en ”försämring över tid”. 

Att stänga lokala arbetsförmedlingar, säga upp anställda och övergå till digitala tjänster gör allt svårare för människor med funktionsnedsättning, som ofta behöver nära stöd.

Mycket i dag går ut på kontroll

Marie Sjöbom-Olsson säger att de jobbar på uppdrag av regeringen, och såklart ska följa regler, förordningar och lagar. Men att det ibland blir för stelbent för att kunna hjälpa en grupp som behöver kreativa lösningar. 

Min personliga åsikt är att vi borde få göra det vi är bra på. Mycket i dag går ut på kontroll.

Enligt henne är de bra på motiverande samtal, att få människor att våga. Hon blir lite skakig på rösten när hon nämner hur det är att se en person, första dagen på en arbetsplats. 

Men jag blir ledsen för dem jag inte lyckas få ut. Då har jag misslyckats. Alla människor ska ju få ta plats.

Maria Westin är en av dem. SIUS är ett tidsbegränsat stöd, och kön bara växer. Den formella relationen med Marie är över.

Vad händer nu?

­Ingenting, jag fortsätter söka jobb. Söka, få avslag, söka, få avslag. Så får jag väl en ny handläggare.

När ska ni ses?

Jag kan inte tänka mig att vi någonsin kommer att ses. Någon ringer väl upp.

Tips vid rekrytering:

  • Ifrågasätt kravprofilen, är det mer av önskelista? Tänk mer på vilka uppgifter som personen ska lösa, och vad som krävs för att utföra arbetet.
  • Våga tänk nytt. Måste man verkligen ha ögonkontakt för att vara noggrann? Måste benen vara rörliga för att analysera? Fokusera på förmåga.
  • Tänk bredare. Utgå inte från magkänsla,  fokusera på kompetens.

Källa: Arbetsförmedlingen