Det är listigt att förlägga handlingen i en deckare till 1200-talet, så att man slipper ta med DNA-analyser, Internet och mobiltelefoner i beräkningen och istället kan koncentrera sig på gåtorna.
I Förlåt oss våra skulder vimlar det av gåtor (bestialiska mord, förtappade munkar, gruvlig tortyr, bortglömda byar och överjordiska uppenbarelser, bara för att nämna några) och efter någon trälig inledning är de tre parallellhistorierna alla lika rysligt fängslande. Men sedan, som för att överskyla att vissa av gåtorna inte har någon förklaring, ställer författaren till med en totalt obegriplig massaker och vips tappar den betyg. Till och med ett äkta Hollywoodslut hade varit bättre.
