Verkligheten är ibland alldeles obegripligt hemsk. Barnsoldater i krig till exempel. I Sierra Leone var det gott om dem, både på rebellsidan och regeringssidan, och här är det en ung regeringssoldat som berättar sin historia. Men vilken sida han slåss för spelar ju ingen roll. Pojkarna vet bara att livet går ut på att döda, få tag på mat och knark. Och när man sett tillräckligt mycket lemlästning finns många motiv för hämnd.

Det är en grym historia med lyckligt slut som Ishmael Beah berättar, en historia som ifrågasatts i takt med att försäljningssiffrorna stigit. Var han verkligen soldat så länge? Anfölls den skolan, den staden just då? Oavsett om allt är exakt återgivet, så har författaren erfarenheter som vi alla vill vara utan, och han kan berätta om dem tillräckligt bra för att åtminstone jag vill läsa vidare.