Susanne, 53 år, har blivit utköpt från sitt jobb som chef och hon har lämnat sin sambo och hans tre barn. Nu tänker hon bo ensam på landet och leva på pengarna från företaget så länge det går. Men hon blir snart störd. Hennes lillasyster Louise ber henne ta hand om den femtonårige sonen Jonas. Han behöver ett hem medan Louise reder ut några saker.

Susanne och Jonas hade en bra relation när han var yngre, nu går de varandra på nerverna. Hur länge måste jag ha honom här, funderar Susanne. Och vad håller Louise på med egentligen?

Helena von Zweigbergk läser själv sin roman. Början känns seg. Allt är så detaljerat beskrivet och det händer inget mer än att Susanne och Jonas tjafsar med varandra, kapitel efter kapitel. Men författaren läser bra och med gott självförtroende. Hon tror på sin historia och jag tänker att jag måste fortsätta bara av den anledningen. Och romanen växer. Berättelsen är riktigt bra och tänkvärd.