Hoppa till huvudinnehåll
Ledarskap

Är kvinnor bättre chefer än män?

En amerikansk studie visar att kvinnor kan vara mer lyckade som ledare än män. Men svenska forskare höjer ett varnande finger – ledarskap styrs av långt fler faktorer än vad vi tror.
Publicerad
Frågan om skillnader i ledarskap mellan män och kvinnor har sysselsatt forskarna sedan 1960-talet. Illustration: Kristian Ingers

I en stor amerikansk studie, där företagschefer utifrån en mängd olika kriterier bedömts av sina medarbetare och egna chefer, fick kvinnorna bättre betyg än männen på nästan alla punkter. De ansågs vara mer initiativtagande, bättre på att inspirera andra och på att bygga relationer, bland annat.

Men går det verkligen att säga att kvinnor är bättre chefer än män? Frågan om kvinnligt ledarskap har intresserat forskare sedan 1960-talet, när allt fler kvinnor började lönearbeta och även, om än i blygsam omfattning, dyka upp på ledande positioner.

Problemet är att det alltid har funnits en underliggande fråga: Är kvinnorna lika bra som männen? Det menar Klara Regnö, som forskar om ledarskap, organisation och genus vid Mälardalens högskola och Göteborgs universitet.

– Man har frågat om kvinnor är lika bra som vanliga chefer, där ”vanliga” står för mannen. Våra föreställningar om chefskap ligger nära våra föreställningar om manlighet. Det innebär att män är ganska självklara som chefer, medan kvinnor måste förhålla sig till chefskapet på ett annat sätt, säger hon.

Den som vill mäta en chefs prestation behöver veta vad som belönas i organisationen. Vad en ledare gör påverkas nämligen av handlingsutrymmet, de arbetsvillkor, förväntningar och värderingar som finns på arbetsplatsen – faktorer som ofta utgår från etablerade normer om hur män och kvinnor ska vara.

Kvinnor blir mer granskade i sitt chefskap vilket kanske påverkar deras prestationer

Studier från mansdominerade branscher visar också att det faller sig mer naturligt för män att gå in i chefsrollen och ta på sig ”ponduskappan”, medan det för kvinnorna i stället blir en norm som de måste förhålla sig till och reflektera över.

Det kanske delvis kan förklara kvinnornas framgång i den amerikanska analysen, reflekterar Klara Regnö. Förutsättningar kan göra att kvinnorna tänker mer på hur de förhåller sig som chefer och jobbar hårdare på sitt ledarskap.

– Forskning visar att kvinnor i de här miljöerna blir avvikare som har ögonen på sig. De blir mer granskade i sitt chefskap vilket kanske påverkar deras prestationer. De har inte samma utrymme att vara halvrisiga, säger Klara Regnö och tillägger:

– Den dag det finns lite halvrisiga chefer på en arbetsplats, lika många av båda könen, är det nog ett tecken på jämställdhet.

Lena Zander, professor i företagsekonomi och ledarskapsforskare vid Uppsala universitet, är inne på samma linje. Hur förlåtande miljön är spelar sannolikt in.

I studier som hennes egen forskargrupp har gjort har studenter fått prova på att vara ledare i virtuella team, utan att träffas i verkligheten. Resultaten visar bland annat att kvinnorna har varit betydligt mer förberedda inför mötena än männen. En orsak kan vara att kvinnorna är vana vid att detta krävs för att deras röster ska bli hörda.

– Det sägs att kvinnor måste vara dubbelt så bra som män och det ligger nog mycket i det. Om du förbereder dig kan du ge mer detaljerad feedback och konstruktiv kritik på ett möte. Det kan vara förklaringen till att du sedan också får mer positiv feedback från dina kolleger och chefer, säger hon.

För att minska risken för stereotypa uppfattningar om vad som ligger bakom en chefs agerande gäller det att ha en lika stor andel kvinnor och män i organisationen, menar Lena Zander.

– Redan 1977 visade en studie från Spanien att det är oerhört viktigt att ha en jämn könsfördelning på arbetsplatsen. Det minskar föreställningarna om att det finns ett manligt eller kvinnligt ledarskap, säger hon.

Samtidigt menar Britt-Inger Keisu – som forskat om ledarskapets förutsättningar och i dag är föreståndare för Umeå centrum för genusstudier – att frågan är felställd. I stället för att undersöka hur duktiga chefer är borde man diskutera hur de ska kunna utföra de tuffa uppgifter de ofta står inför.

De rådande villkoren i organisationen påverkar allt, menar hon. Går det bra för företaget krävs ett visst ledarskap, går det dåligt krävs något helt annat.

