Det är uppiggande att Kalle Dixelius med sin debutbok Toffs bok, ger sig in i Science Fictiongenren, även om den inte på något sätt marknadsförs som en SF-roman. Finessen med SF är att man genom ett tankeexperiment kan påvisa och testa vår världs (miss)förhållanden. Dixelius tankeexperiment är en dystopi där böcker är förbjudna - en idé som testats förr av Ray Bradbury i Farenheit 451.

Trots att det finns andra paralleller med Farenheit 451 (huvudkaraktären kommer över en bok och förändras, flyr, finner andra bokrebeller) finns det stora skillnader. I Bradburys dystopi har böcker bannlyst för att pacificera - i Dixelius framtid är skälen dunklare, troligtvis bara ett av överklassens (fullmäktiges) många sätt att förtrycka arbetarklassen. Toffs bok är i mångt och mycket fängslande och stötvis rolig, fram till den sista delen då det ballar ur totalt. Det är som om Dixelius tröttnat på sin skapelse och klafsar på med långdraget, beprövat ultravåld för att dölja frånvaron av ett mer intrikat slut.