Fy fan! Legend (originalets titel I am Legend) får all annan vampyrlitteratur att framstå som rena Bullerbysagorna. Håren på armarna har inte lagt sig än, fastän det är flera timmar sedan jag läste de spektakulära sista orden.
Boken, som gavs ut första gången redan 1954, men som nu kommer i en nyöversättning, är egentligen en klassisk SF-roman. Den utspelar sig i en framtid där mänskligheten genom en epidemi förvandlats till vampyrer. Bara Robert Neville knotar på ensam - nja, inte riktigt ensam. Varje natt samlas vampyrer utanför hans hus och vill in. Det är inte så mycket vampyrerna som den tröstlösa kampen, ensamheten och förhistorien (som Matheson klokt nog låtit bli att frossa i) som får de kalla kårarna att uppnå orkanstyrka. Inget för nervklena.
