Hoppa till huvudinnehåll
Söka jobb

Personalchefernas tips

Är det okej att vara nervös? Våra personalchefer hjälper dig att reda ut vad du bör tänka på vid intervjun.
Anita Täpp Publicerad

1. Vad är det första du tittar efter vid intervjun?
2. Är det okej att vara nervös?
3. Vilka svar vill du ha på frågan starka/svaga sidor?
4. Har du några skräckexempel på svar?

Therese Näs, personalchef på ABB Robotics:

Therese Näs, personalchef på ABB Robotics1. - Jag vill veta om personen matchar de krav vi har. Det kan ju vara en jättebra person, men som inte motsvarar det vi söker. Det allra första intrycket är viktigt. Att man har ett fast handslag och tar ögonkontakt.

2. - Ja, det tycker jag absolut. Det är inget konstigt, intervjun är en väldigt utsatt situation. Att man är nervös visar att man tar situationen på allvar.

3. - Det beror på vad det är för jobb. Ofta är det inga speciella svar jag vill ha, men väl motiverade. Hellre några få goda sidor som man kan exemplifiera. Än att man rabblar upp en massa egenskaper. Det värsta man kan säga är att man inte har några dåliga sidor. Att man känner till och arbetar med sådant man behöver förbättra är viktigt. Alla styrkor har ju en baksida.

4. - Det värsta är när en person säger att den inte har några svaga sidor. Det finns de som har 10-15 år kvar i arbetslivet och har ställt in sig på pension. Men det finns också de som har fyllt 60 som är fulla av idéer kring hur man kan göra saker bättre. Man har alltid något att utveckla oavsett ålder och erfarenhet, det är en viktig inställning.

Peter Elgemark, personalchef på Ikea i Malmö:

Peter Elgemark, Ikea1. - Det första jag går på är vilken känsla jag får och då kan det exempelvis handla om handslaget och vad du utstrålar, om du verkar ha energi och  trevlig och så. Sedan kan jag fråga mig om jag själv skulle vilja jobba med den här personen.

2. - Det finns ju en skala när det gäller nervositet. Men jag kan tycka det är bra om en person är lite smånervös. Det visar att man tar intervjun på allvar, att man tycker det är viktigt att man ger ett bra intryck och att man tar ansvar. Det är okej att vara jättenervös också, om det lugnar ner sig efter en stund.

3. - Ett svar jag tycker om i fråga om en persons starka sidor är att man är nyfiken och vill lära sig nya saker. Och att man tycker det skulle vara jättespännande att jobba med många olika slags människor, i en arbetsmiljö som präglas av mångfald ur alla tänkbara aspekter. Att man tycker det är bra för kreativiteten. Sedan är det bra om man tycker att man är handlingskraftig, vågar göra nya saker och ta beslut, även om det kan kännas lite obehagligt ibland. Det är också bra om man kan visa att man gjort sådant tidigare. Det värsta som man kan säga när det gäller ens svaga sidor är nog att säga att man inte har några sådana. Då blir jag jätteskeptisk. Om man inte vill prata om sina mörka sidor kan det ju bero på att man inte ser dem och då blir jag väldigt skeptisk. Det är bättre att man erkänner att man inte uppfyller ett krav som vi ställer eller berättar att man inte har exakt den kompetensen eller jättemycket erfarenhet av det. Det tyder på självinsikt, medvetenhet och mod. Och det som saknas i kompetens kan man ju alltid åtgärda.

4. - Jag har svårt att komma på något skräckexempel eftersom de flesta tjejer och killar som söker jobb är bra. Men jag har varit med om att erfarna chefer, som söker ett chefsjobb hos oss, har haft extremt svårt att prata om vad de vill utveckla hos sig själva. De kan berätta hur de vill utveckla sina medarbetare, men har svårt att berätta om hur de själva skulle kunna utvecklas, vilket kan tyda på omedvetenhet eller okänslighet. Och det här gäller egentligen alla som söker jobb. Vi har ju alla våra svagheter och brister och då behöver man ha bra självinsikt och ha reflekterat över det. Som arbetssökande är det bra att veta att man ofta får följdfrågor om sådant här. Om man exempelvis säger att man vet med sig att man brukar prata för mycket, hur har man då jobbat med det? Eller om man saknar en viss utbildning och erfarenhet, hur har man ansträngt sig för att få den?

