Ämnet för SNS Demokratiråds rapport 2011 är makten i EU. Det är den tredje rapporten i rad som behandlar Europeiska unionen ur olika aspekter. Den här är nog den intressantaste.
Den övergripande slutsatsen är att de stora länderna ökar sin makt i EU. Detta trots att många statsvetare förväntade sig att stormakternas makt skulle minska i och med tolv små och medelstora östeuropeiska staters inträde i Unionen. Betyder det att de små staternas makt minskar. Ja, åtminstone rent definitionsmässigt, men en småstat som prioriterar sina hjärtefrågor stenhårt och skickligt driver dem över lång tid har ganska stora möjligheter att få gehör för sina krav, enligt rapporten .
Förre statsministern Göran Persson, som medverkade vid presentationen av rapporten, ansåg att man inte ska överdriva rädslan för de storas makt. De sex stora (G6) i EU är Storbritannien, Frankrike, Tyskland, Italien, Spanien och Polen. Göran Persson framhöll att de visserligen är stora, men har så stora konfliktande intressen sinsemellan att de knappast kan innebära ett hot mot övriga medlemsstater. Detta även om de med omräkningen av röstetalen 2014 kommer att ha 63 procent av rösterna i EUs ministerråd.
Vad rapporten undersöker är utvecklingen av maktspelet under senare år. Vinnare är EU-parlamentet som genom Lissabonfördraget fått väsentligt utökade befogenheter och Europeiska rådet, EUs stats- och regeringschefer. Europeiska rådet har gått från att vara ett informellt rådgivande organ till att bli den starkaste mellanstatliga institutionen, den som pekar med hela handen och driver på EUs arbete. Förlorare är framför allt EU-kommissionen som tidigare hade monopol på initiativet i EU-arbetet.
Enligt forskarna har utvecklingen mot de storas ökande dominans fyra orsaker:
- Den kontinuerliga förstärkningen av Europeiska rådet, som numera sätter EU-agendan.
- G6 har ökat koordineringen sinsemellan som svar på östutvidgningen
- De stora staterna gynnas vidare av att det roterande ordförandeskapet i Europeiska rådet har ersatts av en permanent ordförande, EUs "president" Herman Van Rompoy. Det roterande ordförandeskapet finns kvar i ministerrådet, fackministrarnas organ, men det har visat sig svårt att sätta prägel på EU utan att samtidigt kontrollera Europeiska rådet.
- Från 2014 kommer befolkningstalen att bli viktigare för röstningarna i ministerrådet. De små och medelstora staterna som till dess har haft mer röstmakt än deras befolkningar egentligen berättigat dem till kommer att få ett inflytande mera direkt relaterade till deras faktiska storlek.
Rapporten väcker många funderingar och reflektioner. En av mina personliga rör forskarsamhällets förväntningar att ett inflöde från tolv små och medelstora länder i Östeuropa skulle minska de stora staterna makt. Men det är ju en vardagsiakttagelse att ju större en grupp blir, desto mera makt får gruppens mest inflytelserika medlemmar. Annars fungerar inte gruppen. Det borde ju även gälla stater i de fall de representeras av ett fåtal människor.