SJ satsar framåt. Nu ska man slopa fasta biljettpriser helt. "Först i världen", säger vd:n Jan Forsberg stolt till TT.

Allt ska hänga på tillgång och efterfrågan. Köper man plats sent på ett populärt tåg får man betala mer, ett tåg som få vill åka med blir billigare. Redan i fjol såldes hälften av biljetterna på det viset. 

En andraklassbiljett med X 2000 till Malmö kostar 946 kronor om man åker på eftermiddagen ena dagen, åker man tidigt på morgonen dagen därpå får man den för halva priset.

Det är en lysande affärsidé. Varför inte tillämpa samma princip också i kollektivtrafiken? De som reser till jobbet säg mellan 7 och 9 på morgonen får betala 50 kronor för resan. De som reser senare eller tidigare kommer undan med en 10:a. Passagerarna skulle slippa trängas och lokaltrafiken skulle slippa utöka trafiken och satsa pengar på förbättrad infrastruktur.

Skämt å sido Vi som åker med SJ någorlunda regelbundet har svårt att glädjas över företagets framgångar. Vi vet hur det är att sitta inklämda i svettiga säten och tvingas äta plastmackor. Vi vet hur det är att tvingas stå långa sträckor för att sittplatser blivit dubbelbokade. Vi vet hur det är att stå och frysa på perronger i väntan på tåg som aldrig kommer.

I maj i fjol var vart fjärde tåg på SJ:s mest lönsamma sträckor försenat. Och även det kommer som det ska, om tåget inte är försenat, går det allt långsammare att åka med SJ:s snabbtåg. Det snabbaste tåget mellan Stockholm och Malmö tog 21 minuter längre tid än det snabbaste för 10 år sedan.

Kanske är klagomålen på SJ delvis orättvisa. Många av företagets problem med förseningar beror på faktorer som man inte själv råder över, och de anställda är värda sina bonuspengar.

Men det finns ingen anledning för SJ att slå sig för bröstet. Varför inte göra något åt de faktorer som man faktiskt råder över? En början kunde vara att återinföra fungerande restaurangvagnar med ordentliga sittplatser och mat som går att äta.