Då gick det upp för mig att den morgonpigga och uppmuntrande rösten tillhörde en läsare, som med ironin som vapen ville uttrycka sitt missnöje över att tidningen gav en medlem röst i en tvist med arbetsgivaren. Harriet fortsatte:

- Det är arbetsgivaren som är i underläge. Kvinnan verkar tro att företagens primära uppgift är att tillhandahålla något slags sociala nätverk på ideell basis. Efter bara några samtal kunde hon tillskansa sig 20 000 kronor. Vi får verkligen hoppas att hon också lyckades utverka sin lagstadgade semesterersättning.

Harriet lät som om hon ringde på uppdrag av Svenskt Näringsliv, men hon kanske är egenföretagarmedlem hos Unionen och våndas över att behöva anställa när firman växer. Bakom sarkasmerna kunde jag ana småföretagarens dilemma. Oron över att den nyanställde blir långvarigt sjuk eller blir på smällen eller begär ledigt för studier. Sådana självklarheter -och mänskliga rättigheter - kan naturligtvis ställa till problem för en småföretagare.

Men arbetsgivaren i Kollegas artikel tillhörde inte den kategorin. Företaget är stort nog att ha både personalchef, försäljningschef, regionchefer och vd. Kvinnan gjorde ett graviditetstest efter anställningsintervjun och var ärlig nog att berätta om resultatet, när hon erbjöds det sökta jobbet. Då blev det tvärnit.

De 20 000 motsvarar en månadslön och var den blygsamma kompensation som Unionen hjälpte medlemmen att få för att hon skulle avstå att driva tvisten vidare.

Vill vi ha ett jämställt och barntillåtet arbetsliv måste företagen följa spelreglerna på arbetsmarknaden. Det innebär bland annat att varken ställa frågor om barnafödande under anställningsintervjun eller dra tillbaka löfte om anställning därför att en kommande föräldraledighet inte ingick i rekryteringsplanerna.

Harriet, du är välkommen att kommentera den här texten nedan. Eftersom du ringde så tidigt fick du bara prata med min röstbrevlåda och du lämnade inget nummer åt mig att kontakta dig på.