Lillemor och Babba har aldrig varit vänner men de är i högsta grad beroende av varandra sedan de i ungdomsåren bildade en hemlig allians som går ut på att Babba skriver böcker som Lillemor ger ut i sitt namn.
På ytan fungerar det väldigt bra. Lillemor har det rätta utseendet och tar emot priserna och ger intervjuerna medan osexiga Babba sitter på kammaren och fantiserar ihop deckarintrigerna. Inkomsterna delar de mitt itu.
Men en dag händer något som hotar att avslöja alltihop. Lillemors förläggare kommer över ett manus som förbryllar honom och han kallar Lillemor till sig. "Du kanske undrar hur jag kan ha ditt manus här", frågar han henne. "Ja, sannerligen", svarar hon. Hon har inte skickat in något manus. Mötet blir märkligare och märkligare och till slut förstår Lillemor att det är Babba som har skrivit sanningen om deras liv.
Kerstin Ekman skriver fantastiskt och upplägget känns kul och annorlunda. Ändå känner jag mig ofta oengagerad och bryr mig inte särskilt om hur det ska gå. Jag läser klart, vilket jag är glad för, i slutet finns den nerv och det sug som jag saknade långa stunder.
