Det är snudd på komiskt. En efter en gör de samma tabbe. Volvo, SEB, AMF Pension och nu senast Skandia Liv har alla tvingast backa och dra tillbaka bonusutdelningarna.

Den första frågan som inställer sig är hur det är ställt med deras verklighetsuppfattning. Läser de tidningar? Ser de på teve? Är de helt inkompetenta?

Den andra frågan är om vi nu ser slutet på det stora bonusracet. Företrädare för näringslivet har länge helhjärtat försvarat bonusar - även om de hellre talar om resultatlön - som ett sätt att öka enskildas prestationer och företagens vinster.

Det är en absurd tanke i alla fall när det handlar om människor i de här inkomstklasserna. Gör SEB:s vd Annika Falkengren ett bättre jobb om hon får 11 miljoner i stället för 7?

Det vore väl i så fall närmast en anledning att ge henne kicken.

Att bonusarna lika gärna kan ersättas med fasta ersättningar verkar SEB:s styrelseordförande Marcus Wallenberg också tycka. Annars hade han väl inte agerat för att höja Falkengrens lön med 28 procent när hon avstod sin bonus? Även från den höjningen tvingades SEB senare backa.

Inte heller på pensionsförvaltaren AMF Pension, samägt av LO och Svenskt Näringsliv, verkar man längre anse att bonusar är ett särskilt bra instrument för att förbättra resultaten. I framtiden ska ledningen enbart ha fasta ersättningar, säger styrelsens ordförande, den gamle arbetsgivarchefen, Göran Tunhammar till Dagens Nyheter. Samtidigt öppnar han för lönehöjningar "för att kompensera dem".

Bonusbortfall kan alltså kompenseras med vanlig lön. Med andra ord behövs inte bonusar.

Nu ska man vara medveten om att det här är omvändelser under galgen. När konjunkturen vänder lär de frikostiga bonussystemen återuppstå.

Som Carina Lundberg, etikansvarig på Folksam, konstaterade när SVT:s Uppdrag granskning kartlade direktörsbonusarna för några år sedan:

- Kreativiteten när det gäller att hitta på nya sätt att belöna sig själv verkar outtömlig inom företagen.