Bjarne Stenqvist har hyst en närmast livslång beundran för Finland. Den började med att han läste Väinö Linns trilogi "Här under polstjärnan" över det moderna Finlands födelse. Särskilt intresserad blev han av den andra delen "Upp trälar" som skildrar det finska inbördeskriget från slutet av januari till början av maj 1918. Insikten om hur lite han visste om 1918 och aningar om att det finska samhället fortfarande är splittrat kring minnet av inbördeskriget är utgångspunkten för boken.
Den 6 december 1917 hade Finland förklarat sig fritt från Ryssland. Uppfattningarna om hur det framtida samhället skulle organiseras ledde till att radikala ("röda") socialdemokratiska kretsar gjorde uppror mot den sittande regeringen som skulle organisera sig som den vita sidan. Dåligt övade, disciplinerade och beväpnade hade de röda gardena ingen chans mot den vita sidan som dessutom fick hjälp från Kejsartyskland för vilket den finska krigsskådeplatsen bara var en av flera i kampen mot Ryssland under det första världskriget.
I den här mycket läsvärda och lite annorlunda historiska framställningen följer Stenquist inte inbördeskriget kronologiskt som t ex de finska historikerna Heikki Ylikangas i "Vägen till Tammerfors" eller Aapo Roselius i "I bödlarnas fotspår" (recenserad i Kollega.se 2009-08-10). I stället koncentrerar han sig bl a på hur de vita behandlade de besegrade. Under inbördeskriget dog nära 37 000 personer, varav över 13 000 avled p g a svält och upprörande hygieniska förhållanden i fånglägren, 9700 avrättades och ungefär lika många, 9400, stupade i strid. Detta är de mest tillförlitliga siffror som finns f n.
En annan intressant sak är att Stenqvist visar hur nära Finland 1918 var knutet till Tyskland - ett fenomen som skulle upprepa sig under det andra världskriget. Finland var tänkt att bli en monarki med en tysk prins som kung och en konstitutionellt stark ställning för statsöverhuvudet. Planerna grusades genom Tysklands nederlag.
Ett mått på hur känsligt ämnet det finska inbördeskriget fortfarande är - eller frihetskriget om man tillhör den vita sidan - kan man utläsa av reaktionerna på Stenquists inhopp i debatten med anledning att det förra året var 90 år sedan kriget inträffade. Han hävdade bl a att det officiella Finland borde erkänna (inte be om ursäkt för) att 10 000-tals medborgare dog p g a statliga organs åtgärder. Det ska man som svensk inte göra.