Den nionde boken om den populäre kriminalpolisen Erik Winter är långt ifrån en traditionell deckare. Om de tidigare böckerna borrat i psykologins mörka rum, så kliver Edwardson nu över en tröskel till en rent gåtfull kammare.
I en recension stod det att Winter till skillnad från andra fiktiva poliser inte har en massa problem. Men hela denna bok handlar egentligen om hur Winter själv kämpar med att försöka hantera såväl relationsproblem som mer djupliggande sorger.
Det är en suggestiv, mystisk historia, men det gåtfulla slutet lär inte tillfredsställa de deckarälskare som vill ha en tydlig upplösning.
