I början av april 1994 inleddes blodbadet i Rwanda. På hundra dagar mördades nästan en miljon människor, mestadels med enkla vapen som spikklubbor och macheter.
Obegripligt? Naturligtvis inte. I sin reportagebok, som redan har över tio år på nacken, visar Gourevitch hur folkmordet planerades och organiserades, och hur det sedan genomfördes allt medan FN och omvärlden såg på utan att ingripa.
Befälhavaren för den FN-styrka som fanns på plats förklarade att han hade kunnat få slut på folkmordet om han bara fått femtusen välutrustade soldater och fria händer. I stället skars styrkan ned till 270 man utan annat mandat än att "huka sig bakom sina sandsäckar".
För stormakterna saknade Rwanda strategiskt intresse, konstaterar Gourevitch.