Då och då förbluffas jag över att vissa välavlönade och friska är så okunniga och har så taskig inlevelseförmåga att de inte kan föreställa sig hur sämre lottade har det. Hör bekanta kläcka ur sig de mest bisarra påstående om att folk frivilligt är sjukskrivna, arbetslösa eller underbetalda. De visar ingen som helst förståelse för dem som ligger sömnlösa av oro över att räntorna höjs, att barnen måste ha nya skor och att man är sjuk för länge så att man tvingas säga upp sig från sitt hyfsade jobb för att söka arbeten som bara existerar i politikernas fantasi.

Jag försöker intala mig att dessa ignoranta är ovetande utan förskyllan - på grund av partiellt tunnelseende lyckas de missa artiklar om ökade orättvisor och sålla bort obehagliga fakta. De saknar kanske vänner vars största problem inte handlar om att välja mellan utlandssemestrar och närproducerad ekologisk mat, utan om att prioritera nödvändig medicin framför att hålla kronofogden från porten?

Men av politikerna borde man kunna kräva lite bättre verklighetsförankring.

Det torde vid det här laget vara uppenbart att alliansens bild av horderna simulanter som missbrukat sjukförsäkringen på pin kiv var fel. Den bilden säger mer om politikernas egen moral än om verkligheten.

I verkligheten har hälften av dem som utförsäkrats bedömts vara alldeles för sjuka för att arbeta och kommit tillbaka in i sjukförsäkringen. Det innebär inte att den andra hälften är frisk nog att jobba - på DN debatt skrev bland andra socialförsäkringsminister Ulf Kristersson att "de påbörjar en mödosam resa allt närmare arbetsmarknaden". Vad händer när de kommer fram? Vem kommer att anställa dem i dagens produktionsinriktade samhälle med allt tajtare organisationer och högre vinstkrav?

Kristersson & co medger i artikeln att allt inte är tipp topp med alliansens sjukförsäkringsreform. Det är ingen pudel, inte ens en småväxt dvärghamster, möjligen en på pudelblod välmående fästing.  En futtig tröst för de påstådda fuskarna - de som haft det dåliga omdömet att gå och bli sjuka.

Återvändarna, de som med viljans kraft inte lyckats övervinna sin obotliga sjukdom, utan bollats tillbaka in i sjukförsäkringen, blir nollklassade. De har alltså inte ett öre i sjukpenning utan tvingas förlita sig på släktingar och slutligen, när inget annat står till buds och varje tänkbar tillgång är avyttrad - socialen.

Nu föreslår Kristersson&co att de istället för socialbidrag ska få leva livet på 223 kronor om dagen. Själv får socialförsäkringsministern 5 600 per dag.

Men så är han ju frisk också.

Om man inte klassar ruggigt taskig verklighetsuppfattning som en sjukdom, vill säga.