Boken handlar om det västerländska tänkandet under 1900-talet. Svante Nordin, professor i idé- och lärdomshistoria i Lund, kopplar filosofins utveckling till den politiska och sociala utvecklingen. Med den utgångspunkten kommer mycket att utgå från Tyskland: två världskrig, delning och återförening. Vad som av världshistorisk betydelse i övrigt som utspelat sig i Europa av motsvarande betydelse är närmast ryska revolutionen, ockupationen av Östeuropa och Sovjetimperiets sammanbrott, vilket bl a resulterade i Tysklands återförening. Den här kopplingen mellan den politiska utvecklingen och filosofins är bokens starka sida jämte Nordins nästan osannolika grepp om detta väldiga ämne och hans förmåga att presentera stoffet på ett för en lekman begripligt sätt.

Självklart innebar en presentation av ett så väldigt ämne kompromisser. Även om boken blivit tjock måste ibland även viktiga och komplicerade resonemang presenteras komprimerat, nästan skissartat. Men här har Nordin god hjälp av sin stilistiska förmåga. Det är ett myller av tänkare som sveper förbi. Ska man nämna någon tyngdpunkt i boken är det väl det judiska tänkandet. Vi har namn som Marx, Freud, Husserl, Wittgenstein, Popper, Arendt, Marcuse m fl.

Genom sin bredd är boken förmodligen unik i sitt slag.