En död flicka i en brunn. Det är upptakten till mexikanska författaren David Toscanas andra roman på svenska. Flickan äger, trots att hon är död, en enorm dragningskraft på den man som finner henne och beslutar sig för att begrava henne under sitt avokadoträd. Men det är under vånda han begraver henne. Oron att hon ska hittas och att han ska anklagas för att ha dödat henne är så stark att han vänder sig till sin far, bibliotekarien, som har en mycket analytisk inställning till situationen. Fadern finner troliga förlopp, förklaringar och framtida skeenden i litteraturen, som han lever i symbios med.

Den sista läsaren är en hyllning till litteraturen, och då i synnerhet den goda. Den som inte behöver en mängd adjektiv för att förklara. Där läsaren får dra sina egna slutsatser och inte behöver befatta sig med banala liknelser.

Eller som bibliotekarien uttrycker det efter att ha nagelfarit bibeln: "man borde ha redigerat den noggrannare och det är synd att det så tydligt framgår att författaren har tagit betalt per ord."