Anki Ljung, personaldirektör på Manpower i Sverige:

Anki Ljung, personalchef på Manpower1. - Det första intrycket är viktigt. Att man ser glad ut över att vara här, hur handslaget är och att man tittar i ögonen. Om jag tar emot i korridoren kan jag också tänka på sådant som hur personen går, att den går fort och verkar vilja något.

2. - Det är absolut okej att vara nervös. Det är självklart att man är det eftersom man ändå ska träffa en person man aldrig tidigare träffat och också berätta om sig själv, om sina styrkor och svagheter och så vidare.

3. - Jag går mycket på att svaren är ärliga. Att man berättar både om sina bra och sämre sidor och också hur man hanterar det. Att man visar att man reflekterat över sitt beteende även om det inte behöver bli långa haranger. Ett exempel kan vara att man brukar bli för ivrig när man blir engagerad i något och att man märkt att folk kan störa sig på det. Det är ju egentligen en positiv egenskap som kan bli fel om jag inte hanterar den på ett bra sätt. Däremot ska jag nog inte berätta att jag alltid försover mig.

4. - Nej, faktiskt inte. Ibland kan jag märka att någon svarar som de tror att jag vill de ska svara, vilket blir fel. Och så kan det också finnas de som är duktiga på att föra en bakom ljuset. Men då kan det avslöjas vid ett personlighetsformulär eller när man börjar på jobbet. Och om jag exempelvis gett intryck av att gilla de värderingar som företaget har och sedan inte kan ställa upp på det så blir det fel för alla parter. Det är ju så att ärlighet varar längst.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Söka jobb

Arbetsprov, tester – och total tystnad

Eleonor Björch Lowe lade många timmar på intervjuer och tester, och två dagar på ett arbetsprov. Sedan hörde hon ingenting. Hennes fall är inte unikt. Hur mycket ska en arbetssökande stå ut med?
Publicerad 30 oktober 2025, kl 06:03
Allt fler jobbsökare vittnar om långa rekryteringsprocesser utan återkoppling – 'Jag kände mig utnyttjad'. Illustration av ett sportlopp där huvudpersonen får se någon annan ta emot medalj.
Allt fler jobbsökare vittnar om långa rekryteringsprocesser med tester och arbetsprov – utan återkoppling. Läs Eleonors och Henriks berättelser om hur det känns att bli utnyttjad i jakten på ett jobb. Illustration: Mattias Käll.

Eleonor Björch Lowe hade en pirrig känsla i magen. Hon hade sökt ett spännande jobb i mediebranschen som hon verkligen ville ha, och företaget verkade gilla henne.

– De var jättenöjda efter första intervjun och ville gå vidare med mig. Det skulle först bli personlighetstest, IQ-test och sedan intervju med en högre chef. Och det var ju inga konstigheter, säger Eleonor Björch Lowe.

Processen rullade på, hon kände att hon verkligen hade en chans att få det här jobbet. Förlaget meddelade att de valt ut några få kandidater som skulle få göra ett arbetsprov i form av förslag på tre produkter som bolaget skulle kunna sälja.

– Det var ju en hel del jobb med att kolla marknaden för de här idéerna, hitta potentiella personer som kunde producera och kolla trender utomlands. Det krävdes mycket research och jag ägnade hela två arbetsdagar åt förberedelserna, dessutom under min semester.

Två veckor utan svar efter anställningsintervju

Eleonor Björch Lowe, kritisk till hur företag hanterar kandidater i rekryteringsprocesser.
Eleonor Björch Lowe. Foto: Privat.

Powerpointpresentationen, komplett med marknadsundersökning och allt, gick fint. Eleonor Björch Lowe upplevde att hon hade presterat sitt absolut bästa, cheferna var också nöjda och bad slutligen om referenser som de ringde upp och hade långa samtal med. Sedan hände … ingenting. 
Två veckor gick utan ett pip.

– Det kändes ju rätt konstigt så till slut skickade jag ett mejl, skrev lite glatt att jag var nyfiken på hur det gick.

