Författaren och journalisten Anders Isakssons sista bok kom att bli en studie över omständigheterna kring statsvälvningen 1809, då Gustav IV Adolf och det kungliga enväldet störtades och Finland förlorades. I centrum står överstelöjtnanten Georg Adlersparre. Han var befälhavare över den i Värmland förlagda Västra armén för att försvara landet mot ett befarat danskt angrepp via Norge. I samband med att generalen Karl Johan Adlercreutz tog kungen till fånga vid palatskuppen på Stockholms slott marscherade Adlersparre med sina trupper mot huvudstaden för att säkra framgången för revolutionen. På vägen mötte han den stora kärleken i form av den hälften så gamla bruksägardottern Louise Linroth.

Isaksson följer i detalj såväl deras kärleksbrevväxling som maktspelet kring vad som skulle följa efter enväldets störtande. Den bild som tecknas i boken är ett fifflande och intrigerande i Sveriges högsta elit och detta i en tid där Ryssland ockuperat Finland, Norrbotten och halva Västerbotten det förelåg fara för ett anfall från danskarna. Resultatet hade mycket väl kunnat bli att Sverige hade delats mellan Ryssland och Danmark. Det katastrofala läget tycks dock inte ha ägnats många tankar.

Det är spännande och rappt skrivet. Tyvärr dras helhetsintrycket ner av onödiga slarvfel. Om Isaksson tar fel på färgen på Serafimerordens band, vilka ytterligare fel finns i texten?