– Om arbetsplatsen ska genomgå en strukturell omvandling kan du som chef inte säga att du ska vara deltagande, bara för att det kanske är din främsta egenskap som ledare. Utan då behöver du vara tydlig och organisatorisk. Du måste utgå från det som händer här och nu, säger Britt-Inger Keisu och tillägger:

– Att vara chef är ingen tävling. Det är ett stort ansvar.

Läs mer: Sökes: Halvrisiga kvinnor

text MARIEKE JOHNSON illustration KRISTIAN INGERS

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Ledarskap

Vd:n vann Jungle Ultra: ”Jag väljer aldrig flykt”

Jessica Fussey, vd för Moneywise, vann Jungle Ultra i Peru 2026, ett av världens mest extrema lopp i Amazonas djungel. Pannbenet är en del av hennes ledarskap.
Elisabeth Brising Publicerad 20 november 2026, kl 06:00
 Löpare med ryggsäck tar sig fram intill ett vattendrag i tät regnskog, bredvid ett porträttfoto.
Jessica Fussey sprang 230 kilometer genom Perus regnskog och vann Jungle Ultra 2026. ”Det brutalaste jag gjort”, säger vd:n för Moneywise.
Foto: BJØRN SØRENSEN & BEYOND THE ULTIMATE.

Varför sprang du ultralopp i regnskogen?

– Jag kände att jag måste hitta en ny utmaning och googlade världens tuffaste ultralopp. Jag har gjort några tidigare och gillar att se hur långt jag kan pressa mig själv. När jag spelade handboll i gymnasiet hade jag en coach som sade att när du tror att du inte orkar mer har du 50 procent kvar. Och ”välj: Kamp eller flykt?!” Det där har jag i bakhuvudet. Jag väljer aldrig flykt.

Jungle Ultra: 230 kilometer genom Perus regnskog

Berätta om loppet!

– Det är fem dagar, 230 kilometer i Perus djungel. 30 grader varmt genom lera, stup och floder. Jag bar all packning själv, en hammock, sovsäck och 10 000 kalorier. Jag packade nudlar, nötcreme och frukostkex. Vatten fick vi längs vägen.

Hur förberedde du dig?

– Jag sprang 90 kilometer i veckan med min väska. Testade att äta det jag skulle äta och att springa på det. Jag tog kontakt med andra som skulle göra samma lopp, många var också entreprenörer, så vi kanske gillar den typen av utmaningar. Efter loppet vägde jag fem kilo mer, ben och fötter var uppsvullna av inflammation och salt. Kroppen kändes helt paj, men det försvann efter ett par veckor.

Vad har du för relation till naturen?

– Jag älskar natur och berg. Maraton på väg ger inte lika mycket som att vandra en mil genom en flod och söka platser som nästan ingen varit på. I Amazonas var jag själv nästan hela tiden. Jag såg fjärilar, apor, jättestora myror. Sista dagen fick jag en stor spindel på handen, men orkade inte ens tänka på om den var giftig.

Utsatte du dig för faror?

– Vi fick reda på i efterhand av medicinteamet att de hade sett en orm som kan döda inom tjugo minuter – och vi var två timmar från närmaste sjukhus. Sedan var det stup, jag ramlade på ett ställe och skrapade upp hela kroppen. En kille fick ett bambuskott i ögat och en skar nästan av tummen. Sista dagen när jag gjorde 67 kilometer mådde jag så illa.

Kunde du sova i hängmattan?

– Ja, vi lade oss redan klockan sex i enkla tältläger. Jag fick väl fem timmars sömn per natt och jag har ju fem barn och har lärt mig att klara mig på lite sömn.

Så hjälper pannbenet Jessica Fussey som vd

Vad har loppet gemensamt med ditt ledarskap?

– Entreprenörskap är som att springa ett ultralopp. Man måste nog vara envis för att fortsätta när man får motgång efter motgång och försöka se det positiva. Mitt bolag hade kunnat gå i konkurs 2024. Delägare hoppade av. Jag vände på det och köpte deras andelar. Alla stöter på motgångar, det viktigaste är att ta sig upp och fortsätta framåt.

JESSICA FUSSEY

GÖR: Grundare, delägare och vd för lön- och redovisningsbyrån Moneywise med personal i Sverige och Spanien.

ÅLDER: 44 år.

BOR: Nära London. Uppväxt utanför Uppsala.

FRITID: Ultralopp, maraton, styrketräning, bestiga berg (som Kilimanjaro). Familj, man och fem barn.