Svaret som kom några dagar senare från en av cheferna blev en chock. ”Jag är jätteledsen att behöva meddela dig det här, men vi kommer inte tillsätta den här tjänsten.” Men han skrev även att om de hade gjort det, skulle Eleonor Björch Lowe ha fått jobbet. ”Vi var jättenöjda med allting.”

– Jag trodde att han skojade. Jag förstår inte hur man kan låta folk gå igenom en så lång process och sedan bara säga att det inte blir något. Hade de åtminstone sagt att det var ett plötsligt beslut om nedskärningar, eller att jag var en av två slutkandidater och att den andra fick jobbet, så hade jag ju kunnat förstå. Men jag fick ingen förklaring.

Jag förstår inte hur man kan låta folk gå igenom en så lång process och sedan bara säga att det inte blir något

En SEO-specialist (expert på sökordsoptimering) som vi kan kalla Henrik har en liknande upplevelse. Han blev kontaktad av ett företag som tyckte att han skulle passa perfekt hos dem. Kul att testa något nytt, tänkte Henrik.

Först blev det intervju, sedan ett mejl med tio djupgående frågor om hans arbetsprocesser och tidigare erfarenheter. Henrik svarade noggrant.

– Kort efter kom ytterligare tolv frågor som var ännu mer detaljerade, denna gång om Metaannonsering, målgruppsegmentering, kampanjuppföljning, konverteringsdrivande material och ett logiktest. Jag presterade nästan felfritt, berättar Henrik.

När arbetsprov blir obetalt arbete

Slutligen blev han kallad till en andra intervju, där attityden från arbetsgivaren var lite mer nonchalant. Frågorna haglade: ”Om jag ska köpa vårt företagsnamn i Google Sök, hur mycket får jag betala? Hur funkar egentligen budgivningen i Google Ads? Hur hade du ökat klicken i våra nyhetsbrev? Hur ser man vilken målgrupp som klickar var i ett nyhetsbrev?”

Henrik gjorde återigen sitt allra bästa och lite senare hörde företaget av sig och meddelade att de hade gått vidare med andra kandidater. Sådant händer, resonerade Henrik. Däremot efterlyste han feedback, men trots flera påstötningar fick han aldrig något svar på varför han ratats.

– Jag fattar att man inte kan ge feedback till alla som söker ett jobb. Men det var ju de som hörde av sig till mig! Lägger man då lägger ner timmar på långa tester och djupgående frågor borde man väl åtminstone få ett svar?

Han lämnades med en känsla av tomhet: ”Vad gör jag som inte duger? Hur undviker jag att göra samma misstag igen?”

– Jag kände mig utnyttjad efter den andra intervjun och tappade lusten att söka fler jobb. Men i dag jobbar jag på ett företag där rekryteringsprocessen var jättesmidig och där jag kände mig både sedd och uppskattad.

Jag kände mig utnyttjad efter den andra intervjun och tappade lusten att söka fler jobb

Eleonor Björch Lowe å sin sida,blev förbannad. Även hon kände sig utnyttjad.

– Jag gav dem alla de här idéerna, all min research. Jag säger inte att de tänkte stjäla mina idéer, men det var så det kändes.

Hon mejlade företaget och uttryckte sin besvikelse över hanteringen, och fick ett snorkigt svar från HR som menade att man inte kunde förvänta sig att få ett jobb bara för att man sökt det.

– Men det handlade ju inte om det, vilket jag också svarade dem. Utan om att jag lägger ner så mycket tid, lämnar mina referenser och sedan hör man ingenting förrän man själv kontaktar dem – det är så otroligt dåligt skött. Jag skickade faktiskt en faktura för 16 timmars arbetstid. Förväntade mig inte alls att de skulle betala, det var mest för att markera. Men de betalade.

Lärdomarna tog hon med sig till sitt nuvarande jobb på tidningsförlaget Aller Media, där hon själv har ett visst rekryteringsansvar. Då påminns hon om vikten av att visa respekt för arbetssökande och den tid de lägger ner.

– Man kan inte svara alla som söker personligen, men ett automatiserat mejl är bättre än inget alls. Viktigast av allt är att vara tydlig från början med hur rekryteringsprocessen går till, och att höra av sig även om det är för att meddela att man ännu inte har något besked.

Text: Pernilla Fredholm.