Antalet människor som riskerar att bli av med jobbet är så många att regeringen nu lagt i backen. Med ens är man på väg att slänga hela den storstilade omstöpningen av arbetslöshetsförsäkringen på soptippen. För att få folk att återvända till a-kassorna är Fredrik Reinfeldt beredd till ytterligare sänkningar av avgifterna.

Och det är ju trevligt i och för sig. Men det finns ännu festligare tecken på vad komma skall. Kristider är som alla vet julafton för allehanda amatörpsykologer. Exempelvis påstås konsumtionen av choklad och chips öka. Det är klassiskt - man behöver något att trösta sig med i all jävlighet. Den bittra baksidan är att folk tenderar att trösta sig själva i första hand. När båten sjunker struntar man i att andra drunknar; här gäller det att vara egoist och rädda sig själv.

Alltså köper man choklad och skippar leksakerna till barnen.

Kjollängden är en annan klassiker. Normalt anses högkonjunkturen vara de korta kjolarnas tid. När det blir taskigare med pengar väljer kvinnorna av någon anledning att dölja benen. Som alla kan se blir det tvärtom de gånger som finanskrascher och mer normala lågkonjunkturer samverkar. Kjolarna är kortare än på länge.

Trevligt för (de egoistiska) gubbarna är det ju. Mindre trevligt för dem som använder kjol, i alla fall i det här klimatet.

Banksystemets baksmälla är ytterligare en ljuspunkt i mörkret. Vad glädjer en egoist mer än när andra egoister drabbas? Äntligen payback time. Fast för att känna den riktiga glädjen måste man tänka bort att det ju knappast är bankerna som tvingas betala kalaset till slut.

Det bästa vore så klart om det gick att förena egoismen med omtanke. Ungefär som de tyska metallarbetarna som kräver lönehöjningar på åtta procent - de högsta kraven på 16 år - mitt i finanskris och allt djupare konjunktursvacka.

Tro nu inte att de bara tänker på sig själva: Genom kraftiga lönelyft ska den inhemska konsumtionen stimuleras och bidra till att vända konjunkturen.