År 1997 stod den franske historikern François Furet på toppen av sin karriär; toppstudent i de förnämsta franska elitutbildningarna, historiker med den franska revolutionen som specialområde, mycket prisad bl a för den franska utgåvan av "Slutet på en illusion" och nyligen invald på stol nr 1 i Franska akademin. Då går karl'n och dör av skallskador som han ådragit sig under en tennismatch...

Äntligen har hans stora essä från 1995 kommit ut på svenska i en utmärkt översättning av Per-Magnus Kjellström. Än en gång har Atlantis bokförlag försett den svenska bokmarknaden med en mycket angelägen text.

En av Furets utgångspunkter är att i Hannah Arendts med fleras efterföljd hävda att kommunism och fascism är varandras totalitära tvillingar. En annan är dualismen i demokratin utifrån två av den franska revolutionens honnörsord, frihet och jämlikhet. Jämlikheten är allas universella likhet. Den är alltid hotad av den ojämlika fördelningen av inkomster och förmögenheter som uppkommer genom medborgarnas frihet att konkurrera med varandra. Vad som händer i och med första världskriget 1914 - 1918 är att det blir allt mera uppenbart att frihetens och jämlikhetens gränslösa löften åtminstone inte samtidigt kan införas i det demokratiska samhällets sociala struktur. Ur de ouppfyllda löftena om frihet och jämlikhet skapas kommunism och fascism. Ur denna kärna dissekerar François Furet i vältaliga galliska ordsvall kommunismen som system och ideologi. Hans slutsats är att kärnan är lögnen.