En vän till mig tycker att Coetzee är "anal". Jag förstår vad hon menar; det finns en strävhet i Coetzees texter. Han är ingen lättsam typ. Fast till stor del är det ett missförstånd (eller oförstånd). "Jag vet att John Coetzee hade rykte om sig att vara trist, men i själva verket var han riktigt rolig", som en kvinna i Sommartid säger. Fast man får ta det med en nypa salt; trots allt är det en roman och den hon talar om är 1970-talets Coetzee.
