Bland annat påstår min bekant att hon måste söka en massa jobb som hon aldrig kan få. För henne känns det som en ständigt pågående förnedring. Varje avslag sänker hennes självförtroende ytterligare ett snäpp.

Arbetsförmedlingen kräver att man ska vara aktiv som arbetssökande. Och man måste också visa att man söker jobb. Annars kan ersättningen ryka. Det låter som ett rimligt krav. Det orimliga är när det rör sig om jobb som den sökande inte har kompetens för. Då kanske det är utbildning som ska till i stället?

Vinner socialdemokraterna nästa val väntar en återställare för arbetslöshetsförsäkringen. Det kan utan tvivel behövas. I dag får bara var fjärde arbetslös 80 procent av sin tidigare lön.

Socialdemokraterna lovar att 80 procent ska få 80 procent.

Det låter toppen, men är naturligtvis inte helt problemfritt.

Ju högre ersättningsnivå, desto större kontroll krävs det, konstaterade Kommunals chefekonom Anna Thoursie på ett seminarium om arbetslöshetsförsäkringen.

För dem som får pengar från systemet är det viktigt att det är allmänt känt att de faktiskt har rätt till pengarna, det vill säga söker och vill ha arbete, och inte lever glassarliv på bidrag.

- Kontroller och sanktion är viktiga för legitimiteten om ersättningen är hög. Och legitimiteten är viktig för dem med hög arbetslöshetsrisk, sa Anna Thoursie.

Men hur bär man sig åt för att kontrollera att folk inte bluffar, utan att samtidigt kränka dem som aldrig haft för avsikt att bluffa?

I sin rapport om arbetslöshetsförsäkringar "Är lägre och kortare alltid bättre?" Ställer Anna Thoursie själv frågan: "Och var vill vi dra gränsen för legitima kontroller så att de inte riskerar att slå över till att bli integritetskränkande?"

- Ska man ha åtgärder ska de vara kända i förväg. De måste vara förutsägbara och lika över hela landet. Det kan inte vara så att man får ett brev där det står att du måste vara på arbetsförmedlingen i morgon, annars förlorar du din ersättning, var hennes eget svar på seminariet.

Jag tror för min del att vi får ta en del svinn. Det går inte att komma fram till ett helt vattentätt system, inte utan att välja ett slags Stasimodell där i princip alla är angivare.

Det är naturligtvis stötande att folk ska kunna lura till sig pengar, å andra sidan är det värt en hel del att leva i ett öppet samhälle som bygger tillit.

Visst, vi är ekonomiska djur som ser till vårt eget bästa, men vi är också samhällsmedborgare som tänker på våra medmänniskor.

Grundinställningen måste ändå vara att de flesta människor trots allt är hederliga.

Den eventuella extra kostnaden kan vara värd att ta.