"Lönnroths minnesteckning över Gustaf III är i mina ögon en av de finaste historiska biografier som har författats på svenska." Orden är Peter Englunds, Erik Lönnroths efterträdare på stol nr 10 i Svenska Akademien. Det är lätt att hålla med. Boken publicerades redan 1986 och ingår nu i en återutgivning, Minnesbiblioteket, av särskilt minnesvärda texter ur Svenska Akademiens arkiv.

Gustaf III framställs ofta som en fjollig teaterfjant, eventuellt inte far till sin son, sedermera Gustaf IV Adolf. (För övrigt ett rykte som ivrigt spreds av Gustaf IIIs mor Lovisa Ulrika.) Biografin koncentreras till det ryska kriget 1788 - 90. Kriget, och framför allt dess utbrott visar kungen, som en hysterisk egocentriker. Men när motgångarna kommer - flottan lyckas inte vinna ett avgörande sjöslag och arméns officerare gör myteri i Anjala - visar kungen att han är sitt lands främsta politiska ledare. Han uppbådar allmogen i Dalarna och Värmland, han kallar in en riksdag som han manövrerar till att göra honom praktiskt taget enväldig. Inte dåligt för en fjollig teaterfjant.