Historieprofessorn i Helsingfors har skrivit Finlands historia "från början till slut" på knappt 250 sidor. Det är rappt och koncentrerat men blir till sist tunt, precis som boken.
Framställningen hade vunnit på att utökas med ytterligare 100 sidor. Som det nu är får några av vändpunkterna en alltför styvmoderlig behandling. Några av de kritiska punkterna i Finlands nya historia borde ha fått en betydligt mera ingående diskussion, till exempel uppbrottet från Ryssland och det följande inbördeskriget 1917-18, folkförsoningen som enade landet under Vinterkriget 1939-40, vapenbrödraskapet med Hitlertyskland 1941-44 och etablerandet av Paasikivi-Kekkonenlinjen som grundlade den fredliga samexistensen med Sovjet efter kriget, liksom utvecklingen av Finlands industrialisering och välfärdssamhälle. Nu blir det alltför mycket en kataloguppräkning av möten och reformer.