Första världskriget lyckades omsorgsfullt utplåna allt det startades för att bevara: det krönta Europa, de föregående 40 årens snabbt stigande levnadsstandard, ja hela tanken på att människan (åtminstone i Europa) tågade mot en ljusnande framtid, till och med arbetarklassen. Alla förlorade. Om detta har Peter Englund skrivit en stor berättelse. Den handlar om nitton personer som var med. Alla befann sig långt ner i hierarkierna och på olika fronter. De flesta var knappt över 20 år när kriget bröt ut i augusti 1914. 

I upplägget finns en inte särskilt väl dold kritik mot den traditionella historieskrivningen. Vanligen handlar historia om vad som hände, krigets uppkomst, förlopp och konsekvenser. Peter Englund väljer att skriva om hur det var att vara med. Vi får följa hur kriget ändrade deras levnadslopp och i några fall ändade deras liv.

Jag lägger ifrån mig boken med en känsla av saknad. Viktiga samtal klipps av, samtal med känsliga och intelligenta människor av vilka några skulle ha kunnat bli nära vänner.