I ett forskningsprojekt från Näringslivets forskningsinstitut Ratio slås fast att skälet till att den svenska modellen i dagens version inte fungerar som önskvärt är att facket har för mycket makt. 

 slutrapporten till Ratios forskningsprojekt "Staten och arbetsmarknaden - konfliktregler och utvecklingskraft" delar man upp den svenska modellens historia i tre skeden (eller om det nu rör sig om tre svenska modeller): den klassiska perioden 1938-1970, den statsinterventionistiska 1970-1990 och dagens modell från 1990. Under den första perioden "levererade" modellen, med Saltsjöbadsanda och allt.

Under den andra perioden ingrep staten och tippade över balansen på arbetsmarknaden till arbetstagarnas fördel. Dagens modell med Industriavtalet och Medlingsinstitutet som viktiga inslag fungerar bättre än den interventionistiska, men är fortfarande övertung till fackets fördel p g a att 1970-talets arbetsrätt fortfarande är i stort sett intakt och möjligheterna att framför allt utlösa blockader och sympatiaktioner är obegränsade.

Ett annat huvudmoment i rapporten är insider-outsider-teorin. Den innebär att arbetsrätten ger de på arbetsmarknaden redan etablerade en fördel framför dem som försöker ta sig in. Detta ökar utanförskapet bland främst lågutbildade, invandrare och ungdomar. Det är möjligt att Ratios projekt är så insnävat till sitt perspektiv att man missar andra förklaringar än arbetsrätten som skäl till utanförskapet. Jag påstår inte att insider-outsider-teorin saknar förklaringsvärde. Men ett minst lika viktigt skäl till utanförskap är de ökande kvalifikationskraven.

När jag sommarjobbade på järnbruket på 1960-talet kunde "gubbarna" som stapplade fram mot pensionen och som p g a av arbetsskador och andra handikapp inte längre kunde göra en fullvärdig arbetsinsats alltid "gå med kvasten", d v s städa bland verktygsskåp och maskiner. Idag är funktionen utlagd på ett städföretag och städaren är operatör vid en städmaskin. De enkla inträdes- och utträdesjobben har försvunnit. Att inte peka även på detta som skäl för utanförskapet är obegripligt.