Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Unionen: Hårdare klimat för säljare

Mer kontrollerade, högre tempo och hårdare krav på resultat. Villkoren för säljare har förändrats mycket de senaste åren och allt färre orkar stanna i yrket hela livet. Det menar Unionen.
Ola Rennstam Publicerad
MIND AND I/Colourbox
MIND AND I/Colourbox

Att vara säljare är ett tufft jobb – och så har det varit i alla tider. Förr blev många i yrket alkoholiserade till följd av det hårda och kringflackande livet. Samtidigt fanns det en frihet – så länge man levererade spelade det inte någon roll hur man utförde arbetsuppgifterna.

Så ser dock villkoren inte ut för dagens säljare. På kort tid har de blivit den yrkesgrupp som är allra hårdast kontrollerad av sina arbetsgivare.

Läs mer: "Man måste vara stark, annars går man sönder"

– Det är jättestor skillnad mot tidigare. Säljare mäts på ett sätt som ingen annan grupp, dessutom mäts de mot varandra. Ny teknik som gps har gjort att arbetsgivaren vet exakt hur många mil en säljare avverkat och hur fort hen kört mellan kundbesöken. I stället för omtanke och trygghet pressas många till ett hetsigt tempo som ofta kan vara trafikfarligt, säger Gunilla Krieg, central ombudsman på Unionen.

Säljare är Unionens klart största medlemsgrupp. Här hittar vi de medlemmar som har lägst – och högst – lön. Toppsäljare av till exempel IT-system, maskiner till industrin och medicinskteknisk utrustning tjänar många gånger långt över 100 000 kronor i månaden.

Läs mer: Tipsen till dig som vill bli säljare

Oavsett vilken nivå man befinner sig på har man någon form av prestationsbaserad lön. Och det är ärenden som rör just provision som är vanligast förekommande hos Unionen. Förbundets inställning är att man ska kunna leva på sin grundlön, provisionen ska vara en guldkant i tillvaron.

– Problemet är att provisionsdelen ofta är för hög. Det är vanligt att man har 20 000 i grundlön och upp till 20 000 som provisionslön. Man anpassar sitt liv efter det men får sedan bekymmer när försäljningen går sämre, säger Gunilla Krieg.

De osäkra inkomsterna och pressen att leverera gör att många säljare lider av sömnproblem och psykosomatiska besvär.

– Nästan alla säljare jobbar väldigt mycket, men få kan få ihop en bra lön om man håller sig till en 40-timmarsvecka. Det är väldigt få som orkar arbeta som säljare hela livet.

Ett problem med för stor andel provision är att man drabbas extra hårt vid exempelvis sjukskrivning eller föräldraledighet. Unionen anser att en genomsnittsprovision bör betalas ut vid frånvaro och rekommenderar alla i säljyrket att skriva ett avtal för att reglera detta. Risken är annars att man får avdrag på lönen både under den tid man är borta och månaden efter, vilket även påverkar ersättningen från Försäkringskassan.

Ingen kan få ihop en bra lön om man håller sig till en 40-timmarsvecka

Det är inte ovanligt att säljare går miste om sin provision om en kund inte vill eller kan betala, trots att kunden tagit emot och använt varorna. Det förekommer också förskottsutbetalningar av provisionslön där den som inte säljer tillräckligt kan bli skyldig arbetsgivaren pengar när man slutar.

– Det genomgående i branschen är att det är individen som tar all risk. Många företag ser säljarna som utbytbara, men så var det inte förr, då var företagen rädda om dem.

Det största problemet för dagens säljare är otryggheten, enligt Gunilla Krieg. Bristen på skyddsnät gör att många kvinnor aktivt väljer bort yrket.

– Det är förknippat med för stor risk. Om det fanns bra villkor och trygghet vid föräldraledighet och sjukdom skulle fler kvinnor välja yrket. Det är en viktig uppgift för oss i Unionen att förändra avtalen, säger hon.

De största fördelarna är goda möjligheter till utveckling och hög lön.

– Det är ett tufft jobb och det är inte alla som klarar av det. Men den som gör det har stora möjligheter till mer avancerade uppgifter. Yrket handlar inte om vilka formella meriter du har utan om vad du presterar.

Läs mer: En säljares förmiddag

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Social makt på jobbet – så läser du hemliga spelet på möten

Ljudliga suckar och en blick på mobilen när kollegan talar. Det sociala spelet under möten avslöjar informella maktstrukturer på jobbet.
– Negativ bekräftelse hör inte hemma på en arbetsplats, säger Susanne Andersson, organisationsforskare vid Stockholms universitet.
Torbjörn Tenfält Publicerad 5 mars 2025, kl 06:00
Social makt på jobbet. Mötesrum, applåderande deltagare.
Är den som pratar mest på mötet den med mest social makt? Inte nödvändigtvis, menar forskaren. Lär dig att tolka det sociala spelet på möten och se vem som egentligen har makten. Foto: Colourbox.

Mötet ska starta men alla medarbetare är inte på plats. Kan det börja ändå? 

Ofta beror det på vem som saknas.

– Så kan den sociala maktordningen på jobbet visa sig, säger Susanne Andersson, forskare vid Stockholms universitet med inriktning på organisationspedagogik.

