Jag har lite svårt att förlåta Elisabeth George för att hon kallblodigt tog livet av Helen Lynley för några böcker sedan, men man måste onekligen säga att mordet gjort Thomas Lynley lite mer intressant än tidigare. I början av Ett stråk av rött irrar han omkring i Cornwall som en zombie, galen av sorg och räddas av ett lik han råkar snubbla över. Och så drar det igång igen, med pedantiska skildringar av personer, miljöer och händelser och vad passar egentligen bättre i hängmattan än en 700 sidor späckad deckare? Visst riskerar det bli aningen, aningen segt i längden, men jämfört med uppsjön andra deckarromaner med platt språk och intetsägande romanfigurer, håller Ett stråk av rött måttet. Och riktigt tråkigt blir det aldrig eftersom Elisabeth George nu visat sig så opålitlig och oförutsägbar att hon inte drar sig från att ha ihjäl fiktiva personer man kommit att betrakta som sina vänner.