Tolv forskare har tagit på sig uppgiften att försöka utvärdera Sveriges ordförandeskap i EU under det andra halvåret 2009. Uppgiften är utomordentligt svår, inte minst metodologiskt. Hur ska man t ex kunna avgränsa vad som är resultatet av just det svenska ordförandeskapets insatser inom ett visst område och vad som kommer sig av externa händelser och processer - inom och utom EU.

Med den reservationen kan man dock fastslå att många intressanta resonemang förs och många - i vissa fall preliminära - resultat redovisas. Sveriges ordförandeskap var det sista enligt den gamla ordningen. Med Lissabonfördragets antagande under Sveriges ordförandeskap inrättas ytterligare institutioner, t ex en "president" och en "utrikesminister", och nya beslutsorgan. Ordförandeskapet består, men förändras.

En skillnad mellan det senaste ordförandeskapet under Fredrik Reinfeldt och Göran Perssons 2001 är att Perssons ägde rum vid en tidpunkt då själva medlemskapet var ifrågasatt av en stor del av den svenska opinionen. År 2009 tycks det råda konsensus om att EU-medlemskapet består. Man kan ha djupa konflikter om olika EU-frågor, men de ska lösas inom ramen för medlemskapet. En likhet mellan ordförandeskapen 2001 och 2009 är att svenskarna får beröm för att vara väl förberedda och pålästa. En skillnad är att Sverige 2009 till skillnad från 2001 jobbade med en delegerad arbetsmodell. Man fick i uppdrag att nå ett visst mål. Hur man nådde dit fick avgöras vid bordet i Bryssel. Man behövde inte i varje läge förankra sig hos Statsrådsberedningen i Stockholm.

Sverige blir ordförande igen om ca 15 år.