Hoppa till huvudinnehåll
Övrigt

Utveckling på mina villkor

Gärna mer kompetensutveckling. Men då ska det vara rolig sådan.
Själv åkte jag till Rom och pluggade italienska.
Niklas Hallstedt Publicerad
Niklas Hallstedt

Idag är ju en hel del av det som kallas kompetensutveckling inte mycket roligare än det låter. Många är exempelvis vi som suttit av tid på vuxendagis under ledning av skojfriska lekledare, vilkas budskap är att man måste vara positiv för att nå sina mål.

Men kanske kan det bli bättre. I Unionens nya avtal avsätts en liten del av lönesumman för kommande kompetensutveckling. Och det är nog bra, i alla fall som tanken är - tror jag - att den anställde själv fritt ska kunna bestämma vad för slags utbildning han eller hon vill lägga pengarna på.

Än så länge måste man dock betala själv för att vara säker på att få lära nytt och samtidigt ha kul.

För min del tog jag ut några veckors semester och drog till Rom. I ett klassrum i en sekelskiftesvilla inte långt ifrån Colosseum lärde jag mig grunderna i italienska. Detta tillsammans med en samling post-gymnasister från Tyskland, Colombia, Spanien och Japan.

Snacka om utmaning för någon som inte suttit i en skolbänk på några decennier. Och sedan på kvällen hem till min värdfamilj, pensionärerna Marco och Christina, för att göra tafatta försök till stapplande konversation.

Snacka om utvecklande och ny kompetens. Inte bara det här med italienskan och att jag måste tvinga hjärnan att jobba. Utan också förmånen att få träffa alla dessa nya människor.
Hur ofta har jag möjlighet att hänga med ett gäng 20-åringar - som dessutom verkar tycka att det är kul att hänga med mig? Hur ofta har jag chans att bo hemma hos vilt främmande människor, äta deras pasta och diskutera italiensk film och amerikansk imperialism?

Nya situationer, nya utmaningar och jäkligt kul. Riktigt bra kompetensutveckling med andra ord. Men knappast något som arbetsgivaren har lust att betala för.

Och det kan man ju förstå. Det är liksom svårt att förstå kopplingen till jobbet. Vadå italienska? När behöver jag det i arbetet?

Samtidigt kan man undra om inte det här slaget av kompetensutveckling gagnar arbetet betydligt mer än mycket annat som går under samma beteckning. Allt utifrån föreställningen om att den som växer som människa också gör ett bättre jobb.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Kollega nummer 1 2025 omslag

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Övrigt

Dubbel vinstchans för Kollegaredaktionen

Ett reportage om kaoset på Sveriges största arbetsplats, Arlanda. Och en illustration av en babblare som tar över allt talutrymme på jobbet. Både Kollega och systertidningen Chef & Karriär är nominerade till Fackförbundspressens priser.
Helena Ingvarsdotter Publicerad 6 maj 2024, kl 11:34
Till vänster markpersonal på Arlanda, till höger en illustration på en babblande man
Tidningen Kollega och Chef & Karriär är nominerade till två av Fackförbundspressens journalistpriser. Den första i kategorin bästa berättande text och den anda i kategorin bästa illustration. Foto: Staffan Claesson/Illustration: Mia Nilsson

Ett reportage om Sveriges största arbetsplats Arlanda kan vinna pris när Fackförbundspressens journalistpriser delas ut den 23 maj.

I texten av Kollegas reporter Johanna Rovira får vi följa människorna som fick utstå spott och slag i kaoset som uppstod på grund av vaccinationspass och krav på coronatester.

Det blev tumult när passagerarna invaderade flygplatsen hela dygn innan de skulle resa för att vara på säkra sidan. Texten ger en ökad förståelse för arbetsvillkoren för markpersonalen, som gjorde sitt bästa.

Läs reportaget här.

Kollegas systertidning Chef & Karrär, som går till Unionens drygt 100 000 chefsmedlemmar, är nominerad i kategorin bästa illustration. Illustratören Mia Nilsson har gjort en bild som visar hur en riktig storbabblare tar över allt talutrymme. Något många av oss kan känna igen.

Se illustrationen i sin helhet här.