Ingmar Karlssons nya bok är en passionerad plädering för ett turkiskt EU-inträde. Som vanligt präglas hans text av en djup beläsenhet och förtrogenhet med såväl Turkiets nuvarande historia som dess osmanska förflutna. Samtidigt är han ute efter att vederlägga och sprida ljus över de europeiska krafter som helst vill utesluta landet, dock utan att ange de egentliga skälen.
Texten hade vunnit på att stramas upp. Det är svårt att urskilja huvudsak och bisak till exempel i redogörelsen för folkmordet på armenierna. Stora och små fakta strömmar över läsaren i ett oändligt flöde.