Hon har studerat informella maktstrukturer genom att följa ett femtontal mellanchefer och se hur de och deras medarbetare agerar på vanliga jobbmöten. Iakttagelserna är en del av det forskningsprojekt hon driver tillsammans med privata och offentliga arbetsgivare och där hon utgår från mellanchefers arbetssituation.

– De beteenden och mönster jag såg skiljde sig inte särskilt mycket mellan offentliga och privata arbetsplatser. Det är den möteskultur som utvecklats i arbetsgruppen som är avgörande, inte om det är en privat eller offentlig arbetsgivare, säger Susanne Andersson.

Risk för mobbning

Hon följde cheferna i deras vardag, satt med på möten och följde upp med intervjuer där hon prövade sina tolkningar av vad hon sett och hört under mötet.

– Syftet var att cheferna skulle börja reflektera över sin vardag för att få syn på det som inte är bra och sedan arbeta för att förändra det.

Mötet är en arena där det blir extra tydligt vilka medarbetare som inte får bekräftelse. 

– Sker det återkommande under längre tid så finns det ett ord för det och det är mobbning, säger hon.

Den som utsätts har ofta svårt att bryta mönstret.

– Att någon ska behöva uppleva att ingen lyssnar på vad han eller hon säger får bara inte förekomma på en arbetsplats. Det är något chefen måste ta tag i.

Andra blir bekräftade och får mycket mer uppmärksamhet, trots att de inte alltid har något vettigt att säga. 

– Många tänker att den som pratar mycket har social makt och får stort inflytande, men det är inte alls säkert. Istället kan det vara den som sitter tyst hela mötet och sedan säger något som alla håller med om.

Laddat var man sitter

Placeringen vid sammanträdesbordet är ett annat laddat område. Om bordet är rektangulärt förväntar sig alla att den som sätter sig vid kortändan ska leda mötet. 

– Ska du inte leda mötet blir det konstigt om du sätter dig där, särskilt om det inte anlänt så många andra och flera platser är lediga. Är bordet däremot fullt och det sitter någon vid ena kortsidan kan du sätta sig vid den andra. Då är det inte lika laddat.

Dagordningen är ett maktvapen för chefen. Beroende på vilken ordning frågorna hamnar i kan de få olika tyngd.

– Vill du som chef skapa en arbetsgrupp där människor ges likvärdiga villkor bör du vara medveten om hur de här mönstren ser ut på din arbetsplats. Vilka har mest inflytande och kan räknas som informella ledare? Vilka har lägre status? 

Susanne Andersson framhåller vikten av att skapa möten där alla får komma till tals och bidra med idéer. Det gynnar inte bara arbetsgruppen utan hela organisationen.

 – Att ha fokus på bekräftelsemönstren kan vara ett sätt att få syn på hur vi fungerar tillsammans. Om det fungerar dåligt har vi alla ett ansvar att förändra kulturen, men det är chefen som har det formella ansvaret.

 Susanne Andersson ser också könsskillnader i möteskulturen. 

– Idag är kvinnor högutbildade, oerhört kompetenta, vältaliga och kan ta för sig på möten. Men vilket inflytande en enskild kvinna får beror på hur de andra mottar de idéer hon kommer med. 

Marginaliseringen sker inte alltid med hjälp av en tydlig härskarteknik. 

– Ofta sker det här mer subtilt. Den som har ordet kan få mycket eller lite gehör.

Kulturen kan ändras

Facket kan spela en viktig roll i att motverka destruktiva bekräftelsemönster på arbetsplatserna, framhåller Susanne Andersson. 

– I grunden är det här en arbetsmiljöfråga. Men kulturen sitter inte i väggarna. Den skapas när vi människor samspelar och det är där i samspelet den också kan förändras, säger hon.

Susanne Andersson gjorde sin studie före pandemin, när de flesta möten fortfarande var fysiska. I dag är många möten digitala, eller hybrider där några sitter tillsammans på arbetsplatsen och andra deltar från hemmet. Hur den digitala formen påverkar maktrelationer och det sociala spelet har Susanne Andersson inte själv studerat, men det har däremot en av hennes masterstudenter gjort.

– Han fann att mötena blev mer formaliserade i betydelsen att chefen pratar mer. Det blev inte samma spelrum för bekräftelse, men på bekostnad av att mötena blev stelare och mindre kreativa.

Susanne Andersson delar upp det sociala maktspelet i positiva och negativa bekräftelsemönster:

 

Negativa bekräftelsemönster

Säga rakt ut att man inte håller med.

Negativ, osaklig och okunstruktiv kritik om det som en kollega framför.

Inte lyssna aktivt.

Titta på mobilen eller kolla på klockan.

Skriva på datorn.

Himla med ögonen, stöna eller sucka.

 

Positiva bekräftelsemönster

Instämma, eller berömma ett förslag.

Eventuell kritik som framförs är konstruktiv.

Nicka, le eller se glad ut. Visar att man håller med

Lyssna aktivt och fokusera på den som talar.

Nicka, eller humma gillande.

 

 

Signaler att vara uppmärksam på för den som vill förstå sociala och informella maktstrukturer på jobbet:

Vem kommer först till mötet.

Vem kommer i sällskap med vem. Har de pratat ihop sig?

Vem väntar man på innan att mötet börjar. 

Vem bryr man sig inte om ifall hen kommer i tid eller inte till mötet? Man startar ändå.

Vem bekräftar vem?