Första gången jag spelade fick jag elva rätt på stryktipset. Det var allt som behövdes. Efter det var jag fast i många år. Det var tipsextra på lördagseftermiddagarna och senare travet som gällde.
Jag är tacksam för att utbudet inte såg ut som i dag. Jag är tacksam för att det inte fanns några spelbutiker.

Den texten skrev jag för fem år sedan. Den gäller i ännu högre grad i dag.

Varje år spelar vi bort 42 miljarder. Det är ingen slump.
Det kan förstås vara som Svenska Spel hävdar, att "vi svenskar är av traditionen ett spelande folk" och att lusten "att spela är djup i den mänskliga naturen".

Men sannolikt har Svenska Spels eget agerande haft en viss betydelse. Genom en aggressiv marknadsföring - i fjol la man ut 320 miljoner på reklam - och satsningar på mängder av nya spelformer har svenskarna gjorts till spelknarkare.

Det paradoxala är att samma bolag som haft till uppgift att dra in pengar till staten genom att locka folk att spela, också ska ta ett socialt ansvar. Det ansvaret har, vad än avgående vd:n Jesper Kärrbrink säger, knappast Svenska Spel tagit.

- Min uppfattning är att svenska folket är måttligt intresserat av spel, men att man skapar intresse genom att pumpa in miljoner i reklam. Det är ett kusligt utnyttjande av folk som har det eländigt", sa Sten Rönnberg, professor emeritus och veteran inom spelforskningen, till mig för fem år sedan.

Att regeringen nu, under hot om att mista spelmonopolet, tvingar Svenska Spel att skärpa sig är glädjande.