När Haruki Murakami oväntat har blivit kritiserad eller inte har accepterats av någon som han hade hoppats att bli förstådd av, ser han alltid till att springa en lite längre sträcka för att fysiskt trötta ut sig. "Om jag har blivit arg, kan jag ta ut det på mig själv. Om jag känner mig förnedrad, kan jag stärka mig själv."
Ibland hånler folk och säger "vill du så gärna leva lite längre?", men han tror inte att det finns så många som springer för att förlänga livet. "Jag har en bestämd känsla av att det är betydligt fler som tänker att de inte behöver leva så länge, men att de under sin livstid vill ha ett liv där inget fattas dem och därför springer de."
Det är så roligt att få veta mer om författaren till romaner som Norwegian Wood, Kafka på stranden och Fågeln som vrider upp världen. Den här boken är minst lika bra, men personligare förstås. Haruki Murakami berättar om sin löpning och sitt författarskap, hur han tänker inför ett maratonlopp, han försöker springa ett varje år, och han gör det öppenhjärtigt, roligt, välformulerat och klokt. Ett måste för varje författare, varje löpare och för alla oss wannabees.
