Hoppa till huvudinnehåll
Övrigt

Krisen bäddar för arbetsgivarna

När IF Metall accepterar inkomstsänkningar är det bara början. Det är svårt att se att tjänstemänen inte tvingas följa efter.
Niklas Hallstedt Publicerad
Niklas Hallstedt

Det är lite Lord Nelsonvarning över Stefan Löfven. IF Metall expects that every man will do his duty. "Det är det värsta vi sett" och "Hela Sveriges välfärd står på spel", säger han och går med på att man lokalt gör upp om att sänka lönen till 80 procent vid en nedgång i arbetstid.

Unionen har varit hundra procent emot lönesänkningar. Det räddar inga företag, utan fungerar bara som konstgjord andning, har man hävdat. Krisen är inte heller någon strukturkris, utan en efterfråge- och finanskris. Det bästa i det här läget är att försöka hålla konsumtionen uppe, är ett annat fackligt argument.

Men i det här läget spelar det nog ingen roll vad man sagt tidigare.

Det är svårt att tro att tjänstemännen ska kunna hålla emot. Hur skulle det se ut? Här gör arbetarna sin plikt för fäderneslandet, medan tjänstemännen sitter på sina feta bakar och lyfter feta löner.

Det är klart att om valet uttryckligen står mellan sänkt inkomst och att ha jobbet kvar lär svaret vara givet för de flesta. Faktum är att lönesänkningar redan har införts för tjänstemän på somliga företag under begränsade perioder. Uddeholm Tooling och textiltillverkaren Almedahl-Kinna är två företag som gjort det i kombination med antingen utbildning eller kortare arbetstid.

Samtidigt finns en befogad undran över var det ska sluta: varför ska man just ha 80 procent? Varför inte lika gärna 70? Eller kanske 60 om krisen fördjupas ytterligare?

Och skulle man inte kunna kräva större uppoffringar av dem som har högre lön? Exempelvis direktörerna på Volvo AB?

För arbetsgivarna är möjligheter till lönesänkningar naturligtvis mumma. Inte bara för att det möjligtvis skulle kunna rädda företagen, utan också för vad det innebär för framtiden.
Kanske kan det här vara starten för lönesänkningar som metod och inte bara i exceptionella lägen.

Almegas vd Jonas Milton var snabbt ute i media och kommenterade krisuppgörelsen mellan IF Metall och Teknikföretagen. Enligt tidningen Metro ser han en framtid med mer rörliga löner - "betala bra i bra tider, betala sämre i dåliga tider".

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Övrigt

Dubbel vinstchans för Kollegaredaktionen

Ett reportage om kaoset på Sveriges största arbetsplats, Arlanda. Och en illustration av en babblare som tar över allt talutrymme på jobbet. Både Kollega och systertidningen Chef & Karriär är nominerade till Fackförbundspressens priser.
Helena Ingvarsdotter Publicerad 6 maj 2024, kl 11:34
Till vänster markpersonal på Arlanda, till höger en illustration på en babblande man
Tidningen Kollega och Chef & Karriär är nominerade till två av Fackförbundspressens journalistpriser. Den första i kategorin bästa berättande text och den anda i kategorin bästa illustration. Foto: Staffan Claesson/Illustration: Mia Nilsson

Ett reportage om Sveriges största arbetsplats Arlanda kan vinna pris när Fackförbundspressens journalistpriser delas ut den 23 maj.

I texten av Kollegas reporter Johanna Rovira får vi följa människorna som fick utstå spott och slag i kaoset som uppstod på grund av vaccinationspass och krav på coronatester.

Det blev tumult när passagerarna invaderade flygplatsen hela dygn innan de skulle resa för att vara på säkra sidan. Texten ger en ökad förståelse för arbetsvillkoren för markpersonalen, som gjorde sitt bästa.

Läs reportaget här.

Kollegas systertidning Chef & Karrär, som går till Unionens drygt 100 000 chefsmedlemmar, är nominerad i kategorin bästa illustration. Illustratören Mia Nilsson har gjort en bild som visar hur en riktig storbabblare tar över allt talutrymme. Något många av oss kan känna igen.

Se illustrationen i sin helhet här.